Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-16 23:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/07/22/14160/

Fråga om hyfs och stil

Pratkunder?

Fråga: Jag är 58 år och har hela mitt yrkesverksamma liv arbetat som hantverkare. Ett problem har uppstått för mig de senaste åren och mitt intryck är att det bara blir värre och värre. Problemet är att kunderna ofta inte nöjer sig med att jag utför mitt uppdrag utan förväntar sig att jag skall lyssna medan de berättar. Det är alltså inte frågan om ett samtal utan kunden vill stå och hålla en monolog och är helt ointresserad av vad jag eventuellt tycker och tänker om vad hen har sagt.

Jag försöker rent allmänt att vara artig och trevlig, men det har hänt ett flertal gånger att jag har sagt:" det där var roligt att höra, men nu måste jag få tänka på mitt arbete!" Ingen reaktion, människan bara fortsätter att prata. Om jag då tar i lite kraftigare brukar dom gå en liten sväng, återkomma inom fem minuter och fortsätta att berätta. Det här beteendet förekommer kanske lite oftare bland äldre människor men även bland yngre.

I min ungdom fanns utanför skolorna "rökrutor" där man fick stå och röka. Är det en framkomlig väg att jag sätter upp en "anekdotruta" sådär 50 meter från min arbetsplats där kunderna kan få stå och berätta ändlösa historier utan poäng? Eller klaga på att deras mamma var så orättvis. Tacksam för alla tips.

Svar: Det förefaller som om du gör intrycket att vara en god lyssnare vilket dina kunder utnyttjar. Du skulle kunna börja med att markera genast innan kunden ifråga hinner börja prata om sitt. Då låter det inte som kritik utan som något du rutinmässigt säger till alla. Ungefär ”ursäkta säger jag på en gång, men jag måste koncentrera mig på mitt arbete, jag klarar inte av att prata under tiden, du kanske vill ta en liten sväng runt kvarteret?”

En anekdotruta är en rolig tanke på flera sätt men givetvis meningslös, det är ju ditt aktivt trevliga lyssnande som dina kunder är intresserade av. De har kanske eller sannolikt ingen som lyssnar till dem hemma eller på arbetet, och tar alla möjligheter att få prata.

Förmodligen är det säkraste sättet det jag föreslår, att du meddelar direkt och resolut innan något pratande har inletts, att du inte kan eller vill föra samtal eller lyssna på annat än det som är direkt relaterat till ditt arbete. Du säger det artigt förstås, och med vänligt tonfall, kunderna är ju inte ohövliga, bara modernt självupptagna.

Magdalena Ribbing