Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-18 09:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2014/05/05/varfor-blir-jag-alltid-foralskad-i-nagon-annan-an-min-partner/

Fråga Insidans experter

"Varför blir jag alltid förälskad i någon annan än min partner?"

Fråga: Hej, jag orkar inte riktigt med mitt liv, eller mig själv. Jag verkar inte klara av att vara i ett monogamt förhållande, fast det är det enda jag vill. Ett polygamt förhållande skulle jag helt enkelt aldrig klara av. Efter ett antal pojkvänner som betedde sig kasst (lögner, misshandel, med mera), så träffade jag en underbar kille. Han är den snällaste som finns, men han älskar mig nästan för mycket; han är beroende av mig och min närhet för att över huvud taget må bra.

Detta tycker jag är ganska jobbigt, å ena sidan behöver jag trygghet själv, men å andra sidan får jag panik om någon trycker ner min självständighet. Han är också osäker och det verkar tyvärr inte gå över trots att vi varit tillsammans i flera år. Jag har tänkt att detta är sidor jag kan leva med - alla har ju mer eller mindre dåliga sidor - för jag älskar honom jättemycket och han har blivit min bästa vän.

Men så kom jag i slutet av förra året till en ny arbetsplats. Efter några månaders oskyldig flört har en arbetskamrat tagit upp att han är kär i mig och jag känner samma sak. Vi har umgåtts ganska mycket privat som vänner och klickar verkligen till hundra procent. Problemet är bara att detta inte är första gången det händer. I nästan alla andra relationer så har det tagit slut för att jag har fallit för någon annan, men då trodde jag att det var för att jag behövde en anledning att lämna ett destruktivt förhållande. I dag har jag dock inget destruktivt förhållande, så hur ska jag tolka det här mönstret? Att jag inte älskar min partner nog eller att jag faller för enkelt så fort någon visar intresse?

Hur ska man över huvud taget veta när något är värt att satsa på eller inte? Jag orkar inte byta partner vart och vartannat år resten av mitt liv men jag kan inte sluta tänka på den här personen, och det ska tilläggas att även han är i en väldigt seriös relation.

Hälsningar från en trött person.

Svar: Hej! Det är klart att du är trött, att känna att vi hamnar i gamla mönster gör oss energilösa. Ditt gamla sätt, att lämna en relation när du tröttnar på den genom att bli förälskad, känns inte rimligt den här gången eftersom din pojkvän är en bra person i motsats till dina tidigare pojkvänner. Du inser det, även om du irriteras över att han älskar dig ”nästan för mycket” och är så beroende av dig. Jag får en bild av att du under lång tid försökt anpassa dig till din pojkvän, men sedan en tid vill du inte längre för att det känns allt svårare för dig. Och nu har den gamla lösningen blivit möjlig. Det finns en annan man som du är förälskad i på din arbetsplats, samtidigt som du tvekar den här gången. Du vill inte längre ”byta partner vart och vartannat år”.

Du har några frågor som jag tror många känner igen sig i. Jag börjar med att svara på dem. Sedan kommer jag att ha mina svar som en utgångspunkt för några handfasta råd till dig.

Är du en person som faller så snart någon visar intresse för dig? Utifrån det som du berättar om hur olyckliga dina tidigare relationer har varit så tror jag inte det. Kan det inte snarare vara som du skriver, att intresset gav dig skäl till att lämna ”destruktiva förhållanden”? Du skriver att du har ett stort behov av trygghet. Möjligen är det så att du genom att bli förälskad när du är i ett förhållande som du vill lämna skapar en garanti mot att bli ensam. Kan det stämma? Innebörden i detta kan också vara att du inte blir förälskad av en slump utan väljer att bli förälskad. Som ett sätt och en förutsättning för att våga bryta dig loss. Fundera gärna om det stämmer in på det du känner. Om ditt svar blir att det stämmer så ger det dig också en valfrihet. Jag återkommer till det.

Så till frågan om varför du återigen är förälskad i en annan man trots att du har en ”underbar kille". En möjlig förklaring är nog att du är fast i ett mönster. Du har återgått till din välbekanta strategi som hittills har hjälpt dig och som du känner dig trygg med. Det är ofta så vi gör i besvärliga lägen. Men som du påpekar är det annorlunda den här gången. Din nuvarande pojkvän är snäll och älskar dig. Så att välja den vägen känns inte rimligt den här gången.

Du har ytterligare en fråga: Hur ska man över huvud taget veta när något är värt att satsa på? Jag ska svara även på det. Men jag gör det inom ramen för mina råd till dig.  Mitt första råd handlar om just det: Tänk efter ännu mer vad det är för egenskaper hos din pojkvän som gör att du kanske ändå vill satsa på honom. Hitta det som finns. Gör det ännu tydligare för dig.

Det är inte ovanligt att man dras till varandras motsatser. Kanske det är så även för er. Det ligger då i sakens natur att man behöver vänja sig vid varandras olikheter. Du verkar behöva ett visst avstånd och oberoende. För honom kan det handla om att stå ut med den osäkerhet som det kan väcka hos honom.

Mitt andra råd är att du på ett tydligt men ändå ömsint sätt bjuder in till samtal er emellan om detta i en lugn och trygg stund. Använd dig gärna av formuleringar som exempelvis: "När du blir orolig bara för att jag vill vara på egen hand en kväll, så känner jag mig instängd. Jag älskar dig samtidigt som jag behöver utrymme för mig själv då och då. Hur kan vi göra för att du ska känna dig trygg i vår relation och jag ska kunna ha tid för mig själv?" Berätta för varandra hur ni tänker och känner. Lyssna på varandra. Ta ett gemensamt ansvar för att inte hamna i gräl och anklagelser. När ni är på väg att börja gräla kan ni  påminna varandra och säga något i stil med: "Men nu är vi på väg dit igen. Nu stoppar vi och börjar om!”. Använd humor, visa ömhet, fokusera på den goda viljan hos er båda.

Blir det besvärligt kan ett alternativ vara att ni hittar en erfaren familjerådgivare eller psykoterapeut som arbetar med parterapi, som kan hjälpa er att komma vidare.

Mitt tredje råd är att du, om du verkligen vill satsa på din pojkvän, sätter din förälskelse i din kollega i karantän tills vidare. Det handlar om att ge dig en chans att bryta ditt gamla mönster. Och också om att ge ditt nuvarande förhållande en ärlig chans. Jag inser att det inte är enkelt, förälskelsen har sin stora lockelse och magi. Men sanningen är ändå att vi har ett val, vi kan välja att bejaka den eller inte.

Gör förslagsvis så här: Berätta för din kollega att du satsar på ditt förhållande. Att du inte är redo för ett nytt förhållande. Tillämpa därefter nolltolerans. Var korrekt på arbetet i möten med honom, men flörta inte. Undvik att fika och äta lunch tillsammans och träffa inte honom privat. Låt era möten på arbetsplatsen handla om arbetet och inget annat. Gör med andra ord tvärtom mot vad du förmodligen gjort hittills. Visst, du kommer att känna saknad och tomhet. Du kommer säkert att oroa dig för att du kanske stänger en dörr som du skulle vilja ha öppen. Som självhjälp kan du påminna dig om dina egna skäl att göra detta. Hitta om och om igen din motivation till att göra på det sättet.

Här är avslutningsvis några tips på böcker om kärleksrelationer som jag rekommenderar dig att läsa: "Konsten att hålla ihop: en handbok i kärlek" av Malou von Sivers och Lennart Lindgren "Kärlek, hur fan gör man?" Av Bob Hansson

Ta väl hand om dig! Liria