Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-24 11:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/framstegsbloggen/2011/09/08/men-skulle-inte-natet-demokratisera-kina/

Framstegsbloggen

Men skulle inte nätet demokratisera Kina?

Kina är världens största diktatur och kineserna har aldrig varit friare än de är i dag. Se där en äkta paradox, vilket betyder skenbar motsägelse.

Hur demokratin utvecklas i världen kan mätas på olika sätt. Det är nästan omöjligt att mäta demokratins kvalitet, eftersom den beror på hur vi upplever våra friheter och möjligheter till inflytande. Mycket talar för att våra krav skärps ju mer självklar demokratin blir.

Organisationen Freedom House gör årligen en lovvärd utvärdering av tillståndet för friheten i världen, ”så som den upplevs av individer”, som det står i förklaringen. Slutsatserna är värdefulla, även om jag har lite svårt att förstå hur exempelvis Ryssland och Burma kan placeras i samma kategori (icke fria).

Samma organisation gör också en något enklare analys i form av en sammanställning av antalet länder som håller rättvisa val. Den visar att antalet sköt i höjden efter murens fall men har minskat något de senaste åren.

Det just nu sannolikt mest omhuldade studieobjektet i ämnet, det stora demokratitestet om man så vill, är Kina. Spaltkilometer har skrivits om hur sociala medier trängt in och öppnat det kinesiska samhället. Mängder av exempel på nätgenererade aktioner har förts fram: protester mot miljöförstöring, ilska över korruption, avslöjanden om byggfusk efter jordbävningen 2008.

Det finns beräkningar som visar att antalet protestaktioner i Kina med fler än 15 personer inblandade har ökat med 17 procent om året och mångdubblats från 1990-talet till 2000-talet.

Samtidigt uttrycker allt fler en besvikelse över att det går för långsamt. Hoppet om att kommunikationer skulle bryta sönder diktaturen sägs ha kommit på skam. Många menar att fallet Kina visar att demokrati ”av västerländsk modell” inte är självklar, att kineserna väljer en annan väg: ekonomisk men inte politisk frihet.

Efter varje skimrande vittnesbörd om hur kineserna sakta får kunskap om världen och crowdsourcar mot missförhållanden kommer en kärv rapport om att det bara handlar om yta och att därunder är diktaturens tryne lika fult som någonsin. Regimen kan ju själv använda sociala medier till att förfölja oliktänkande, gubevars.

Debatten om Kinas demokratisering är ett envig mellan dem som ser glaset som halvfullt och dem som ser det som halvtomt. Essensen återspeglas i den akademiska duellen mellan nätguruerna Clay Shirky och Evgeny Morozov, där den förra representerar det halvfulla glaset och den senare det halvtomma. (Här finns en intressant dialog dem emellan.)

Shirky slog i en intervju i vintras vad om 100 dollar att Kinas kommunistparti är borta från makten om tio år. Ingen industrialiserad autokrati har överlevt i mer än 70 år, framhåller han.

Morozovlägret har ett kraftfullt exempel på sin tes: De iranska protesterna efter valet 2009, som organiserades via sociala medier och dokumenterades med mobilkameror, rann inte bara ut i sanden utan följdes av massgripanden som till stor del kunde göras med hjälp av information på sociala medier.

Men en mer centraliserad och paranoid regim betyder inte nödvändigtvis att regimen blivit mäktigare, snarare att den känner sig hotad, skriver Patrick Meier på open source-företaget Ushahidi.

Att påpeka att även repressiva regimer kan utnyttja den nya tekniken till att utöva kontroll över medborgarna är på sätt och vis som att påpeka att det allmänna vägnätet kan utnyttjas för såväl flykt som jakt, av såväl tjuvar som poliser. Myndigheterna kan förvisso sätta upp vägspärrar – men trots allt inte i vilken omfattning som helst. Gör de det för ofta och för länge stryps till slut den ekonomiska verksamheten.

Och då hamnar man, för att återgå till förtryckarexemplet, i en diktatur av den gamla, slutna och fattiga sorten, inte den kinesiska boomvarianten. Frågan är om Peking är intresserat av det.