Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-05 22:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2010/05/12/jag-behover-vara-ensam-7184/

FRÅGA INSIDANS EXPERTER

Jag behöver vara ensam

Fråga: Jag var ofta ensam under uppväxttiden och tidvis mobbad. Kan det påverka mitt behov av ensamhet?

 

Sedan ett år tillbaka är jag sambo och har ett fint, tryggt förhållande. Vi tillbringar ofta helgerna med aktiviteter som vi båda vill utföra och som vi båda är med och väljer.

 

När vi flyttade ihop var jag till en början orolig för hur det skulle gå eftersom jag tror att jag har ett stort behov av ensamhet men jag tycker det går bra. Ibland dock, drabbas jag av en känsla som kan liknas vid panik. Jag känner att jag driver som ett löv mellan olika människors vilja, trots att jag själv väljer mina aktiviteter. Och jag vill bara vara själv och inte göra någonting. Ett sådant behov har jag alltid haft. Jag tycker till exempel inte om att vistas i grupper av liknande slag som charter en längre tid eftersom jag upplever den där känslan av "löv för vinden". Kortare tider går dock bra.

 

Min partner verkar inte ha något behov av denna ensamhet. För mig känns det som om jag förlorar mig själv bland alla människor om jag inte får "krypa in i min grotta" och vara stilla en stund. Jag har haft många tankar och funderingar kring mitt behov av ensamhet genom åren. Kanske kan det vara så att jag inte slappnar av bland andra och inte känner att jag kan vara mig själv, kanske har jag svårt att sätta gränser och har uppväxten något med saken att göra.

 

Kan ni ge några råd kring hur jag ska hantera behovet bättre.

 

Med vänliga hälsningar.

 

Svar: Hej! Ja, din uppväxt och att du tidvis har blivit mobbad kan påverka ditt behov av ensamhet. Kanske har varit så att du bara kunde känna dig trygg när du var ensam. Nu har du blivit tryggare i dig själv men såren för det förflutna gör sig påmind på olika sätt.

 

Du verkar uppleva en vila i ensamheten. Du anar att det är så för att det är bara när du är ensam som du kan vara dig själv. Tillsammans med andra besväras du efter en tid alltmer av att vara ”som ett löv för vinden”. Vi anpassar oss alla i mindre eller högre grad till vad andra förväntar sig av oss. Problemet ibland kan vara att vi anpassar oss till vad vi tror att andra förväntar sig och i så hög grad att vi förlorar oss själva. Många gånger kan vi säga till de andra att ”nu behöver jag vara för mig själv ett tag” och det brukar accepteras. Men om vi inte har blivit respekterade i våra beslut tidigare kan den här utlösa en känsla av att vi kommer att ifrågasättas. Kan delar av den här beskrivningen stämma på dig? Komplettera gärna och skriv ner hur det är för dig.     

 

Den relation vi en gång hade med våra föräldrar och med andra spelar en viktig roll för hur svårt eller lätt vi kan relatera till vår omgivning. Den blir ett känslominne eller en bild av vad vi kan förvänta oss också av andra människor, som finns kvar hos oss som vuxna. Den styr oss utan att vi är så uppmärksamma på det, och den blir efter en tid överinlärd. Ibland hindrar den oss från att göra nya erfarenheter. Vi börjar betrakta den relationsmodell som vi använder som självklar. Den uppfattas som en del vår personlighet. ”Det är bara så här jag är”, konstaterar man. Samtidigt som vi kanske förbryllas av vårt beteende och våra känslor. Varför kan jag inte lita på folk? Varför gör jag alltid som andra vill? Eller som för dig: Varför har jag ett sådant behov av ensamhet?

 

En förklaringsmodell till hur vi relaterar till andra är anknytningsteorin. Den används av psykoterapeuter som arbetar med klienter som har en relationsmodell som kännetecknas av en otrygg anknytning till sin omgivning.

 

Så här beskrivs personer i den otrygga-undvikande gruppen. De är mycket sociala. De är omtyckta och uppskattade av sina arbetskamrater och chefer. De är ambitiösa och ordningsamma. De vet hur de ska få personer i sin omgivning att må bra. Samtidigt – och detta är paradoxen - känner de själva att de vill ha distans till andra. De trivs inte med att vara nära andra människor. De upplever andra som kravfyllda och att de hela tiden måste anpassa sig. Och att de bara är när de är perfekta som de duger. De känner sig ofta pressade i sociala sammanhang. Ensamheten blir en vila. Vänner eller partners kan säga att de är svårt att komma in på livet. Igenkänner du dig i detta?

 

Under uppväxten fanns ibland en förälder som haft svårt att hantera och avvisade när barnet ställde krav på närhet, visade ilska eller var ledset. Barnet lärde sig att för få behålla relationen till föräldern behövde det dölja känslor, inte vara till besvär och klara sig mycket på egen hand. Det blir en kunskap om villkoren för att få knyta an till andra som ofta används under resten av livet.

 

Men vi kan som vuxna ändra våra relationsmodeller och anknytningsstilar. I självhjälpsboken Hemligheten av psykologen Egil Linge och journalisten Dan Josefsson kan du läsa mer om anknytningsteorin och utforska vad du igenkänner dig i. Boken erbjuder ett antal verktyg för att på egen hand pröva att förändra sättet att vara i relationer. Till exempel att göra tvärtom till vad den otrygga anknytningsstilen säger och bli mer självhävdande och mer våga vara sig själv.

 

Ytterligare en möjlighet är att du söker hjälp om du vill ha mer av rådgivning och stöd.

 

Något du kan börja göra på egen hand. Lyssna på ditt behov och ge dig tid för att vara ensam och ”krypa in i din grotta” när du behöver det samtidigt som du försöker titta närmare på vad det är som utlöser den känslan av ”löv för vinden.”

 

Del 1. Observera dig själv och skriv ner vilka känslor och tankar dyker upp när du befinner dig i sådana situationer. Utforska om dessa känslor och tankar har med det förflutna eller med nuet att göra.

Del 2. När du tänker och känner så, vad är det du undviker att göra? Är det du undviker att göra viktigt för dig?

Del 3. Om svaret på del 2 är ja. Vad kan du göra annorlunda för att nå dit du vill?

 

Syfte med den här övningen är 1) Att du ska kunna lära dig mera om vad det är som händer inom dig när det behovet att ensamhet dyker upp, 2) Att du ska kunna bedöma om det du undviker att känna eller göra står i vägen för något som är viktig för dig i livet, och 3) Att du hittar i din egen takt och på ditt eget sätt alternativ för att komma dit du vill eller göra det du uppskattar och värderar. Det du lär dig när du arbetar med del 1 och del 2 kommer att ge dig svar på del 3.

 

Många varma hä
lsningar och lycka till.

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut
Till Lirias hemsida

Här kan du ställa din fråga till våra två experter.