Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-17 19:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2015/09/10/11482/

Fråga om hyfs och stil

Kökssnusk?

Fråga: En anhörig har dålig kökshygien. Det handlar om sura disktrasor, dåligt avtorkade ytor, halvhjärtad diskning, mat som står framme etc. Personen är i medelåldern, lider inte av någon sjukdom och har skaplig ekonomi. När jag rannsakar mig själv inser jag att jag nog har höga hygienkrav, men jag tycker inte de är orimliga. Det blir allt svårare att känna glädje när personen bjuder på middag.

Matsituationen blir olustig och jag känner mig både irriterad och rädd inombords. Jag har vid flera tillfällen erbjudit mig att hjälpa till i köket, men det är inte så uppskattat. Den storstädning som skulle behövas är ju heller inte möjlig att ta itu med. Hur i all världen ska jag närma mig detta problem? Är det ens möjligt? Till ett skolbarn kan man ju vänligt påpeka att "det är jättebra att tvätta händerna innan man skär upp gravlaxen", men det kan jag ju rimligen inte säga till en medelålders person.

Svar: Det du beskriver är inte så ovanligt, tyvärr. En liknande fråga har varit upp för en tid sedan och det verkar som om problemet har blivit vanligare. Människor har högst skilda synsätt på hygien. Många förstår inte poängen med att hålla rent omkring sig. Den tjatiga bortförklaringen brukar vara "lite skit är bara nyttigt/rensar magen."

Men du behöver ta itu med detta för att kunna fortsätta att umgås. Bäst vore förstås om ytterligare någon närstående kunde medverka - har du tagit upp ämnet med någon annan som du kan få stöd av?

Du skulle kunna säga ungefär ”vet du, nu har jag läst så mycket om vikten av rent kök och hög nivå på hygienen med matvaror och har verkligen tagit intryck av detta, men jag ser att det brister lite här och var i ditt kök, okej att jag skaffar/bekostar en köksstorstädning hos dig?”

Det är som du skriver säkert inte uppskattat, personen anar kanske trots allt att grundläggande hygien saknas i köket, och vill inte visa det för utomstående städare. Men blir det ett tvärnej så kan du fortsätta genom att säga ”då tror jag att det blir bäst att vi träffas hemma hos mig istället”.

Du kan med ett sådant förslag åstadkomma antingen en brytning med personen som blir sårad, eller ett uppvaknande till en mer hygienisk tillvaro och därmed kanske bättre relationer med omgivningen. Men du måste överväga risken av sårade känslor, avståndstagande och liknande negativa reaktioner. Är det en person som är mycket ensam ska du avstå från att kritisera. Då får du helt enkelt förmå personen att komma till dig istället.

Eller, om det inte är möjligt, bestämma tider för dina besök som inte passar till måltider. Säg att du gärna kommer på eftermiddagen, och att du tar med dig några bullar. Personens kaffe kan du kanske stå ut med?

Magdalena Ribbing