Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-10-02 19:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2009/01/22/jag-har-inga-romantiska-kanslor-kvar-for-min-sambo-1205/

FRÅGA INSIDANS EXPERTER

"Jag har inga romantiska känslor kvar för min sambo"

Fråga: Jag är en kvinna i 30-års-åldern lever med en man sedan snart 10 år tillbaka och vi har en treårig dotter. På senare år har relationen mattats av, och sedan vår dotter föddes har vi inget samliv. Själv har jag varit otrogen, men min nuvarande sambo och jag bestämde oss för några månader sedan att ändå försöka lappa ihop vårt förhållande.


Vi har nu gjort "som man ska", det vill säga fått lediga kvällar då vi gått ut, försökt se varandra med "nya ögon" etcetera. Men det hjälper inte. Jag känner inte längre några romantiska känslor för min sambo. Nu vet jag inte längre vad jag ska ta mig till - ska jag bryta upp (med allt vad det innebär med delad vårdnad, ekonomiskt kaos med mera), eller är det bättre att hålla ihop ett känslomässigt dött förhållande för barnets skull?


Jag vet inte vad som är bäst, och detta får mig att känna mig deprimerad och uppgiven. Jag vore tacksam för råd.


Stockholmskvinna 30+

Svar: Hej Stockholmskvinna +30.
Att du och din man inte haft något samliv på tre år och att du varit otrogen tyder på att ni kommit ganska långt i utförsbacken när det gäller er relation. Du skriver att ni försökt lappa ihop ert förhållande och att ni gjort "som man ska".


Ytterliggare ansträngningar gör kanske saken bättre, kanske inte. Att era försök så här långt varit resultatlösa och att du inte längre känner några romantiska känslor för din sambo låter dock inte så hoppfullt. Å andra sidan har ni inte försökt så länge.


Oavsett detta föranleder din fråga om det känslomässigt döda förhållandet mig att fundera lite kring vad som konstituerar en parrelation idag.


Tidigare i historien var syftet med ett förhållande till stor del att överleva tillsammans. Man höll ihop på grund av de materiella fördelar detta medförde. Så är det många som lever även nu för tiden. Man betraktar då familjen som en konsumtionsenhet där man kan förverkliga materiella drömmar.


Andra ser att man inte längre i samma utsträckning tvingas leva samman av ekonomiska skäl. Dessa andra upplever att grunden eller kittet mellan två människor inte är de gemensamma lånen och amorteringarna på huset, utan att det är själva relationen och de känslor man har för varandra som är anledningen till att man lever ihop.


Det jag vill säga är att det idag i ganska stor utsträckning är upp till var och en att väga de ekonomiska/materiella/praktiska fördelarna mot de känslomässiga/relationella/sexuella nackdelarna och tvärtom.


Att du upplever dig som deprimerad och uppgiven kommer sig av att du ännu inte gjort ett vägval. När du samlat tankarna och fattat ett beslut kommer det med största sannolikhet kännas annorlunda.

Anders Eklund Rimsten