Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-23 01:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2014/03/10/1503/

Fråga Insidans experter

Hur kan jag få sambon att ändra sin syn på hemarbete?

Fråga: Min sambo har en mycket traditionell syn på hushållssysslor och hur de ska fördelas. Hon trivs bra när jag står på en stege och målar, medan hon står i köket och bakar bröd.

Jag har sedan starten försökt ge mig in på hennes territorium genom att föreslå uppdelning av hushållssysslor. Jag säger saker som ”jag kan ta disken” eller ”i dag dammsuger jag”. Då säger hon att jag inte är kompetent på det området och att det finns så mycket annat som jag är bra på. Samtidigt häver hon ur sig bittra kommentarer om hur mycket det är att göra hemma och att sysslorna aldrig tar slut.

I början åkte jag med och tänkte att det här kanske är normalt, men när jag pratar med människor i omgivningen bekräftas min bild av att detta känns väldigt omodernt. Jag vill vara med och bidra, men får då höra att jag är för slarvig och okunnig. Jag vill leva i en jämställd familj. Jag vill inte att vår dotter växer upp i detta och söker sig till liknande könsroller. Jag vill att min sambo ska må bra och kunna släppa sin bitterhet.

Vad kan jag göra?

Pappa & sambo 2014

Svar: Hej pappa & sambo 2014!

Jag tror att vi nog är ganska överens om att det du berättar inte bara handlar om hushållssysslor. Utan om något mer, som är mer sammansatt, och kanske har en lång historia. Du berör detta till viss del. Du skriver om din sambos bitterhet.

Bakom era konflikter om vem som ska göra vad hemma verkar finnas något annat, som din sambo är missnöjd med. Kanske något som inte blivit som det var tänkt och som gnager, något som hon inte pratar om. Men känslorna finns där – av sorg och ilska kanske – och får nog sitt utlopp i era gräl om hushållssysslorna. När hon klagar över att ”sysslorna aldrig tar slut”, trots att du erbjudit dig. Det verkar snarare som om din sambo har valt ett sammanhang där hon får agera ut sitt missnöje med något. Jag ska återkomma till detta. Det är ju viktigt att ni hittar det som finns under ytan, och att ni gör det tillsammans – för att få möjlighet att samtala om det som det egentligen handlar om.

Visst är det så att frågan om fördelning av arbetet hemma inte heller är något att bagatellisera, eller att se bara som en psykologisk fråga. Du ska ha allt beröm för din hållning som pappa och sambo: du vill leva jämställt, och du vill att din dotter ska få uppleva detta i er familj. Föräldrarna är barnens förebilder på gott och ont. Att ha föräldrar som har en jämlik livsstil blir en motkraft till de fördomar om vad som är kvinnligt och manligt som ständigt finns där omkring dem, i medierna, i pressen, i böcker och i de flesta sociala sammanhang som de befinner sig i.

Jämställdhet och likabehandling är viktiga frågor. Både i skolan och i arbetslivet finns värdegrunder och styrdokument om detta. Samtidigt som man som förälder spelar den viktigaste rollen för att barnen inte stängs inne i traditionella könsrollsmönster utan får uppleva jämlikhet i praktiken. Utredningar har visat att 80 procent av allt hushållsarbete i Sverige görs av kvinnorna. Hos traditionella par, där kvinnan fick städa, laga mat och göra inköp, medan mannen skötte teknik och reparationer, fann forskarna att kvinnorna var som mest missnöjda.

Andra modeller finns för hur familjer fördelar hemarbetet. ”Kontraktparet” tolkar jämställdhet som att båda ska göra lika mycket. Arbetet är strikt uppdelat dem emellan. ”Behovsparet” värderar högst att båda ska känna ansvar för vad som behöver göras hemma, och rycka in när det är nödvändigt. Att utöva millimeterrättvisa ser de som onödigt. Det ska komma naturligt.

Något händer med jämställdheten när barnen kommer. Då arbetar männen som mest. Och kvinnorna ägnar mer tid åt barn och hemmet. Den skillnaden kvarstår även under 2010-talet.

