Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 06:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2016/11/25/14961/

Fråga om hyfs och stil

Arbetsplatskalas?

Rätta artikel

Fråga: Jag jobbar på ett relativt stort företag där man 1-2 gånger om året brukar ordna kick-off eller, som nu snart, julmiddag för sina anställda. Att vi ska äta middag och var vi ska äta berättar man, men även att vi ska ses en stund före för att göra något tillsammans, och vad detta något är avslöjar man inte. För mig och för några andra arbetskamrater är detta väldigt jobbigt. Förr om åren har det rört sig om allt mellan fysiska aktiviteter som dans till att göra en julstjärna i papp. Jag vill känna till i förväg vad som förväntas av mig så jag kan ta ställning till om jag vill delta eller inte.

Ingen kommer att tvinga mig såklart, men det känns inte kul behöva trassla sig ur en situation när den väl sker utan då tackar jag hellre nej i förväg, fortsätter jobba, och meddelar att jag gärna deltar i middagen. Tanken är god men leder till att några av oss känner sig obekväma och funderar på skippa hela dagen. Kommentarer som "lite får man bjuda på sig själv" har kommit upp när detta förts på tal och det känns jobbigt eftersom jag ser jobb som jobb och privat som privat och jag vill själv få avgöra var gränserna ska gå för detta. Både middag och aktivitet är frivilliga, dvs arbetsgivaren anser inte vi måste delta, utan vi kan just jobba istället.

Svar: Då och då kommer frågor om hur man kan slippa undan nöjesaktiviteter på jobbet som man känner obehag inför. Som du skriver är det vänligt tänkt men likafullt vanskligt. Att göra en julstjärna låter inte så dramatiskt, men kan ändå bli pinsamt för den som är fumlig. Aktiviteter av olika slag verkar bli allt vanligare, kanske för att få en arbetsgrupp att samarbeta bättre. Men är det som du skriver ett relativt stort företag där ledningen bjuder de anställda på något trevligt som en julmiddag, är det förmodligen inte just detta förbättrade gruppsamarbete som eftersträvas, utan att alla som arbetar på företaget ska muntras upp med något som de blir glada av. Ibland ska det också sjungas en specialskriven visa om företaget med skämt om en del arbetskamrater och chefer som alla förväntas skratta åt; att detta slags visor görs efter Povel Ramels ”Bladbergeri", googla på den, förstår jag inte.

En festkommitté kan ha tänkt ut något som verkar roligt. Eller har en festkonsult fått uppdraget att göra kalaset extra kul. Men sällan är det som uppfinns av gemensamma ”lustigheter” lika roligt för alla på arbetsplatsen. Det kan fungera om alla är ungefär lika gamla och har likartade intressen som exempelvis träning, så att alla är beredda att visa upp sina kroppar i fysiska aktiviteter. Eller att alla har ungefär samma grad av kunskap så att inte frågesporten blir utklassande.

På en arbetsplats där de anställda har olika åldrar och skilda intressen kan dessa aktiviteter bli hemska. Att tvingas bada gemensam bastu är plågsamt för många fler än festkommittén med medelåldern 30 år kan föreställa sig. Att förmås springa eller hoppa eller kasta pil eller annat som kräver en viss fysisk färdighet, kan kännas utpekande, man uppfattar sig själv som löjlig och som att man gör bort sig. Det vill ingen göra. Empatiska (läs: gulliga) arbetskamrater som milt hjälper varandra brukar vara en bristvara i tävlingslägen. Frågor som att arbetskamraterna får svara på vad de vet om varandra med icke arbetsrelaterad information kan vara påfrestande, varför ska alla få reda vilka underbetyg man hade i skolan? "Bjuda på sig" kan den göra som är trygg i sig själv. Alla är inte det. "Hemliga" aktiviteter bör inte förekomma. Det slags överraskning är fel.

Arbetsgivare bör i all sin vänlighet tänka efter väldigt, väldigt noga om de roligheter som planeras verkligen blir roliga för alla, varmed menas samtliga som inbjuds till festligheten. Det enda jag kan tänka ut som inte är riskabelt i den genren är gemensam matlagning med en professionell kock. De som vill röra i grytorna gör det, övriga blir avsmakare som jublar när det behövs.

Tacka ja till middagen, du vet ju hur dags den är och säg artigt att du avstår från samlingen innan dess. Rekommendera dina likasinnade kolleger att göra likadant. Kanske faller en pollett ner hos arbetsgivaren. Vill du så kan du erbjuda dig att ingå i festplaneringen till nästa kalas och se till att det blir vettigt.

Magdalena Ribbing