Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 06:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2015/04/15/amningsfraga/

Fråga om hyfs och stil

Amningsfråga?

Fråga: Min son och svärdotter har nyligen fått sitt första barn, en välskapt liten pojke. De är lyckliga nyblivna föräldrar. Men då min svärdotter medicinerar så har hon av läkaren fått besked om att hon inte ska amma barnet då medicinen går över i modersmjölken. När hon på en släktträff nyligen gav barnet mat med flaska kom under middagen frågan: Varför ammar du inte? Jag blev stum av förvåning. Ställer man en sån personlig fråga? Högt och tydligt inför en rätt stor grupp människor. Min svärdotter svarade att hon äter medicin som inte är bra för barnet. Efteråt fick jag veta att hon fått frågan tidigare av arbetskamrater och vänner. Det är bara närmaste familjen och nära vänner som känner till hennes sjukdom och hon ser ingen anledning att informera alla om den. Även frågan om vilken medicin hon äter har ställts men då "hörde hon inte frågan" och frågeställaren sa inget mer.

Är det jag som är överdrivet känslig? Jag anser att man absolut inte frågar om amning och medicinering då detta är högst privat och personligt. Alla vet nog att amning är bra för spädbarn och ammar man inte så finns det ju en anledning till detta som man knappast måste delge alla.

Svar: Ännu en i den långa, långa raden av taktlösa, oförstående, klumpiga frågor från andra! Självklart ska en sådan fråga aldrig ställas. Vill man berätta varför man inte ammar så gör man det ofrågad. Nu råder starka moraliska krav på ammande, en trend som förmodligen bidrar till att utomstående anser sig ha rätt att fråga den som inte ammar om orsaken. Men det är fel förstås. Vad tänker den som frågar, att den icke ammande mamman ska ändra sig genast? Eller att hon ska välta ut hela sin historia på bordet så att andra får rota i den?

Hoppas att din svärdotter står ut med detta, eftersom det inte finns något av mig känt sätt att uppfostra vuxna så att de låter bli att fråga sådant som inte på minsta sätt angår dem.

Om din svärdotter svarar något intetsägande, som ”hurså?” eller något liknande icke-svar kanske det gör att frågarna förstår att det är en privatsak. Annars tycker jag att hon bara ska låta bli att svara. Så småningom måste frågarna ge sig, om de inte är totalt obarmhärtiga.

Magdalena Ribbing