Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-19 00:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2015/12/30/12279/

Fråga om hyfs och stil

Kompisundantag?

Fråga: Jag har en god väninna som jag umgås med, tar promenader, har "tjej-kväll" då vi pratar om allt mellan himmel och jord, två kvinnor emellan.

Jag har nyligen träffat en fin man som jag älskar. Min väninna vill gärna att vi ska äta parmiddag tillsammans, men jag känner att min man och hennes man inte har något alls gemensamt. Jag umgås egentligen aldrig heller med hennes man.

Jag och min man har andra vänner som är par och som vi umgås med. Men med just med denna väninna skulle jag vilja att det helt enkelt får vara okej att det bara är hon och jag som ses. Jag vill inte såra, men inte heller börja ett umgänge när jag känner att det skulle bli obekvämt. Ska jag på ett fint sätt säga att hon och jag ju har så trevligt på tu man hand, eller fortsätta "ducka" när inbjudningar kommer? Livet är för kort (likaså helgerna) för att tacka ja, när man egentligen inte vill.

Svar: Om du och din väninnas man inte har umgåtts alls tidigare finns knappast anledning att börja med det enbart för att du nu också har en man. Du kan vänligt förklara för din väninna att du hellre fortsätter som förut. Säg att hennes vänskap är viktig för dig och att du sätter så stort värde på er särskilda gemenskap att du inte vill ändra den.

Som jag ser det är det rätt att förklara hur du ser på detta, bättre än att fortsätta tacka nej till inbjudningar. Förmodligen är din väninna nyfiken på din man, men det behöver du inte bry dig om.

Men kanske du skulle tänka efter varför du "känner att det skulle bli obekvämt", som du skriver, att umgås med din väninna, hennes man och din nye partner. Ni träffar ju andra par. Du verkar vilja ha henne för dig själv - men vet du varför?

Magdalena Ribbing