Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-26 11:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/filmbloggen/2010/05/22/once-upon-a-time-in-algeria-7285/

FILMBLOGGEN

Once upon a time in Algeria

Förra gången Rachid Bouchareb var i Cannes med ”Infödd soldat” (Indigènes) 2006 blev han anklagad för att vara antifransk _  men lyckas ändå ändra politiken när det gäller ersättningar för de åldrade nordafrikanska soldater som slogs för Frankrike under andra världskriget.

   I år är han tillbaka med en ännu tuffare och än mer kontroversiell historielektion i form av ett episkt gangsterliknande drama. Min kollega Mårten Blomkvist refererade till  ”Gudfadern”, andra har kallat ”Hors la loi” (Outlaws) för en slags ”Once upon a time in Algeria”.

 

 

     Historien kretsar kring tre bröder (Roschdy Zem, Sami Bouijala och Jamel Debbouze) som först ser sin familj tvångsförflyttas 1925, sedan är med om massakern i Sétif 1945 då många segerrusiga algerier hoppades på att krigsslutet även skulle innebära ett fritt Algeriet _ men blev brutalt massakrerade av franska armén. Som alla vet dröjde det ända till början av sextiotalet innan ett förintande inbördeskrig ledde till landets frigörelse från kolonialmakten Frankrike. Även denna sistnämnda process är de tre bröderna involverade i.

  Att kolonialhistoria i allmänhet och Algeriet i synnerhet fortfarande är ett delikat ämne i Frankrike goes without saying. Demonstrationer och horder av kravallpoliser präglade Croisetten när filmen visades under fredagen.

 Filmiskt är det både ris och ros. Ett engagerande drama, samtidigt som huvudkaraktärerna är alldeles för endimensionella. Men komplexiteten är det inget större fel på. Båda sidorna, Frankrike liksom befrielserörelsen FLN, ges en kritisk skildring _ även om tyngdpunkten ligger på fransmännens missgärningar.   Att det blir så mycket bråk betyder hur som helst att filmer som ”Hors la loi” uppenbarligen fortfarande behövs.