Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-17 22:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/02/03/12711/

Fråga om hyfs och stil

Kafékultur?

Fråga: När det gäller resonemanget om kafévett och “paxandet av bord” håller jag inte riktigt med, det finns fler aspekter på denna fråga som ni inte riktigt fick med! (Ribbings etikettskola, avsnitt 1 år 2015 med Mark Levengood). Till exempel: det är –20 ute och +25 inne (en realitet i norra Sverige), då måste man rimligen få lägga av sig ytterkläderna först och gå och handla sedan, utan att detta ska ses som att man “paxar” ett bord. Eller: Man avslutar en shoppingdag med att gå på kafé och kommer med ett stort antal kassar, då är det närmast en fysisk omöjlighet att ta sig till kassan och handla och sedan bära både kassar och bricka till sitt bord. Eller (vilket hände mig häromdagen): man ska snart åka med ett tåg och kommer med en liten rullväska, det är knappast praktiskt eller hänsynsfullt mot omgivningen att navigera omkring med den i lokalen och samtidigt handla och bära sin bricka! Så jag tycker att det kan finnas anledning att inte vara så kritisk mot den som lägger ifrån sig vid ett bord först och går och handlar sedan!

Svar: Det finns alltid goda undantag från vanlig hyfs och det som i brist på bättre begrepp kan kallas regler för hyggligt beteende. Du skriver om en annan sak än det som jag anser: du har dina kassar osv och behöver ställa dem någonstans medan du hämtar kaffet - visst, gör det! Det är inte detsamma som det mycket mer vanliga, att gå in på kaféet med ”normal” packning, lägga jackan vid ett bord och därmed markera upptaget, ställa sig i kön till kaffet och bullarna där det står andra före som kanske på grund av någon annans platspaxande inte får någonstans att sitta.

Detta handlar om vanligt förnuft. Paxande av plats är en sak, att ställa en icke bärbar mängd kassar/rullväska vid ett bord är en helt annan sak. Egentligen borde kafépersonal bistå med information och hjälp.

Men kvar står att paxandet av bästa platsen utan nämnda praktiska orsaker blir som så ofta i dagens samhälle: först jag och sedan jag, därefter möjligen andra. Magdalena Ribbing