Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-07 07:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2009/07/15/dricker-min-man-for-mycket-eller-overdriver-jag-4191/

Fråga Insidans experter

Dricker min man för mycket – eller överdriver jag?

Fråga: Jag mår dåligt av min mans drickande. Hans drickande är fokuserat till helgerna och han kan då dricka 9 starköl (50-centiliters) på en kväll. Oftast dricker han både på fredagen och lördagen och det kan då bli 16-18 burkar på en helg och ännu mer när det är långhelg.

Det händer att jag säger till honom att jag oroar mig för hans alkoholkonsumtion och att jag tycker att han har problem med alkoholen.

Men enligt honom har han absolut inga alkoholproblem, utan det är ”ren smutskastning” från min sida. Han kan vara arg på mig i flera dagar efteråt och det blir en väldigt dålig stämning hemma. Detta går även ut över vårt lilla barn (knappt tre år).

Han kräver att jag ska be om ursäkt för att jag smutskastar honom. Han kan kalla mig könsord och vägra säga hej då till mig på morgonen – även inför vårt barn. Han lägger helt och hållet skulden på mig för den dåliga stämningen hemma. Det är klart han måste dricka för jag är ju så ”tjatig”, han trivs inte där vi bor med mera.

Jag känner också stor skuld för att jag tagit upp saken och för att det därför blir så dålig stämning hemma.

Jag skulle verkligen behöva få svar på om min oro för hans alkoholkonsumtion är befogad, eller om det är som han säger ”ren smutskastning” från min sida. Kan det vara så att jag är medberoende? Vad ska jag göra? Bör vi överhuvudtaget fortsätta att leva tillsammans när detta även går ut över vårt barn?

Tacksam för hjälp

Svar: Hej. Du undrar om det finns skäl för din oro för din mans alkoholvanor, om du är medberoende samt om du ska stanna kvar i äktenskapet.

Svaret på den första frågan är att du har rätt som bekymrar dig för din mans alkoholvanor och att det är rimligt att du vill att han ändrar sig. Jag har summerat din mans alkoholvanor i alkoholmängder. Din man dricker motsvarande cirka 24 till 27 så kallade standardglas per vecka. Den genomsnittlige svenska mannen i hans ålder dricker motsvarande 10 standardglas per vecka.

En stor starköl motsvarar ett och ett halvt standardglas. En flaska vin motsvarar cirka fem standardglas. Din man dricker med andra ord motsvarande drygt fem flaskor vin under vissa helger.

Gränsen för en riskabel alkoholkonsumtion för män är 14 standardglas eller mer per vecka eller att man intensivdricker, det vill säga dricker mer än 5 standardglas vid ett och samma tillfälle. Din man uppfyller båda kriterierna för det som benämns som ett riskabelt drickande. Utifrån det du berättar om din mans sätt att dricka finns även möjligheten att din man har ett alkoholberoende.

Oavsett om din man har ett riskabelt bruk eller ett beroende av alkohol har du förstås helt rätt i att din man ska ändra sina alkoholvanor av hänsyn till dig och ert barn och även med tanke på hans egen hälsa. Nej, du framstår inte för mig som ”medberoende” (som är ett diskutabelt begrepp, som snarare beskriver hur anhöriga försöker anpassa sig – så gott de kan – till en mycket utsatt situation) utan som en hustru som bekymrar dig för din familj och vill hjälpa din man.

Samtidigt är din man förnekande och hävdar att han inte har något alkoholproblem utan skyller i stället på dig. Att avvisa rimliga förslag om förändring som din man gör och bagatellisera problemet, eller förneka att det överhuvudtaget finns, är ett sätt att skydda sin egen självbild. Förnekandet förstärks ofta av en låg tilltro till förmågan att kunna bli alkoholfri eller dricka måttligt. Vad ska du då göra?

Jag tror att det bästa i din situation är att du har någon att samtala med och söka stöd hos. Det kan kännas ovant och svårt att sätta gränser gentemot den som man har en nära relation till. Man kan också vara rädd för att bli ensam och lämnad eller att bli utsatt för hot och våld. Rädslan för, eller fantasier om, omgivningens fördömande är också något som kan hindra en person från att ställa krav och bryta upp.

Vänner och släktingar kan vara stödjande i en situation som din. Det finns även professionell hjälp att få, till exempel hos kommunens familjerådgivning eller hos en diakon eller en präst i din församling. För samtal av detta slag gäller tystnadsplikt. Ett alternativ kan vara en självhjälpsgrupp för anhöriga till personer med alkoholproblem, till exempel Al-Anon, se www.al-anon.se för att hitta din lokala förening.

Du kan även läsa mer om riskbruk och beroende av alkohol och rollen som anhörig till en person med alkoholproblem på www.alkoholhjalpen.se.

Bästa hälsningar,

Peter Wirbing, beteendevetare och alkoholbehandlare