Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-23 00:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/11/08/14871/

Fråga om hyfs och stil

Kalasklädsel?

Rätta artikel

Fråga: Min man och jag är oense, och jag hoppas på att Magdalena ska kunna hjälpa oss genom att reda ut vad som gäller.

Det handlar om klädsel när man är bortbjuden. Vi skulle gå på ett kalas och min man hade växt ur sina finkläder. Jag uppmanade honom att köpa en ny jacka, och erbjöd mig att bekosta inköpet, men han ville komma dit i en sportig vardagsjacka (som dessutom har ett hål). Vi har råd med nya kläder och därför tyckte jag att det kändes rent ut sagt ohyfsat att anlända i trasor, som om vi inte orkade anstränga oss eller brydde oss om kalaset alls. Han däremot är av åsikten att om någon har invändningar så är det deras problem och inget som han måste bekymra sig om, och att om de bjuder honom så skall de i princip vara nöjda bara han dyker upp. Att det "räcker så", och att hans klädsel inte bör vara det viktiga.

På inbjuden stod det förvisso ingenting om någon klädkod, men de släktingar och vänner som vi visste skulle komma är sådana personer som klär sig propert i de flesta sammanhang, så jag förstod att han skulle sticka ut.

Jag är inte särskilt ytlig egentligen. Problemet enligt mig var inte att han såg ful ut i sin vardagsjacka. Däremot var jag rädd att vi skulle framstå som ett par som inte anstränger sig för andras skull. Eftersom det dessutom var min släkting som anordnade kalaset så ville jag inte heller att de skulle få en negativ bild av min man. Nu menar han att jag betett mig mycket illa som i princip uttryckt att jag känner en viss skam över honom och hans klädsel. Kanske har han rätt. Vad anser Magdalena?

Svar: Ditt resonemang är riktigt: man klär sig inte för att själv ha det bekvämt (pyjamas?) när man är bortbjuden utan för att anpassa sig till sammanhanget. Ens klädsel skickar signaler till omgivningen och visar hur man betraktar den och övriga närvarande. Har man respekt för värdpersonerna och vill visa att man uppskattar deras ansträngningar att skapa en trevlig bjudning klär man sig hyggligt, prydligt och inte enbart för sin egen trivsel.

Kommer man i en trasig sportjacka när man har möjlighet att ha en hel lite bättre visar man sin uppfattning att kalaset och värdpersonerna och medgästerna inte betyder så mycket utan att man själv är viktigast.

Det är en trist åsikt och den är aldrig rätt i sociala sammanhang.

Och om inte ens partner skulle ha rätt att diskutera ens klädsel, vem skulle då ha det? Och varifrån skulle man få hjälp att inse när man gör fel?

Magdalena Ribbing