Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fråga om hyfs och stil

Återbjudande?

Fråga: Jag har en vän som är väldigt snål. När jag fyller år brukar jag bjuda ett tiotal av mina närmaste vänner, på middag på krogen. Min snåle vän kvalificerar sig utan tvekan till att vara en av dessa tio närmaste, förmodligen en av mina tre närmaste vänner men på grund av hans snålhet bjuder jag inte honom och han börjar bli stött över detta.

En trerätters middag med dryck på en mellanklasskrog i Stockholm kostar 1000-1500:-/person och jag prioriterar att bjuda vänner som brukar bjuda tillbaka. Min snåle vän har minst lika god ekonomi som jag men han skulle aldrig ens komma på tanken att på något sätt fira sin födelsedag på ett sätt som skulle kosta honom pengar, inte ens ett enklare arrangemang hemma.

Jag vill understryka att jag på inget sätt förväntar mig att alla ska bjuda tillbaka på samma nivå som jag bjuder: jag har några vänner som fortfarande är studenter respektive en väldigt god vän som lever på sjukersättning. Givetvis har dessa andra ramar att röra sig inom men de brukar bjuda på en hemlagad middag eller liknande i samband med födelsedagar och annat. Enligt principen att det är tanken, och inte kostnaderna, som räknas så uppskattar jag deras inbjudningar lika mycket som någon som bjuder extremt generöst.

Hela situationen föranleder två frågor:

A. Är det rimligt att prioritera folk som jag av erfarenhet vet bjuder tillbaka (eller de kanske bjöd först så det är jag som bjuder tillbaka), men som kanske inte är riktigt lika goda vänner som någon som gärna kommer men aldrig bjuder tillbaka?

B. Hur förklarar jag för min snåle vän – som flera gånger, mer eller mindre mellan raderna undrat varför han inte är bjuden – varför jag aldrig bjuder honom?

Svar: Du har en vän som inte har samma syn på gästfrihet och umgängesliv som du. Många människor ser sig själva som en gåva till sina vänner, alltså att deras förtjusande intressanta personligheter räcker som gensvar, de tycker inte att de behöver besvära sig med att ordna något trevligt för sina vänner. Men: det räcker med som du skriver, med en hemlagad soppmiddag, en enkel krogkväll, ett sevärdhetsbesök med åtföljande kaffe – det som betyder något är att den som har bjudits också gör något slags motprestation.

Är det bara din farhåga att han inte kommer att bjuda tillbaka som gör att du inte bjuder honom? I så fall kan du börja med att bjuda honom på nästa födelsedagsmiddag, och säga vänligt att du utgår från att du får glädjen att fira honom på hans födelsedagsbjudning. Det är ju också ett slags svar på hans underförstådda fråga om varför du inte har bjudit honom.
Bjuder han inte tillbaka så kan du släppa förhoppningen att han ska gengälda din bjudning. Du kan då låta bli att bjuda honom mer.

Med detta sagt: är man riktiga vänner ska inte tillbakabjudandet behöva vara en förutsättning för vänskapen. Tänk över situationen igen och bestäm dig för vad er vänskap är värd. Är det så avgörande för dig att du blir tillbakabjuden?

Magdalena Ribbing