Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-19 22:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/05/06/13358/

Fråga om hyfs och stil

Tacklöshet?

Rätta artikel

Fråga: Jag undrar vart ordet "tack" har tagit vägen?

Tänker på det tack vi kunde använda, bland människor vi möter, ute i samhället.

När någon håller upp dörren, lämnar företräde in i hissen, reser sig när man ska gå av från innerplats i bussen. Är det inte värt ett tack? Eller när kassörskan lämnar över kvittot, floristen satt ihop en fin bukett eller när tandhygienisten fått ens tänder att se ut som nya? Är det för att vi betalar för varan/ behandlingen, som vi inte anser oss ha råd med ett tack?

Eller efter en komplimang? Är det en sådan självklarhet, för mottagaren, typ "vet jag väl", att den inte behöver bevärdigas med ett tack? Jag bara undrar varför andra inte säger tack.

Svar: Helt rätt att ordet tack har blivit en bristvara. Frågorna om när man ska eller måste tacka blir allt fler. Många saknar ett tack från gäster, presentmottagare och den man har skrivit brev till. Andra vill veta när tacket verkligen är nödvändigt, som vore det en tung plikt att säga eller skriva "tack" - för senast, för presenten, för vänligheten, omtanken. Brudpar tackar ibland i en (dyr) annons i dagstidningen sina föräldrar och vänner och de som varit behjälpliga med bröllopsfesten - varför inte i stället skriva ett kort till dessa personer eller ringa dem och tacka personligt? Tacket blir inte finare eller större för att det står i tidningen.

Du konstaterar att tackandet är sparsamt förekommande i vanliga vardagssituationer. Den som inte säger tack till någon som håller upp en dörr, har rest sig för att lämna plats eller annan vänlighet, visar inte något slags tuffhet eller styrka utan tvärtom en bortkommenhet respektive brist på uppfostran som sannolikt inte är avsikten med det medvetet uteblivna tackordet. Ibland tror människor att de inte "behöver" som de säger, tacka den som har fått betalt för något, som ditt exempel med floristen, tandhygienisten och kassörskan. Men tacket är inte betingat av tvång, det är en normal hövlighet som är bättre att visa för många gånger än för sällan.

Att det enkla ordet tack som inte ens kostar något att säga uppenbart är på nedgång är sorgligt på många sätt. Detta bortfall av ett av språkets bästa ord försämrar gemenskapen och kan förstöra relationer - "X tackade inte ens" är en bedrövad mening inbegripande oro för visst förakt eller likgiltighet från den som inte har brytt sig om att tacka.

Orsaken till tackbristen är möjligen att den självupptagenhet som blomstrar hindrar många från att visa vanlig enkel tacksamhet. Ordet tack har samma grund som ordet tänka, jämför med engelskans think och thank you. Det är en självklar del av det pågående samtalet mellan människor från alla kulturer, religioner, samhällen. Oavsett vilket språk man talar finns begreppet tack aktivt och brukligt i mängder av situationer. Även om man inte kan bevisa att den som inte vill tacka inte heller vill tänka är jämförelsen frestande.

I etermedierna sägs tack flitigt, intervjuer avslutas med att journalisten tackar den som fått framföra sin uppfattning, och den personen i sin tur svarar så gott som alltid med att säga tack. Varför detta helt korrekta och artiga sätt inte smittar av sig på en större allmänhet vet jag inte. Inte heller är otacket en import från andra kulturer, vilket ofta används som argument för diverse företeelser som inte har välkänd grund i svensk tradition. Tackandet är normalt i de flesta kulturer och det är självklart om man förmår inse vad detta enkla ord betyder.

Magdalena Ribbing