Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-21 12:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2015/04/23/10468/

Fråga om hyfs och stil

Motionsetikett?

Fråga: Jag har en fråga som på ett sätt kan verka bagatellartad. Men det vore ändå intressant att höra vad etiketten säger om följande: då och då ägnar jag mig åt vardagsmotion i form av jogging. Min man likaså. Vi är inte särskilt sportiga av oss, men gillar att springa några kilometer när vi hinner, särskilt som vi bor med ett härligt naturskyddat område med fina promenad- och löparstråk inpå knuten.

Min man och jag har oberoende av varandra lagt märke till att bekanta i bostadsområdet ganska ofta finner sig föranledda att kommentera joggningen med hurtfriska och/eller förargliga kommentarer. Vänner som vi möter bemöter oss inte så, men just bekanta kan säga "Gubben kan minsann!", "Duktiga familjen!", "Heja, heja, heja!", "Oj vad duktig du är!" i förarglig ton.

En gång var det en person som låtsasflåsade högljutt efter mig. Vi tar inte detta personligt, och jag har också hört andra berätta liknande historier, som låter förstå att det är motionerandet i sig som väcker känslor. Kanske vaga skuldkänslor för att vederbörande själv inte rör på sig?

Kommentarerna känns barnsliga och de lämnar ingen skön känsla efter sig. Min fråga är nu: vad skulle kunna vara ett bra bemötande av denna typ av kommentarer? Jag har provat med att säga "Jag är inte duktig, det här gör jag faktiskt för nöjes skull", men det känns som jag hamnar i en försvarsposition när jag svarar så. Vad säger etiketten om denna sociala interaktion?

Svar: Oj så löjliga alldeles för många människor är!

Det verkar troligt att det är dåligt samvete hos dessa kommenterande människor som får dem att säga sådant larv. Om du inte rår med att bara gapskratta år dem så att de förstår sin fånighet kan du glatt svara "kanske du skulle pröva på det här själv!" och inte bry dig om det mer.

Eller ”se där, nu kom du på något!” - det är svårt att ge replik på ett sådant svar.

Låtsasflåsaren är inte bara löjlig utan också patetisk, du kunde ha vänt dig om och frågat om vederbörande hade problem och om du skulle skaffa hjälp.

Men bäst är att du har överseende med dessa fåntrattar. Tyck lite synd om de som inte har något bättre för sig än att småtrakassera en bekant som motionerar.

Magdalena Ribbing