Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-20 18:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2009/12/21/jag-varderar-min-frihet-ska-jag-lamna-honom-5630/

Fråga Insidans experter

"Jag värderar min frihet - ska jag lämna honom?"

Fråga: Jag har ett arton år långt förhållande bakom mig som innehållit det mesta utom närhet de sista fyra åren. Lämnade hem och familj efter mycket vånda för två år sedan, kände att det var vad som behövdes för att börja vara annat än endast mamma. Det var ett mycket jobbigt beslut. Att vi hade problem upplevde mest jag. Jag vill inte leva utan kärlek, kamratskap eller sex. Det vill säkert ingen göra men man anpassar sig. Vi kör nu ett fullt fungerande varannan-vecka-system med barnen.

Jag träffade Jan för knappt ett år sedan. Det tog ett par veckor för mig men sedan så var kärleken där. Året som gått har varit turbulent. Jag har inte bråkat så mycket under hela mitt liv som under detta år. Det kan bero på att jag bestämt mig för att jag ska klara mig själv och ta mina egna beslut.

Vi beter oss barnsligt, gör slut var och varannan gång vi bråkar. Jag blir så arg och känner att jag behöver få det ur mig. Ibland känns det som om ingen hör eller reagerar om jag inte höjer rösten. Jag träffade två män före Jan, men dem har jag undanhållit att berätta om för honom. Jag tycker inte att det hade med vårt förhållande att göra. En av männen hörde av sig för inte länge sedan. Han visste inte om min nya situation och bad om ursäkt när han fick besked. Det var verkligen ingenting att lägga energi på, men Jan reagerade väldigt häftigt och antydde allt möjligt.

Jag värderar min frihet nu och älskar att kunna vara ensam och få göra ingenting eller vad som helst, jag behöver det lugnet. Sådant ska fungera även i ett förhållande, tycker vi båda. Men jag är tveksam till att det kommer ske. Jag menar att Jan har ett kontrollbehov, han ringer ofta vid fel tillfälle och då endast för att han saknar mig eller vill höra av sig trots att han vet att jag just då är upptagen. Att jag vill gå ut med kompisar på egen hand anser han är konstigt när man har ett förhållande. Jag anser att man kan ha vänner som ens partner inte har något intresse av att umgås med. Jag vill inte gå ut med hans arbetskamrater till exempel.

Vi har olika värderingar om mycket och sällan är mina åsikter dom rätta, tycker han. Mejl, mobiler och almanackor är privata, tycker jag. Jag ska kunna skriva ner mina tankar i min bok utan att behöva fundera på att någon ska läsa det. Han har läst mina obetydliga jobbsms och det gör mig illa till mods. Varför ska han göra det?

Det finns så mycket vi vill göra tillsammans och vi har många gemensamma intressen, men magkänslan säger att jag ska gå. Samtidigt tycker jag så mycket om honom. När vi pratar om att gå varsin väg så kan han kalla mig ”dum” och att mina uttalade känslor inte överensstämmer med värdet av vårt förhållande. Han kan ofta säga elakheter, som han sedan tar tillbaka och säger att han inte menat. Men jag glömmer dem inte.
Anonym

Svar: Hej. I och med att du har ett arton år långt förhållande bakom dig som du, efter mycket vånda, lämnat kan man utgå ifrån att du har ägnat mycket tid åt att fundera över hur du vill ha ditt liv och vad du vill ha ut av ett förhållande. Det du kommit fram till är bland annat att du vill klara dig själv och fatta dina egna beslut, att du värderar din frihet och vill kunna vara ensam och göra ingenting eller vad som helst. Kort sagt att du är klar med den typ av tvåsamhet som innebär att man delar allt, och önskar en form där man ses när man vill och har lust men i övrigt har separata liv.

Det verkar som att detta provocerar Jan. Självständighet kan upplevas som hotfull, åtminstone om man själv vill något annat och kanske inte är lika trygg i sig själv – hur vet man var man har en sådan människa? Den biten av Jans agerande är begriplig. Men när han tycker det är konstigt att du träffar dina kompisar utan honom, att han har synpunkter på män du träffat innan du träffade honom eller omständigheterna runt dessa möten, är han ute på tunn is. Att du sedan överhuvudtaget behöver hävda den självklara ståndpunkten att mejl, mobiler och almanackor är privata, är tecken på att han är helt fel ute. Likaså är hans ifrågasättande av dina känslor och åsikter, samt hans återkommande elakheter, illavarslande.

Klargör för Jan vad som inte fungerar för dig. Om han verkligen förstår vad du menar – och alltså inte försöker slingra sig genom diverse resonemang – och är beredd att ändra på detta kan du eventuellt ge honom en chans till. Återgår det hela sedan till det du redan uppmärksammat vet du att det inte är någon bra idé att vara i ett förhållande med honom om du vill kunna leva som du vill.

Anders Eklund Rimsten, familjerådgivare