Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-19 05:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/04/08/13183/

Fråga om hyfs och stil

Prettoblyg?

Rätta artikel

Fråga: Var på en middag med flera gäster. En sa inte ett ord under middagen och knappt något efteråt, bara satt tyst. Vi var några som försökte prata med personen men det gick inte. ”Nä, X är bara blyg” sa värden när jag frågade om det var något fel. Jag tycker att det är ouppfostrat att tacka ja till en fest när man vet att man inte kan prata alls med dom andra.

Är det verkligen rätt att gå på fest om man inte klarar lite vanligt prat? Jag tycker att det är pretentiöst.

Svar: Intressant fråga som inte är lätt att besvara. Blyghet kan ha många orsaker. Man kan vara grundläggande blyg som en del i personligheten. Om man plågas av det bör man kunna söka professionell hjälp för att ta sig ur detta. Kanske den som beter sig så som du beskriver din medgäst på middagen skulle föredra att kunna prata lika lätt som ni övriga. Men vi är alla olika. Några är blyga, andra framfusiga, stöddiga, påstridiga. Ingetdera är någon eftersträvansvärd egenskap, oavsett medfödd eller förvärvad. Många kan med viss ansträngning mildra det i sin personlighet som man inte själv gillar.

Men: just blygheten kan vara svår att förändra i grunden. Det syns inte om en påfallande tystlåten person är medfött blyg och inte har förmått göra något åt detta. Som medgäst har man inte något annat val än att försöka prata med personen. Får man ingen respons alls ger man upp efter en stund och vänder sig till någon annan.

Men det finns en annan sorts blyghet med grund i självupptagenhet. En hel del människor försöker inte ta sig över den inre barriär som finns hos de flesta inför att börja prata med nya bekantskaper, förmoda att man måste leverera ett kvickt/klokt svar på en fråga eller påstå något intresseväckande. Många vill inte anstränga sig för att delta i samtalen, och samma personer säger inte något utan att vara direkt tillfrågade.

Som jag ser det har alla på en bjudning ett visst ansvar att medverka i gemenskapen, åtminstone att försöka göra det. Att som den gäst du beskriver inte svara när andra säger något kan, som du skriver, vara pretentiöst, undantaget den med ohanterlig blyghet. Man har ingen given rätt att bli underhållen av andra utan att själv ge något tillbaka.

Den som inte klarar att uttala ”ja” eller ”nej” när någon ställer en fråga har nog en nästintill sjuklig blyghet - om det inte handlar om pretentiös lättja. Det är en annan sak att ge längre resonemang, göra analyser eller reda ut sammanhang, det måste ingen gäst. Men ett vanligt vänligt svar på en likaledes vänligt ställd fråga förväntas en vuxen människa klara av.

Ska man tacka nej till fester om man är så blyg att man inte kan svara på tilltal? Nej, det blir förmodligen ingenting bättre av. Men när man som medvetet blyg går på en bjudning kan man i så fall öva i förväg på att svara, kort men vänligt. Ofta kommer man undan med det utmärkta ordet ”intressant!” - det ger motparten uppmuntran att fortsätta prata. Den som är blyg intill problemgränsen tillråds att be en yrkespsykolog om hjälp för att underlätta intåget i samvaron.

Faktum är att den som betraktas som timid och anspråkslös brukar få både respekt och sympati till skillnad från den som är framfusig. Men den som skyller på blyghet men är blyg i meningen ointresserad av att anstränga sig att tala med andra kan avstå från att delta; det ordet betyder också hysa intresse och sympati. Och det är ungefär vad man ska göra som hyfsad gäst.

Magdalena Ribbing