Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 21:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/10/07/14698/

Fråga om hyfs och stil

T-baneegoist?

Fråga: Jag vet inte om det är jag som överreagerar, men jag brukar svära tyst inombords när folk i all sin självupptagenhet håller uppe dörrarna i tunnelbanan för att deras kompis, familjemedlem, kollega eller hund också ska hinna med tåget.

I dag hände det dock något som jag tyckte var utöver det vanliga. Jag stod vid en av tunnelbanelinjernas ändhållplatser, som bäst väntandes på att tåget skulle köra. Under några minuters tid hade det stått en man i dörren, men jag utgick från att han skulle välja sida (tåg eller perrong) när dörrarna skulle stängas. Tyvärr valde han att stå kvar när tåget skulle åka, vilket fick till följd att dörrparet inte kunde stängas.

Vänligen men bestämt sa jag att det var dags för tåget att åka. Han förklarade då för mig, väldigt hastigt, att han (och implicit då även vi andra på tåget) bara behövde vänta på sin fru. När det blev klart för mig att han inte tänkte lämna sin blockerande position i dörrparet berättade jag för honom att den uppkomna situationen hade två möjliga utfall:

1. Hans fru och potentiellt även han skulle bli sena. 2. Alla i tåget skulle bli sena.

Dessvärre verkar mitt budskap inte riktigt ha gått fram då heller, utan han svarade kort att han fru snart skulle komma. Helst av allt hade jag velat berätta för honom att dörrarna kan gå sönder om man trycker emot dem och att alla resenärer i så fall hade fått kliva av tåget och invänta ett annat. Tyvärr kände jag hur jag tappade fattningen till den grad att det var bäst att jag tog ett steg tillbaka och gick längre bort i vagnen, så det blev vad jag gjorde. Medan jag gick bort stod han kvar (!) i dörrparet, väntandes på sin fru.

Tåget kom iväg med en försening på två minuter efter att förmodad fru med barnvagn hade klämt sig in i de halvstängda dörrarna.

Två minuter kan tyckas vara en världslig sak, men jag tog ändå illa vid mig av hans enorma självupptagenhet. Noterade att andra passagerare visade på samma ogillande, även om de själva inte gick upp och försökte resonera med mannen i dörren.

Vad kan man göra i en sådan här situation? Borde jag ha gjort något annorlunda? Mina försök till att få honom inse (de potentiella) konsekvenserna av hans handlande misslyckades fatalt, men jag vill ändå inte tro att personerna som blockerar tunneltågens dörrar är oövertalbara. Har Ribbing något tips eller råd i denna relativt prekära situation?

Svar: Det du så livfullt beskriver är ännu en situation som visar den tilltagande (och dystert nog tämligen accepterade) självupptagenheten: JAG. JAG. JAG och långt därefter resten av världen.

Givetvis var det helt fel att den här mannen kvarhöll tåget, sådant kan man endast göra i nödsituationer vilket det inte verkade vara frågan om. Föraren bör ha sett incidenten och kunde då ha ropat ut att den som blockerade dörren måste flytta sig.

Tyvärr har jag inte något bra knep för att få människor att inse att de inte har ensamrätt till det som är trevligast-bäst just för dem, utan att även de ingår i ett sammanhang som alla måste anpassa sig till. Du kunde inte ha puttat ut mannen på perrongen, fysiska övergrepp, om än milda, är illa tolererade i samhället.

Övriga resenärer kunde ha bistått dig med att uppmana mannen att flytta sig. Nu är det svårt för alltför många att visa ens den typen av civilkurage. Man vill inte synas, inte sticka ut, inte "göra sig märkvärdig" som en vanlig ursäkt låter.

Du får tråkigt nog nöja dig med att du gjorde vad du kunde och konstatera att någons självupptagenhet var dig övermäktig denna gång. Förvänta dig fler liknande tillfällen i framtiden.

Magdalena Ribbing