Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-22 20:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2015/04/30/10505/

Fråga om hyfs och stil

Nationalitetsförolämpning?

Fråga: På ett veckomöte med ett tiotal personer närvarande kommenterade en kollega min nationalitet, baserat på mina efternamn. Jag svarade att jag inte har nationaliteten men är gift med en person från landet i fråga.

"Det är illa nog", svarade kollegan.

Jag blev paff och svarade att det är gott, och att vi nog kan hitta några anfäder från landet i fråga om vi rotar lite i hennes släktträd.

Jag är inte särskilt stolt över mitt svar. Nu har jag förstås ett helt batteri av smarta svar - men för sent.

Hur hanterar jag nu min kollega på bästa sätt?

Svar: Men vad är det du berättar! Att en arbetskamrat har kommenterat din förmodade nationalitet negativt! Om någon är så ouppfostrad, klumpig och dum att vederbörande säger något icke vänligt om en annan person på grund av personens nationalitet/namn förtjänar det endast kall likgiltighet, nästintill förakt.

Det är en förolämpning, ingenting annat. Vore det menat som en skämtsamhet skulle det ändå inte vara ursäktligt. Skojar man på det sättet är man rejält okunnig och sannolikt gediget korkad.

Ditt svar att det är gott (nog) var rätt, och i förhållande till detta yttrande vänligt. Men att ge den fåniga kollegan förmånen av att själv möjligen ha släkt i samma nationalitet var inte lika bra eller nödvändigt. Nästa gång - man kan ju hoppas att det aldrig blir en sådan - kan du bara titta iskallt på vederbörande och möjligen fråga ”vad sa du?” så att enfaldigheten får upprepas i den skam det förtjänar och i andras åhöro.

Hur du nu ska hantera den klumpiga kollegan är en sak för dig och din tolerans. Du kan fortsätta som innan yttrandet fälldes, och låtsas som om det inte fanns detta mellan er. Vill du inte det så kan du ta kollegan avsides vid något tillfälle och säga ungefär ”du sa så här, jag vill veta vad du avsåg” varvid du får ett ursäktande svar, typ ”den var inte så illa menat.” Du får då avgöra om det räcker eller om du ska ta avstånd från denna person framöver.

Eller så säger personen ”ja, jag tycker att dom som kommer från X-området är xxx och xxxx” - nedsättande, och då kan du inte göra något annat än att ignorera personen för gott. Blir det tydligt för era kolleger så får du förklara varför. Man kan faktiskt inte tillåta sig att säga vad som helst, oavsett avsikt.

Magdalena Ribbing