Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-16 04:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2015/01/19/stressad-slutkord-och-maken-bara-surar-ska-jag-skilja-mig/

Fråga Insidans experter

Stressad, slutkörd och maken bara surar – ska jag skilja mig?

De bråkar sällan numera, men relationen är inte bra. Hon är stressad på jobbet och gör det mesta hemma, och börjar tröttna på det. Han vill inte prata om förhållandet utan ”tjurar” mest. För henne är de tre barnen viktigast av allt. Borde hon skilja sig? Psykolog Liria Ortiz ger råd.

Fråga:

Hej, jag lever i en relation sedan 20 år tillbaka. Vi träffades som tjugoåringar. De första åtta åren bråkade vi mycket. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt då. Nu, tolv år senare, mår jag bättre och vi har tre underbara barn. Och bråkar sällan. Men min man är förändrad och säkert även jag. Jag vill ha ett lugnt liv och sätter barnen först. Själv hade jag en jättejobbig uppväxt med slag och övergrepp. Mina barn ska ha det bra. Det är jätteviktigt för mig.

Jag har mycket stress på jobbet och hemma. Jag får göra det mesta hemma. Och börjar väl tröttna. Jag tror att jag älskar honom men i dag är han inte den han var. Bara tjurig, och säger man något vänder han det till att det är synd om honom. Jag vet inte vad jag ska göra, han vägrar att gå och prata med någon.

Jag har också problem med vårt sexuella samliv. Min man vill ha sex jämt. Inte lätt med en trotsig fyraåring, en tioåring och en tonåring. Självklart vill jag ha sex men när jag själv vill. Men jag är nöjd om han bara finns här och vi är en familj. Vet inte om jag orkar längre. Är trött. Ska jag skilja mig?

Tveksam

Svar:

Hej! När man börjar tänka att det kanske vore bäst att skilja sig infinner sig nästan alltid mycket motstridiga känslor. Ofta en stark känsla av lättnad. Det finns en väg ut, och bort från allt det som irriterar och är trist. Men även en känsla av olust och oro för vad en skilsmässa ska innebära, för barnen och ekonomin, och för en själv.

Om man har levt länge med någon kan en vardag som ensam kännas svår att föreställa sig och kännas ganska skrämmande. Jag uppfattar din fråga om du ska skiljas eller inte som att du befinner dig ungefär där, i ett läge med stor osäkerhet. Samtidigt som du har blivit allt mer övertygad om att som det är nu kan det inte få fortsätta.

Jag kommer inte att svara på din fråga om du ska skilja dig eller inte. Det måste du så småningom göra själv. Men jag kommer att ge dig några råd som kanske kan hjälpa dig att komma fram till ett svar på din fråga. Ett svar som du kan känna är genomtänkt, och rimligt att börja handla utifrån. För det verkar vara så att det är mycket upp till dig att åstadkomma en förändring av ert äktenskap – eller att ta initiativet till att skiljas. Din man verkar vilja hålla era problem ifrån sig. Det är också möjligt att han inte delar din bild av hur mycket problem det finns i ert äktenskap.

Vad kan du då göra för att komma fram till ett svar på din fråga? Ett viktigt steg tror jag är att du börjar gå i familje­rådgivning. Sådan finns att få genom kommunen där du bor. Att din man inte är intresserad är inget hinder. Du kan gå för egen del. Familjerådgivning har utgångspunkten att man i en relation har fastnat i besvärliga mönster som man inte vet hur man ska bryta på egen hand. Kommunernas familjerådgivare berättar att ett av de vanligare skälen till konflikter i äktenskap är att arbetsfördelningen känns orättvis, eller att man har olika sexuella förväntningar och svårigheter att tala med varandra om detta. Ett annat vanligt problem är att man känner att man har vuxit ifrån varandra.

