Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-09 20:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/03/14/13011/

Fråga om hyfs och stil

Presentfel?

Fråga: Jag undrar lite vad som är rätt här. Jag och min sambo har varit ihop i fyra år nu, men en sak som alltid känns lite jobbig är när det kommer till födelsedagar eller andra tillfällen när vi ger bort något till varandra. Jag själv älskar att ge bort presenter, vare sig det är något speciellt eller inte. Men min sambo däremot är inte så bra på detta. Ända sedan jag var liten var det alltid en stor överraskning att fylla år, fick fina inslagna presenter och vi fick alltid det vi ville ha, utan att egentligen säga något. Så för mig så är det helt naturligt att klura lite extra på vad jag vill ge bort och hur, när och var jag väljer att göra det. Min sambo är däremot van med raka motsatsen, han har alltid sagt vad han velat ha, och sedan fått det.

Så mitt dilemma är, jag vill ju inte säga vad jag vill ha, utan jag vill att han ska ge mig en present han själv vill ge bort, men det blir helt fel varje gång, och hur mycket jag än vill gilla det så kan jag tyvärr inte ljuga, även om det hade varit det lättaste, så vill jag inte det. Så han säger istället att jag borde säga vad jag vill ha så det inte blir fel, men då tycker jag att charmen med presenten försvinner. Och det blir mer konstigt när han själv fått något han verkligen vill ha utav mig. Som för några veckor sedan firade vi våran årsdag, vilket han helt och hållet glömt bort, och då hade jag köpt en present åt honom som han blev jätteglad för, men fick han fick också dåligt samvete för att han glömt bort detta, och då går han sedan dagen efter och köper en present som jag inte alls vill ha eller har användning för.

Svar: Problemet kan sammanfattas i begreppet vill ha.

Både du och din sambo borde ha uppfattat varandras traditioner efter fyra år - men så är det tydligen inte. Ska jag försöka reda ut problemet så är en present inte svaret på en uttrycklig begäran, som din sambo har lärt sig hemifrån om jag tolkar din fråga rätt. Presentgivandet sett ur sin ursprungliga tradition är snarare det som du beskriver, en överraskning som gör mottagaren glad.

Men presenter är rimligen inte något avgörande i en god relation. Du skriver att du vill att din sambo ska ge dig något som du inte har sagt att du önskar eftersom du anser att det är hans sak att hitta på något som du blir glad över. Samtidigt ogillar du de icke förutsedda presenter som du får. Så varför inte ta hela denna problematik lite lugnare? Fortsätt att ge dina presenter till din sambo, som blir glad för dem, och strunta i att du inte får just det du vill ha. Du kan väldigt vänligt fråga om du får byta det du har fått. Lite tråkigt förstås men då får du åtminstone något som du kan använda.

Alternativet är att du gör som din sambo: säg exakt vad du vill ha och bortse från ditt ganska självupptagna behov av överraskningar. Sådana är inte så enkla att skapa om man saknar begåvning för att tolka det outsagda.

Men att ta emot presenter borde vara enklare än vad du gör det till.

Magdalena Ribbing