Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-28 12:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/01/04/12505/

ETIKETTFRÅGAN

Presentfritt?

Fråga: Kan Magdalena förklara så att polletten trillar ner hos mig: Varför ska man tacksamt ta emot presenter man inte vill ha? Bland annat fick jag i år motta en kofta, fint märke, tjusig present tyckte nog givaren men den är i färger som jag inte tycker om i ett brokigt mönster. Jag har ingen användning av denna gåva som är helt fel för mig. Om givaren önskar vara generös och ge dyr present, varför frågar hen då inte vad som önskas eller ger bort ett presentkort på passande affär? Vilket behov hos givaren är det som tillfredsställs av detta beteende? Det är ju faktiskt dumdristigt, slösaktigt och ganska korkat att ge bort saker som inte uppskattas.

I detta fall hade jag helst inte velat ha nånting från givaren vilket givaren visste men om jag vetat att hen tänkte slösa sina besparingar på mig så hade jag hellre tagit ett presentkort i lampaffären. Nu kanske jag verkar otacksam, men jag ville ju helst inte ha nånting - jag är alltså inte bortskämd, bara realist. Snälla, förklara nu så jag förstår!

Jag tackade artigt naturligtvis.

Svar: Det är inte ett tvång att ta emot en present. Det är ditt beslut om du vill säga ”nej tack, den här vill jag inte ha.” Men då skulle du såra givaren, bete dig ohövligt och visa att du är självupptagen, ett nej till en välment gåva markerar att för dig är det bara du som är viktig, inte den som givit dig denna present.

Orsaken till att man som du skriver tacksamt ska emot en present även om man inte vill ha den är att en present är en symbol för givarens omtanke om mottagaren. Man tackar för att någon har brytt sig om en, det goda syftet är inte något som man kan avvisa.

Det var förstås rätt och bra att du tackade för din oönskade kofta. Kanske kan du försiktigt fråga om den kan bytas, med hänvisning till att färgerna inte riktigt stämmer med dina andra kläder?

Alltså: en present är i grunden inte detsamma som ett svar på en beställning, utan en vänlighet. Du har ingen användning för den kofta som du fick, och du beskriver denna present som något onödigt och fel för dig. Det mest troliga är att givaren har köpt denna kofta till dig för att göra dig glad. Att fråga dig ”vad exakt vill du ha för xxx kronor” är visserligen en möjlighet men då blir presenten inte den överraskning som ligger i begreppet present (ordet har med närvaro att göra). Ge gåvor är en uråldrig sed som hänger ihop med människors vilja att göra andra glada.

Som jag läser din fråga känner du till detta men förstår det inte. Du är inte ensam om den oförståelsen. Du frågar - och jag anar ett visst förakt - vilket "behov hos givaren som tillfredsställs" av att ge dig en present som du inte har bett om. Det visar att du inte ser grunden till givandet, du tycker att det är korkat att ge saker som inte uppskattas och hade hellre velat ha ett presentkort (som ju också är en gåva).

Nu är det osannolikt att givaren förutsåg att du skulle bli sur och stött över koftan. Men du uppfattar inte själva idén med presenter och det spelar nog ingen roll vad jag försöker förklara. Så mitt förslag är att du vänligt och tydligt säger eller skriver till de personer som brukar ge dig presenter att du från nu vill slippa presenter, du har bestämt dig för att inte ta emot några sådana i fortsättningen, du tycker att det är slöseri att ge dig saker, du har allt du behöver.

Och du ger naturligtvis inte själv bort presenter eftersom du inte inser idén med sådana. Du meddelar helt enkelt att du går in i presentfritt läge och det måste du få bestämma om själv.

Lite tråkigt, tycker jag, att inte unna andra glädjen av att få ge något till den de tycker om. Filosofiskt sett finns en generositet i att kunna ta emot.

Magdalena Ribbing