Familjerådgivning tror jag kan få två viktiga betydelser för dig. Den ena är att du får en möjlighet att ”få prata av dig” kring det som känns tungt, och bli förstådd och bekräftad. Det andra är att du kan börja sätta ord ännu mer på hur du tänker och känner inför ditt äktenskap. På gott och ont. Det professionella samtalet erbjuder, när det fungerar bra, en möjlighet att få berätta öppet i närvaro av en person som lyssnar utan avbryta och värdera. En person som i stället genom frågor och reflektioner hjälper till att göra de egna känslorna och tankarna tydligare. Det ger en möjlighet att börja sortera det som känns kaotiskt. Och börja se lösningar. Eller att sakligt inse vad som inte går att förändra, eller vad man inte längre kan acceptera.

Jag tror att det är precis den typ av samtal du behöver nu. Jag hoppas att du trots en krävande vardag som yrkesarbetande trebarnsmamma kan få plats för detta. Det handlar om cirka en till två timmar i veckan.

Så småningom är det förstås nödvändigt att din man accepterar att prata med dig om hur ni har det, och om vad ni ska göra. Åtminstone om ni ska fortsätta att leva ihop. Du kan ta initiativet, och du kan visa din goda vilja och omsorg om ert äktenskap. Men det är förstås så att din man också måste svara på det du gör för att det ska vara meningsfullt för dig att fortsätta. Jag skulle vilja be dig att fundera på var dina gränser går. När får det vara nog för dig?

Jag vill också stanna ett ögonblick vid något som jag tror att du kanske oroar dig en del kring. Du skriver så kärnfullt och kärleksfullt att dina barn ska ha det bra. Och barns största oro är ofta att föräldrarna ska skilja sig. Men ändå är det så att psykologisk forskning visar att det är bättre för barnen att föräldrarna skiljer sig än att de lever olyckliga tillsammans.

Du skriver att du hade en svår uppväxt med ”slag och övergrepp”. Jag tror att du på många sätt är en stark person. Trots din bakgrund har du skaffat dig ett hyggligt liv med arbete och familj. Det har säkert krävt en hel del av dig. Jag vill ändå säga att om du skiljer dig så förbered dig på olika sätt. Vid en skilsmässa väcks lätt tidiga känslor av utsatthet och övergivenhet, särskilt om sådana erfarenheter finns i ens personliga historia. Du kan få flera praktiska råd om vad som kan vara klokt att tänka på för egen del, och för barnen, inför en separation och skilsmässa på www.1177.se

Det kommer ju att ta en tid innan du hittar en lösning på dina problem. Så du behöver nog ta hand om dig själv under en tid framöver. Inte minst för att få tid och kraft att tänka och känna efter vad du vill och behöver göra. Här är några råd som kanske kan vara till hjälp för detta:

Prata med någon vän som du har förtroende för om det som händer. Skriv gärna dagbok, där du noterar dina tankar och upplevelser. Det hjälper dig att få perspektiv och bearbeta det som händer dig.

Ge dig mer av egen tid. Det är tid som man fullt ut äger på egen hand. Jag inser att det inte är så lätt i en trebarns­familj. Men försök att schemalägga sådan tid någon gång då och då. Gör på den tiden något som du mår bra av. Som att träffa folk som gör dig på gott humör. Eller kanske du bara vill vara ensam ett tag. Bara någon timme i veckan av egen tid räcker för att göra skillnad.

Försök att bli avlastad hemma. Det verkar inte vara så möjligt att bli det av din man för tillfället, men kanske redan nu av dina äldsta barn. Du kanske exempelvis kan komma överens med dem om att ta hand om sina rum ännu mer, eller hjälpa till med inköp, eller något annat som en tioåring och en tonåring klarar. Berätta som det är, att du är trött och behöver avlastning. Barn i den åldern kan både förstå och vara medkännande.

Sätt en tidsram för hur länge du ska fundera över om du ska skiljas eller inte. Låt inte bara tiden gå. Kanske en rimlig tidsram kan vara sex till åtta veckor? Ta väl hand om dig!