Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-14 03:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/07/15/14105/

Fråga om hyfs och stil

Grannbarn?

Fråga: Jag och min familj bor sedan ett par år i ett hus i en liten förort till storstaden. När vi köpte huset var vi medvetna om att det är full insyn på vår tomt, något vi har tänkt åtgärda med en tät häck som insynsskydd - som vi ännu inte haft ekonomisk möjlighet till. Eftersom vi har så pass mycket insyn så ser grannarna alltid när vi är ute på vår tomt. Vi har två barn i familjen som har vänner i husen runtomkring och i näst intill hundra procent av gångerna vi är ute kommer det ett eller flera grannbarn och vill leka. Så klart är det roligt att våra barn har kamrater och det är mycket lek och stoj hemma hos oss. Nu till mitt problem. Det känns som om föräldrarna i husen omkring ibland ser oss som någon form av barnomsorg. Utan att först fråga mig eller min man kan de ”skicka ned barnen” till oss när de ser att vi är ute. Ibland åker föräldrarna till och med och handlar utan att säga till medan barnen är hos oss. Och när våra barn äter mellanmål/lunch/middag blir det konstigt om jag inte ger de besökande barnen mellanmål/lunch/middag, för de vill ju fortsätta leka. Det känns som om det alltid är jag som lagar mat åt deras barn, som att jag alltid ställer upp ”en halvtimme medan de åker och handlar” samt att det är mitt hus som blir stökigt och behöver städas upp efter lekande barn. Det har till och med gått så långt att några av grannbarnen var här och länsade våra bärbuskar helt från bär när vi inte var hemma. Vi som sett fram emot att äta hallon, jordgubbar och smultron blev helt utan efter en helgresa och grannflickan meddelade glatt att hon ätit upp alla bär medan vi var borta. Så pass ”hemma” känner de sig hos oss. När vi hade ett privat födelsedagsfirande för min ena son kom flera grannbarn över med sina besökande kusiner och till slut hade vi nästan femton barn (endast fyra var inbjudna från början) hemma hos oss. Den gången satte jag dock ned foten och skickade hem alla som inte var inbjudna. Jag vill ju gärna att barnen ska ha vänner som ska känna sig välkomna hos oss men hur gör jag när det går över gränsen för vad jag tycker är okej och orkar med? Tills dess att vi sparat ihop pengar till insynsskyddet? Svar: Det är viktigt för framtiden att dina barn liksom du och din man har en god relation till grannarna och grannbarnen. Men om det alltid är bara er tomt och er gästfrihet som används så som du beskriver finns det ett ord för det: utnyttjande. Det ska du inte finna dig i, men du vill inte sabotera grannsämjan och dina barns popularitet. Nu har det utbildats en vana som du måste bryta. Du behöver hitta på något hinder för grannbarnen, exempelvis att du påbörjar något slags planering av er tomt, en verksamhet som kan pågå länge utan att något tydligt resultat måste ses. Några uppställda backar, några lådor eller annat, någon lite uppgrävd del på tomten - och när grannbarnen kommer rusande säger du att tyvärr, nu är det inte möjligt att leka på er tomt för ni håller på att fixa med den. Det förstår barn. Säg soligt att era barn gärna går till grannbarnen istället. Men var noga med att dina barn inte stannar på lunch och middag utan att du har frågat grannbarnens föräldrar om det passar och tar ett eventuellt nej med fattning.

När du ser era grannbarns föräldrar, säg på ett väldigt vänligt sätt att ni inte förmår ta ansvar för deras barn utan att ni har gjort upp om det (alltså inte okej med barn som utan att ni har tillfrågats skickas till er för uppenbar barnpassning och mat). Berätta också om era bärbuskar som länsats och hur ledsna ni blev över detta. Säg detta utan aggressivitet, men med ett bekymrat tonfall, och förklara att grannbarnen är så trevliga men ni kan inte ta på er ansvaret för dem utan att det är uppgjort mellan er och barnens föräldrar.

Det vore konstigt om det budskapet inte skulle gå fram.

Magdalena Ribbing