Hur hanterar jag mitt brustna hjärta?

Fråga: Hej!

Min flickvän sedan två år tillbaka gjorde slut för ett par dagar sedan. Jag har haft relationer och blivit dumpad förut och det har varit jobbigt men det här är på en helt annan nivå. Jag har alltid avgudat henne, i mina ögon har hon alltid varit perfekt i allt hon gör. Hon är drömtjejen för mig. Jag hade föreställt mig hela livet tillsammans med henne, giftermål, barn och så vidare.

Från ingenstans berättar hon att känslorna inte finns där längre och att hon har panik inför framtiden. Hon hade tänkt på det en vecka och bestämde sig till slut för att avsluta det.

Jag står maktlös inför detta, fortfarande chockerad. Hur ska jag hantera detta? Vad ska jag göra för att kunna gå vidare och acceptera ett liv utan henne? 

Lämnad

Svar: Att blir lämnad av den vi älskar är en upplevelse som i hög grad påverkar vår självkänsla. När man är chockad, förvirrad och känner sig maktlös är det lätt att vi ifrågasätter vårt eget värde. Något som kan bidra till att behålla självkänslan är paradoxalt nog att acceptera situationen, att vår partner vill gå vidare utan oss. Samtidigt måste vi vårda oss själva som en konvalescent som behöver extra hänsyn och omsorg. 

I boken "Flirt med livet" av Louise Scheele Elling och Lars Henrik Ylander finns ett kapitel som heter Vårda ditt krossade hjärta och gå vidare. Där svarar jag på några frågor som delvis är de som du ställer dig nu.

Hur kan du hantera att hon lämnade dig? Vad gör man med sitt brustna hjärta?
Acceptera att du är maktlös. Att hon vill gå vidare utan dig. Kämpa inte emot den smärta som den tanken orsakar. Stanna i de svåra känslorna. Bemöt din smärta över det som hände med förståelse och kärleksfull acceptans. Det innebär att du inte värderar och inte heller fördömer det du känner. Varför ska du göra det? För att det är när du ältar det som hänt, som smärtan växer till lidande och plågsamma grubblerier. Ett exempel: Man känner smärta och säger till sig själv: ”Jag är dum som mår dåligt och känner smärta. Jag måste gå från relationen med huvudet högt och inte känna mig sårad!” Det som händer då är att man själv lägger till en ett krav som förvärrar smärtan. Man fördömer och nedvärderar sig själv för den smärta man känner.

Vad kan du göra för att smärtan inte ska bli för plågsam?
Du kan säga till dig själv: ”Jag accepterar ett liv utan henne och att jag just nu känner smärta. Den får finnas inom mig”. Att sträva efter att inte känna den smärta som orsakas av att bli lämnad är omöjligt att lyckas med. I den mån vi accepterar smärtan accepterar vi också att vi bara är människor. Att vi lever, älskar och är sårbara. Men det är VI som får oss själva att lida. Vi kan undvika att smärtan blir lidande. Det gör en stor skillnad. Hur gör man det? Vi ska vara försiktiga med att inte döma oss själva för det vi känner. Det är det vi kan påverka. Det är där vi kan börja hjälpa oss själva och börja handla nu.  

Försök hitta din egen balans mellan att tillåta dig att känna smärta samtidigt som du behandlar sig själv väl. Observera att det inte är antingen eller utan både och. För att acceptera det man känner med kärleksfull nyfikenhet och acceptans kan man som ett första steg beskriva för sig själv eller skriva ner det man känner utan att värdera känslorna. Som ett andra steg kan man behandla sig själv som om man vore en nära och kär vän som befinner sig i samma situation. Man gör för sig själv det man skulle göra för sin vän för att hon eller han skulle känna sig älskad och kunna acceptera det som hänt. Man bör också fortsätta att göra det som tidigare gav glädje. Nyckeln till att få det att fungera är att man inte ställer krav på sig själv, att man ska må BRA eller känna samma glädje som förut. Målet är snarare att det ska kännas tillräckligt bra eller bara ok.

Syftet är att undvika att fastna i nedstämdhetens spiral eller ältande över det som har hänt. Ältande förvärrar smärtan då det lägger till nya värderande negativa tankar och känslor om det man gjorde eller inte gjorde, om det man känner eller inte känner. 

Kom ihåg att smärta är en del av livet. Ju mer du kämpar emot smärtan desto svårare är att uppleva sinnesro och att känna att livet är meningsfullt även vid svåra upplevelser. Smärta och lidande är två olika tillstånd. Man behöver inte identifiera sig med sitt lidande.

Vad ska du göra i praktiken för att komma på benen igen?
Förutom att känna smärtan och tillåta dess existens kan du också göra något annat. Du kan fortsätta att göra det som gav dig glädje tidigare. Smärtan paralyserar oss och då tenderar vi att stanna i soffan framför TV: n eller i sängen. Gör tvärtemot det. Säg: ”Nej, jag SKA träffa mina vänner, även om det inte ger mig lika mycket glädje som det brukar.” Du ska samtidigt inte ställa krav på att upplevelsen ska ge dig lika mycket glädje som innan du fick ditt hjärta krossat. Du kan också söka hjälp. Det behöver inte vara professionell hjälp. Det kan räcka med att du talar med andra. Det är normalt när man får sitt hjärta krossad att man ältar det som hände. Här måste du hitta din egen gräns för när du bör sluta älta. I början får du acceptera ditt eget behov av att älta. Men när du märker att det går över styr kan du avsätta ältningstid och begränsa det. En kvart om dagen eller en timme i veckan. Resten av tiden ska du ta hand om dig själv som en person som är sårad och i kris.   

Hur märker du, att du är redo att börja älska igen?
När du börjar lägga märke till andra människor. När en annan person börjar träda fram inför dina ögon. Skuggarna drar sig tillbaka och färgerna träder fram. När man är i sorg ser man inte andra människor. Men när man börjar tänka: ”Hmm, vilken intressant person.” DÅ börjar man bli redo. Även om du fortfarande känner smärta i ditt hjärta börjar det att bli plats för någon annan därinne. Du kommer då att försiktigt och långsamt börja närma dig den person som väckt ditt intresse. Du kommer kanske att vara rädd för att bli sårad igen. Påminn dig då om att älska är att vara levande.  

Varma hälsningar och vårda dig och ditt hjärta.

Liria Ortiz, leg. psykolog och leg. psykoterapeut
Till Lirias hemsida

Här kan du ställa din fråga till Liria.