Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fråga Insidans experter

Rädd för kärleken!

FRÅGA:

Hej!

Jag är en ung kvinna som befinner mig i min första relation med en äldre man som jag älskar. Mitt problem är att jag är livrädd att jag ska sluta älska honom. Jag är rädd att det ska bli som det brukar bli när det tagit slut för par, när det tar slut för oss: Att de djupa, kärleksfulla känslorna har blivit utbytta mot känslan av ”inget särskilt” och tomhet.

Det faktum att något så underbart, fantastiskt fint bara kan försvinna gör mig livrädd för kärleken. Att jag älskar honom så mycket och att han älskar mig tillbaka gör mig rädd och ledsen. Den rädslan gör att jag inte vågar älska hur mycket som helst, men kärleken är svår att hindra och när den ”löper amok” så blir jag livrädd.

Varför är det så här? Hur vanligt är det?  Just nu har jag svårt att föreställa mig hur jag inte skulle kunna vara ledsen över detta. Men är det ändå möjligt att det går att bli av med den rädslan? Och hur ska jag då göra? Jag vill inte känna så här. // Nina
SVAR:

Hej Nina och tack för din fråga!

Du berättar mycket konkret och levande om hur omtumlande en ny kärlek kan upplevas. Hur vi kan lyftas av kärleken för att i nästa stund överväldigas av oro för att den ska gå oss förlorad. Kärleken är ju så här sammansatt. Du undrar hur vanligt det är att känna som du gör. Svaret är nog att det är det vanligaste, även om vi kan uppleva rädslan för att känslomässigt engagera oss i någon annan i olika hög grad. För några kan det vara så överväldigande att den blir ett hinder för att stanna kvar i relationer. Du skriver om hur tanken på att kärleken kan ta slut ”gör dig rädd och ledsen” och att du därför inte vågar ”älska hur mycket som helst”. Lösningen för dig verkar vara att hålla distans. Jag anar bakom detta en oro för att uppleva smärta. Rädslan för detta blir för många ett hinder för att våga stanna kvar och vara nära. Förälskelse kan fungera, men att ta nästa steg, att gå in i en djupare kärleksrelation kan vara mycket svårare.

De allra flesta av oss längtar efter livslånga kärleksrelationer, och tror att de är möjliga. I en undersökning som Dagens Nyheter och Synovate gjorde uppgav 82 procent att en kärleksrelation kan vara helt livet ut. Majoritetsuppfattningen verkar vara att kärlek och varaktiga, stabila relationer är bra för oss. Ungefär hälften av de tillfrågade ansåg att folk i allmänhet skiljer sig för lättvindigt.

Hur kan det ändå komma sig att kärleken som vi längtar efter och tror på samtidigt ibland gör oss ”livrädda”- som du skriver? En förklaring finns kanske i hur vi har vuxit upp. Vår tidigaste nära relation, den till våra föräldrar, skapar grundläggande uppfattningar om hur vi kan lita på andra, som vi bär med oss in i vuxenlivet. De allra flesta av oss får en uppfattning om att andra människor i grunden är goda och pålitliga, och att vi duger som vi är. Man har då en trygg anknytning till andra. Några av oss får en ganska motsatt övertygelse, att livet är otryggt, att vi inte duger, och att vi inte kan klara oss på egen hand. Det finns en otrygg anknytning till andra.

Vid stora känslomässiga händelser, som när vi blir förälskade, kan grundläggande relationsmönster av det här slaget träda fram och väcka känslor som överraskar och skrämmer oss. Vi ”vet” vad vi ska göra och inte göra. Detta sker blixtsnabbt och vi är sällan uppmärksamma på hur våra tidiga ”relationsminnen” styr oss. Vi känner och agerar på ett sätt som vi själva har svårt att förstå och förklara.

Känner du igen dig i det jag beskrivit för dig så här långt?  Hur ser ditt eget relationsmönster ut? Har det funnits inslag av det som du upplever nu även i andra nära relationer, som med din familj eller med vänner?

Nina, låt inte din rädsla för framtiden förgifta ditt nu! Vi vet så lite om vad som kan hända med oss och vår partner. Tack och lov är det inte bara våra tidiga relationer som avgör hur vi är som vuxna. Vi kan lära om. Det som kan skapa en förändring är i första hand nya upplevelser. Tankar och kunskap påverkar sällan ”relationsminnen” av det här slaget. Det finns ett verktyg som heter Att göra tvärtom-metoden, som jag tror du kan ha nytta av. Det innebär att du gör tvärtom än vad dina känslor vill få dig att göra. Hur går det till? När du blir rädd för dina kärleksfulla känslor och vill dra dig undan ska du istället agera tvärtom, det vill säga stanna i de kärleksfulla känslorna, uppleva dem och göra kärleksfulla handlingar för din partner. Syftet med att använda den här metoden är att när du gör tvärtemot till det du brukar göra får du en ny berikande erfarenhet och samtidigt låter du inte dina rädslor förstöra din lycka idag. Här är ytterligare ett par exempel på hur du kan göra: När din känsla säger dig att kärlek är för riskabel, stanna kvar och var ännu mer kärleksfull till din partner. När dina tankar säger dig att det kommer att bli för er som för andra, att kärleken tar slut, känn tillit till er kärlek för varandra, och njut av den här och nu.

Du skriver att du inte vill känna som du känner. Det är mycket mänskligt att vilja undvika obehagliga känslor, det gör vi alla. Samtidigt är paradoxen att ju mer vi kämpar för att inte känna på ett visst sätt, desto starkare kan dessa känslor bli. Mitt förslag är att du istället tillämpar det som kallas för acceptans. Det handlar inte om att bli passiv eller om att ge upp. Det är helt enkelt att se verkligheten med öppna ögon, att inte fly sina tankar och känslor, försöka tränga undan dem, eller döma sig för det man känner och tänker. Det handlar om att inte identifiera sig med sina tankar och känslor. De är många gånger resultatet av tidigare erfarenheter. De är inte alltid ”sanna” och korrekta tolkningar av verkligheten. Det du bör acceptera är att en viss grad av rädsla och osäkerhet är en del av en kärleksrelation, samtidigt som du fokuserar på det du och din partner har idag.

Kom ihåg att när du oroar dig för framtiden så missar du något i nuet. Du undrar om du kan bli av med din rädsla. Ja, till stor del. Jag är övertygad om att den kan minska rejält (fast den kommer inte att försvinna helt och hållet) ju mer du fokuserar på nuet.

Som hjälp till självhjälp rekommenderar jag dig två böcker: ”Sluta grubbla börja leva” av Steven C. Hayes och ”Mindfulness i vardagen: vägar till medveten närvaro” av Ola Schenström.

Varma hälsningar och lycka till.

Liria

Till Lirias hemsida

Har du en fråga till våra experter? Ställ den här.