Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-11 00:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2015/06/24/10877/

Fråga om hyfs och stil

Stirrandestörd?

Fråga: Jag är en person som ogillar uppmärksamhet från män jag inte känner. Ofta när jag åker buss eller tåg på väg till och från jobbet händer det att någon för mig okänd man liksom helt obekymrat sitter och iakttar mig. Oftast försöker jag därför hitta någon plats att stå eller sitta där man så att säga inte hamnar mitt i blickfånget hos någon - dock kan det vara lite knepigt då de flesta färdmedel jag använder har utformats för två färdriktningar, med platser där man sitter eller står mittemot varandra om vartannat. Jag gör ändå vad jag kan för att undvika ansikte-mot-ansikte-placeringar, men ibland är det helt enkelt för krångligt och bökigt att göra några större omplaceringsförsök.

När jag märker att någon tittar på mig brukar jag försöka ignorera detta bäst det går, eller att med kroppsspråk visa att jag vill bli lämnad ifred, att jag helst inte vill bli iakttagen. Jag kan omöjligt koppla av om det sitter en person mittemot mig eller snett mittemot mig som liksom bara stirrar på mig. Mina föräldrar (jag är född på 80-talet) har i alla fall lärt mig att det i allmänt hyfs anses "fult att stirra" och att man, om man råkar titta på någon och denne märker detta samt verkar besvärad, genast flyttar blicken till ett annat ställe.

Det intressanta är att det alltid, alltid bara är män som gör på det här sättet. Jag är en helt vanlig kvinna som ser helt vanlig ut, jag klär mig i helt vanliga "tråkiga" kläder för att jag liksom bara vill smälta in och utstrålar inte på något sätt att jag är öppen för någon sorts kommunikation.

Har hört olika teorier som att det är för att jag är blond, men var och varannan människa där jag bor är blond. Eller att jag ser extra "sur" ut och därför drar till mig dessa stirrare. Sägas bör kanske också att jag inte har något problem med lite småprat "oj vad det regnar idag!" eller några kommentarer om dagens nyheter eller liknande. Jag har heller inga problem med män på min arbetsplats eller liknande, det är bara dessa för mig okända stirrande män som stör mig. Att bara sitta och titta och inte förstå att en annan människa blir obekväm, jag förstår det inte.

Har Magdalena något tips på något som man kan göra, säga, klä sig, eller annat som gör att man kan få vara ifred från dessa stirrande män, förutom att byta färdmedel, blir jag väldigt tacksam. Låter säkert som ett fjantigt i-landsproblem, men då får det vara så.

Svar: Det finns ett omedvetet stirrande som inte är så ovanligt, alltså att se på någon eller något utan att egentligen iaktta. Man fångar något objekt med blicken och tittar utan att tänka på det. Kanhända sitter man i sina egna funderingar och ser inte den eller det som man fäster blicken vid.

Om det är sådant du råkar ut för, eller om det är medvetet stirrande vet jag förstås inte. Men det jag kan föreslå dig är att ta med dig ett par stora solglasögon och när du märker att någon börjar betrakta dig sätter du på dig de mörka glasögonen och håller upp en tidning framför dig. Ignorera totalt den som stirrar, försök bortse från det ohyfs som det är att intensivt titta på en obekant människa.

Du kan inte säga till vederbörande att sluta glo eftersom det inte skulle hjälpa. Förr brukade man ta till något talesätt som visade en stirrare hur fel det var att bara glo, som "har du ätit globullar med tittsås?" Sådant sägs knappast i nutid.

Magdalena Ribbing