"Jag vill ha tillbaka min man"

Fråga: Jag är en kvinna på 56 år, gift sedan 19 år med en jämnårig man. Vi har varit ett par i 31 år och har två barn, 22 och 25 år, tillsammans. Vid jul fick jag veta att min man har en annan, tio år yngre, kvinna och vill skiljas och hela min värld rasade samman. Jag vill inte detta, jag älskar fortfarande min man över allt annat och vill inget hellre än att vi ska försöka hitta tillbaka till varandra igen.

Men han säger att det inte går, han kan inte ha känslor för två samtidigt och kan inte tänka sig att välja bort henne. Samtidigt säger han att han inte vet vad detta nya förhållande leder till, om det blir något varaktigt eller inte. Att han inte kan göra något nu men att han inte vet vad som händer längre fram, "ingenting är omöjligt" som han uttrycker sig. Vi går på parsamtal tillsammans, men jag vet egentligen inte till vilken nytta eftersom han säger som han gör.

Men vi är i alla fall inte osams utan kan träffas med jämna mellanrum och äta middag eller träffa vänner tillsammans. Jag har totalt tappat orken, sitter mest och gråter och känner ingen glädje i någonting längre. Som tur är finns barnen och många vänner som håller mig på rätt köl, men jag vill ju ha min man tillbaka och få ett helt liv igen. Jag vill inte leva ett halvt liv resten av livet, men vad ska jag göra?

Känns som jag är beredd att vänta och hoppas men samtidigt känns det inte rätt varken mot mig själv eller våra barn om jag ska leva så. Hur ska jag få tillbaka glädjen och skrattet igen? Och kanske även min man?

Djupt olycklig

Svar: Hej djupt olycklig. Det är givetvis ett hårt slag att bli lämnad av någon man älskar, inte minst med tanke på hur stor del av livet ni två levt tillsammans. Det som händer i en situation som den du beskriver är dels att man hamnar i en sorgeprocess där man kastas mellan känslor av ömhet, förtvivlan och ilska gentemot den man blivit lämnad av. Dels att ens identitetsuppfattning rubbas. En människas identitet definieras till stor del av de nära relationer hon är inbegripen i, och när en av dessa, kanske den viktigaste, plötsligt förändras i grunden påverkar det upplevelsen av vem man är. Det tar sin tid att komma igen och att åter få grepp om sig själv och sin tillvaro när man drabbats av detta.

Förutsatt att det inte blir för jobbigt för dig är det antagligen bra att ni går i parsamtal tillsammans, så att ni på detta sätt får möjlighet att bearbeta er relation och eventuella separation. Syftet med sådana samtal är att omförhandla avståndet mellan er och hitta ett nytt sätt att relatera på.

Jag förstår att det blir svårt för dig också beroende på att du inte vet vad du har att förhålla dig till – blir det ni igen eller kommer han välja den andra kvinnan? Ovisshet är ett plågsamt tillstånd för en människa.

Jag tycker inte att du ska leva i någon sorts väntan på att han ska bestämma sig. Du behöver sträva efter att återfå kontrollen över ditt eget liv. Försök göra saker du mår bra av, umgås med människor du gillar och sök dig till sammanhang som stärker dig. Att du känner stöd i dina barn och vänner är mycket viktigt i en situation som din. Använd dig av detta stöd, och försök, oberoende av vad din man tar sig för, att bygga upp dig själv och ditt liv igen.

Anders Eklund Rimsten, familjerådgivare