Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fråga om hyfs och stil

Diagnosfråga?

Fråga: Har bekant som lider av psykisk ohälsa.
Skulle besöka denne, och fick frågan:
”Jaha, vad gör denne person då?”
– Jobbar.
”Med vad då?”
– Ja, just nu är personen sjukskriven.
”Varför då då?”
– Det är inte upp till mig att svara på.
”Är det något farligt eller? Nu måste du svara!”

Jag säger då att personen lider av psykisk ohälsa, och nu har jag lite frågor till Magdalena, jag gjorde ju fel som föll till föga och svarade på varför personen var hemma.

Men: Vad är korrekt att svara? Psykisk ohälsa? Psykiska problem? Psykiskt funktionsnedsatt? Mentalt handikappad? Det kanske associeras med ”utvecklingsstörd”, och det begreppet används ju inte heller.

Svar: Den som frågade hade, som jag förstår av din fråga, ingen anledning att få veta vad din bekant lider av utan var bara nyfiken på det pinsamma sätt som alltför många döljer under den ihåliga täckmanteln ”medmänskligt intresse.”

Du försökte undvika att svara en stund men gav upp, och det var synd. Frågor av den arten förtjänar inte andra svar än dem du gav först.

Du kunde ha sagt när den otrevligt nyfikna människan fortsatte, ungefär ”ja du, det finns många sjukdomar, jag har ingen diagnos för X” – och då skulle säkert frågaren säga ”men vad är det för symptom?” och då kunde du ha svarat ”jag vet inte, själv är jag vårtrött.”

Men du skulle inte ha sagt något om psykisk ohälsa eller liknande. Varje människa har rätt till sin integritet och vill din bekant berätta om sin sjukdom ska vederbörande få göra det själv. Detta, obs. gäller oavsett vilken sjukdom det handlar om, psykisk ohälsa kan vara känslig att tillstå, men ska egentligen inte behöva betraktas på annat sätt än magsår eller cancer eller vad som helst annat – oavsett detta är det är den sjuka personen som själv ska berätta, eller ge tillstånd till att andra informeras.

Till slut, om den illa uppfostrade frågaren inte gav sig, kunde du ha sagt ”men varför frågar du egentligen? du har ju inte med detta att göra.”

Magdalena Ribbing