Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-28 12:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2013/12/09/jag-alskar-min-man-men-drommer-om-kvinnor/

Fråga Insidans experter

”Jag älskar min man men drömmer om kvinnor”

Fråga: Hej! Jag lever i en sambo­relation med en man som jag älskar. Vi har en mogen relation där vi kan prata om det mesta och det har ännu inte uppstått några konflikter som vi inte kunnat lösa genom att prata igenom saken. Vi har det helt enkelt jättebra tillsammans. Problemet är att jag sedan långt innan vi träffades har haft en längtan efter att ha en relation med en annan kvinna.

Under en period hade jag några korta förhållanden med kvinnor, men ingenting långvarigt. Jag tycker om män men jag fantiserar om, och attraheras ännu mer av, kvinnor. Jag har försökt tala med min man om det här men han har inte förstått i vilken grad det faktiskt är ett problem. Innan vi träffades hade jag börjat förlika mig med tanken på att jag kanske helt enkelt var lesbisk, men när jag träffade och lärde känna honom ändrade jag uppfattning. På senare tid har jag dock tänkt så mycket på kvinnor att det känns som om jag bedrar honom trots att jag inte gjort verklighet av fantasierna. Jag önskar att jag kunde ha kvar min relation med honom och samtidigt kunna träffa kvinnor när jag vill, men han är monogam till hundra procent och skulle aldrig gå med på det.

Är jag tvungen att acceptera att jag aldrig får utlopp för min längtan? Eller ska jag göra den stora chansningen att lämna min man i hopp om att träffa en kvinna som allting kommer att kännas helt rätt med? Anna

Svar: Hej Anna! Vi behöver inte definiera oss som lesbiska, homosexuella eller heterosexuella, om vi inte vill att könet ska styra vilka kärleksrelationer vi väljer. Det viktigaste är väl att vi kan bli kära och attraheras av en annan person? Oavsett om det är en man eller en kvinna. Att du blir attraherad av andra kvinnor ser jag inte som ett problem. Det avgörande är inte hur du definierar dig sexuellt, som jag ser på din situation.

Ditt problem är nog snarare att det inte ”känns helt rätt” med din sambo, och din osäkerhet kring om det bästa för dig vore att lämna honom. Samma situation skulle också ha kunnat uppstå om du varit tillsammans med en kvinna. Efter några år kan man känna sig trygg i en relation. Paradoxen är att det då kan komma ett behov av nya upplevelser eller av en förälskelse för att återigen känna sig åtråvärd, älskad och levande.

Jag uppfattar det inte heller som att din längtan efter att träffa en kvinna handlar om sexuell nyfikenhet, eller om att få bejaka en annan sida av din sexualitet. Du har tidigare haft relationer till kvinnor. Så din längtan verkar handla om något annat, som du saknar trots att du älskar din man och ni har det ”jätte­bra tillsammans”. Så din fråga är väl snarare hur du ska få en relation som du fullt ut kan uppskatta och må väl av.

Ibland kan kärleken kännas som ett omöjligt uppdrag. Vi kanske gör kärleken till en större utmaning än den behöver vara. Relationsforskarna hävdar detta. De säger att vårt dilemma är att vi sitter fast i myter om kärleken, som ständigt underhålls av populärkulturen.

En myt handlar om den fulländade partnern. Våra drömmars prins eller prinsessa, som ger fullständig och evig lycka. I ett samtal på en middag skulle vi förstås, som de insiktsfulla och mogna personer vi vill vara, förneka att vi tänker så. Vi är ju inte tonåringar längre. Men på ett annat plan är ganska många av oss insnärjda i den föreställningen. Den kan lätt aktiveras i lägen när en kärleksrelation hamnar i svårigheter. Eller när spänningen ersatts av vardag och rutin. Att förklara svårigheterna med att partnern har skavanker av olika slag rymmer en lockelse. Det kan bli ett sätt att skylla ifrån oss, att inte behöva se det egna bidraget till problemen.