Könsrollerna förändras samtidigt som gamla mönster lever kvar. Din fråga är ganska tidstypisk på sitt sätt. Det moderna familjelivet handlar mycket om att förtydliga könsroller och jämlikhet för sig själv och sin partner.

Följande kanske inte gäller dig och din partner, men utifrån mina erfarenheter av par i terapi har jag sett att en i paret ibland har utsett sig till ”chef i hemmet” och anser sig ha tolkningsföreträde när det gäller hur saker och ting ska göras. Paradoxen blir att när den andra faktiskt anstränger sig för att göra mer att hushållsysslorna får hen massor av kritik för att det inte blir så perfekt som den andra vill. Och vad händer sedan? Man klagar på att den andra inte ”vill” ta sitt ansvar i hushållet.

Vad ska man göra i stället för att kritisera när det inte blir precis som man vill? Ge beröm för vad den andra gör som är bra i stället för att kritisera. Fokusera på det. Se ansträngningen och den goda viljan! Och när det behövs, ge förslag till hur städningen, matlagningen eller barntillsynen kan göras ännu bättre! Var just en erfaren och kärleksfull ”mentor” därhemma till din partner.

Och så till frågan om vad du kan göra. Låt mig först ge dig en utgångspunkt som jag tror att du kan bli hjälpt av att ha. Du berättar om svårigheter med att sätta en gräns för vad du accepterar. Allt sker nu i stort sett på din sambos villkor. Om du vill förändra detta måste du själv göra tydligt vad du inte kan acceptera, och markera din gräns när den är på väg att överskridas. För att det inte bara ska leda till upptrappade gräl er emellan måste ni samtidigt hitta ett bra sätt kunna kommunicera. Om hushållssysslor, och om det andra som finns under ytan.

En nyckelfråga för dig att ställa till din sambo är vad hon vill ska bli annorlunda i hennes liv, i er relation. Vad kan hennes ”bitterhet” handla om? Vad saknar hon? Är det något i relation till arbetet, er två, er ekonomi, eller era vänner? Gör gärna det med en genuin, undrande nyfikenhet, och på ett varsamt och ömsint sätt. Hitta ett tillfälle när ni har tid för varandra, och har det bra ihop. Be om lov att få prata om detta, att få berätta om det som bekymrar dig. Om hur ni fördelar era hushållsysslor, men också om hur ert förhållande är och om att du vill ha en mer jämlik relation er emellan.

Här ett sätt för att underlätta att göra detta: Först får din sambo berätta vad som är angeläget för henne att säga till dig, under några minuter. Din uppgift är bara att lyssna, och att inte avbryta. När din sambo är klar så sammanfattar du vad hon sagt, men lägg inte till, dra inte ifrån, och kommentera inte. Visa med detta att du lyssnat uppmärksamt och lyhört. Sluta med att fråga: Stämmer detta? Något du vill lägga till? Sedan byter ni! Efter att ni båda haft plats för att berätta om era tankar på detta ostörda sätt, så övergår ni till att komma överens om vad ni ska tala vidare om, och när detta ska ske. Ha gärna ett papper till hands, där ni skriver ned de frågor som ni vill fortsätta att prata om. Boka tider för när det ska ske. Men diskutera inte nu. Ni behöver tänka vidare ett tag båda två på det som ni hört. Annars är risken att ni istället för att öka er förståelse för varandra hamnar i gräl.

Känns detta för svårt kan du föreslå att ni skriver ett brev till varandra istället. Att berätta eller skriva är ett bra tillfälle för dig att tala om hur du vill att ni ska fördela sysslorna hemma och dina skäl till detta. Vad du kan kompromissa om, vad som är förhandlingsbart och också vilken gräns du har.

Skulle inte detta fungera, så kan det vara klokt att ni vänder er till en familjerådgivare. Sådana finns i varje kommun. Du kan även ha samtal med rådgivaren på egen hand.

Varma hälsningar och sköt om er!

Liria

Har du en fråga till våra experter? Ställ den här.