Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-12 02:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/02/12/12762/

Fråga om hyfs och stil

Matsvinn?

Fråga: I min familj värderar vi mat tämligen högt, att slänga mat eller på annat vis "slösa" med mat kommer inte på tal. Utöver detta är jag oerhört matintresserad och lagar gärna tidskrävande, komplicerade maträtter från världens alla hörn. Kort sagt är mat en big deal för min familj i allmänhet och mig själv i synnerhet.

I många år har vi bott i ett dussintal olika länder men bor återigen i Sverige igen och efter många middagsbjudningar kan jag konstatera att jag är allvarligt trött på att anstränga mig i köket för många av våra svenska gäster. På varje tallrik ligger det mat kvar och ofta inte oansenliga mängder, ett beteende jag inte stött på tidigare hos gäster i andra länder och det irriterar och sårar mig något enormt. Jag har lagt tid, pengar och energi på att rätterna ska passa allas preferenser i största möjliga mån och resultatet är ett ytterst onödigt slöseri. Jag tolkar detta som en total brist på respekt för värden och framför allt maten. Att behöva skrapa ner de där högarna med refuserad mat i komposten är, för att inte låta allt för dramatisk, smärtsamt. Finns det något jag kan göra för att minimera svinnet? Mindre portioner? Begränsa gästernas möjlighet att lägga upp mat själva? Till detta hör att varje maträtt blir noggrant presenterad innan så ingen kan efteråt hävda att de inte visste vad de fick.

Svar: Att avsiktligt lämna mat på tallriken är lyxfasoner och dåligt beteende. I vissa kulturer är det ohövligt att äta upp all mat, på sina håll i Asien måste den som äter upp serveras mer till dess att lite mat lämnas kvar som markering av att gästen är mätt. Men svensk sed är att gäster äter upp den mat som de obs. själva tar för sig. Någon smula kan möjligen få vara kvar. Att lämna påtagligt mycket på tallriken är fel sett ur artighets- och etiskt perspektiv i denna del av världen.

Kanske kan du göra som ofta i Frankrike: värdpersonen lägger upp maten till gästerna, åtminstone det viktigaste, fisk eller kött eller vad det är, och antingen skickar runt tillbehören, eller lägger upp även dem. Då har du serveringsfaten-grytorna framför dig och en hög med tallrikar och säger ”X, vill du ha en stor portion? mellanstor? mycket eller lite sås? broccoli och potatis eller bara ettder?” osv och när det är färdigupplagt enligt önskemål (X kan ha sagt "tack, ingen broccoli, och bara lite sås" osv) skickas tallriken till X och du tar itu med nästa gäst. Alltså individanpassade portioner.

Det tar lite längre tid, men brådska är ingen fördel vid en bjudning, men det kan också kännas omtänksamt och uppfattas som en del av gemenskapen, bjudningens grund. I nutid är det så viktigt att vara medveten om matens betydelse på alla sätt att det är orimligt att lägga för sig mat som inte äts upp.

Du kan möjligen om det känns rätt under samlingen av gäster ta upp ämnet. Kanske glatt säga att ”idag tänker jag lägga upp åt var och en av er så att ni får precis det som ni verkligen vill ha!”

Men du kan också tänka på att i en del kulturer är lite mat kvar på tallriken en artighet. Det behöver inte alltid vara det överlagda slöseri och de dåliga fasoner som du - och jag - uppfattar det som.

Magdalena Ribbing