Därför är mitt första råd till dig att du granskar vilka föreställningar du har om hur en partner och ett förhållande ska vara. Med både självrannsakan och varm humor. Det kan vara till hjälp att fråga dig själv om du någorlunda motsvarar de krav som du ställer på din partner. Eller om du har mött, eller hört talas om, någon som motsvarar dem. Idén med denna självrannsakan är att den kan hjälpa dig att förstå om dina ­föreställningar är till hjälp för dig eller inte.

Jag vill med detta förstås inte säga att vi alltid ska nöja oss med det vi har. Det vill jag vara tydlig med. Men kärleken är ju inte enkel. Det är en annan myt, att om vi älskar varandra ska allt vara enkelt och okomplicerat. En relation som baseras på ömsesidig kärlek kräver snarare ständiga kompromisser, återkommande förhandlingar och en stor tolerans för olikheter. Att leva nära ihop med en annan människa är en stor utmaning. Ingrodda vanor och egenheter kan lätt börja irritera en.

Du skriver att du på ”senare tid tänkt så mycket på kvinnor”. Gå djupare i den känslan och utforska mer specifikt vad det är du saknar. Du skriver ”kvinnor”. Är det att älska med en kvinna vilken som helst? Eller är det en särskild kvinna från det förflutna eller en kvinna som du har kommit i kontakt med på sistone? Vad är det du längtar efter? Hoppas att de här frågorna kan hjälpa dig att titta närmare på dina känslor och tankar.

Jag kan se två möjliga lösningar för att hantera ditt dilemma och komma vidare: att gå eller stanna kvar och förändra det som går att förändra och acceptera det som inte går att göra annorlunda. Går du din väg är det klokt att fatta det beslutet efter att ha tydliggjort för dig själv vad du vill uppleva eller längtar efter. Samtala gärna om detta en tid med någon i din omgivning som du litar på och som du kan vara ärlig inför.

Stannar du kvar så kanske det ändå förutsätter att en del förändras er emellan. Vad som bör bli annorlunda i din relation är förstås viktigt att du gör tydligare för dig. Även detta bör du nog ge plats att få samtala mera om. Med din sambo som du skriver att du älskar, med vänner eller med någon professionell.

Att acceptera det som inte går att förändra, och som kanske inte är så viktigt, är centralt för en relation. Det handlar inte om uppgivenhet utan om en aktiv handling. Alternativet är ältande kring hur det borde vara, trots att det inte går att få. Självklart ska vi kunna ställa krav, och vissa saker ska vi inte acceptera. Men acceptans öppnar för att uppskatta det som finns, och som är tillräckligt bra. Det hjälper oss att bli mer medvetet närvarande i relationen, må väl och vara tacksamma för det vi har.

Här är några tips till dig för detta, som du kan prova om du tycker att de passar dig: Gå tillbaka i tiden till när du först träffade din partner. Vilka egenskaper och starka sidor hade han? Vad gjorde honom så attraktiv? Finns dessa egenskaper kvar? Om ja, lägger du fortfarande märke till dem? Uppskatta din partner. Varje dag, lägg märke till minst tre saker som du uppskattar hos din partner, och som gör honom till en tillgång i ditt liv. Det behöver inte vara något stort. Sitt inte sedan där och var tacksam, utan berätta för honom. Ha som mål att säga minst tre uppskattande saker varje dag till din partner. Gå en kurs för par eller i parsamtal. Kursen eller samtalen bör fokusera på att lösa konflikter men också på att lägga märke till det som fungerar mellan er och som ni kan göra mer av. Läs gärna boken ”Kärlekens ACT – Acceptance and commitment therapy” av Russ Harris. I övningar och exempel visar boken hur vi kan handskas med en kärlek som kommer och går.

Liria

Har du en fråga till våra experter? Ställ den här.