Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 21:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/10/21/14757/

Fråga om hyfs och stil

Snålfolk?

Fråga: Det jag gärna skulle vilja ha råd om, och som jag även saknar i tidigare svar i spalten, är etikett när det gäller hur stor del man ska lägga till en present beroende på om man är singel eller är en del av ett par.

Det jag reagerat över är nämligen fallet när par och singlar gemensamt ska lägga ihop till en present. Om överenskommelsen är att man exempelvis ska lägga 200 kr per person då lägger par ofta endast 100 kr per person, då de anser sig själva som "1". Jag har också varit med om att den ene i paret sagt att "jag lägger pengar men min man behöver ju inte lägga något.” Att notera är att männen i fråga är inga anonyma personer till den som fyller år utan känt och umgåtts med denne under många år. Som singel kan man uppleva att man sponsrar par i deras del av presenten.

Min fråga är vad etiketten säger i sådana här fall? Råder etiketten att par lämnar hälften av överenskommen "gåvosumma"? Detta synsätt verkar vanligt förekommande men för mig så känns det inte helt okej.

Svar: Svar: Din fråga är en av de ofta återkommande, och jag har svarat i detta ämne många gånger. Men frågorna om delade kostnader har tilltagit och därför reder jag ut begreppen igen. En misstanke: allt fler är mer intresserade av att snika åt sig privatpengar än att vara normalt hyggliga inbegripet att aldrig sko sig på andra.

Alltså: kostnaden för gemensamma gåvor till någon/några ska delas per individ. Detsamma gäller allt annat där en utgift ska fördelas på flera personer, som taxiresor, gåbortsblommor, krogbesök, kaféer. Alla med en egen inkomst har samma skyldighet att dela den kostnad som de själva frivilligt har gått med på. Med dela menas per person - inte per familj, grupp, par eller vad man vill hitta på, om inte dessa familjer, grupper, par är exakt lika i storlek.

Det är totalt felaktigt att två som är ett par ska betala samma summa som den som är singel. Tanken att de ”tu är ett” är helt fel i dessa sammanhang, och de som resonerar så, alltså att ett par betalar samma summa som en singel, är antingen korkade eller snåla. Är man korkad till den grad att man inte fattar att två personer inte är en, så kanske det inte kan avhjälpas med en förklaring. Men det bör vara ovanligt, vanligare är snålheten och den ska andra inte behöva stå ut med. Ibland kan man som normalbegåvad kanske sucka och tänka att äsch, det spelar ingen roll om X och Y betalar samma summa som Z ensam. Men det är inte någon bra idé att ge upp inför andras girighet, X och Y kommer att fortsätta att tjäna pengar på sina singelvänner och deras hygglighet. Det händer att det blir värre än ett försumbart par tior eller någon hundralapp - den som är grundligt snål kan i värsta fall fortsätta med att exempelvis be om ett lån men inte återbetala det eller "låna" kläder eller föremål som inte lämnas tillbaka.

Du gör alltså rätt för både dig och andra om du ser till att summan som ges till en gemensam present delas per huvud, inte per hushåll.

Usch, säger jag, om dessa svårartade snåljåpar som vill berika sig på sina vänners bekostnad. Gnidiga och knussliga kallades de förr. Kanske dags att ta upp de begreppen igen? De är inte hedrande, kan jag informera om.

Magdalena Ribbing