Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 13:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/10/12/14737/

Fråga om hyfs och stil

Längdrätt?

Fråga: Jag är en kvinna i medelåldern och umgås sedan en tid med en man i ungefär samma ålder. Frid och fröjd. Saken är den att jag med mina 175 cm är ganska lång för att vara kvinna, och att han är tydligt kortare än jag. Vi märker att folk tittar på oss, och vi lägger märke till att det inte verkar finnas andra par i denna uppsättning. Det tycks finnas en outtalad regel att mannen bör vara längre, lika lång eller obetydligt kortare än kvinnan.

Så jag undrar: Var går gränsen för vad som anses okej? Hur många centimeter kortare får han vara än jag?

Svar: "Får"? Att mannen i ett par är kortare än kvinnan verkar vara ett bekymmer, men förmodligen mer för omgivningen än för det aktuella paret. Med största sannolikhet tycker människor som valt sin partner om varandra oavsett vilken längd de råkar ha. Den vanliga uppfattningen att mannen ska vara längre grundades i att längden markerade kraft och mannen skulle vara starkare än den bräckliga kvinnan som han skulle skydda mot stråtrövare och andra. Men den som har en sådan uppfattning i dag är kvar i sedan länge gångna tider.

Kroppslängden har ingen betydelse i ett par. Det är helt andra kvaliteter som är avgörande. Många kvinnor i offentligheten är betydligt längre än sina män (och många kvinnor är avsevärt kortare än sina män för den delen). Även kvinnor som är längre än sina äkta hälfter brukar ha högklackade skor. Det är fasligt omodernt att tycka att det är viktigt med jämn längd för ett par, eller att mannen ska vara längre än kvinnan. Riktigt fantasilöst, okunnigt och dumt, enligt min mening.

Naturligtvis finns inga gränser för skillnaden i längd, det är sannerligen ingenting som någon ska bry sig om, varken paret i fråga eller andra. Framförallt inte andra. Framförallt ingen, faktiskt.

Magdalena Ribbing