Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 13:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/framstegsbloggen/2012/12/20/undergangsangest-i-den-basta-av-varldar/

Framstegsbloggen

Undergångsångest i den bästa av världar

Rätta artikel

Foto: AFP En kinesisk man har byggt en ark av oro för att världen kommer att svämmas över den 21 december.

Det är nog ganska få som på allvar tror att vi alla kommer att vara historia på lördag morgon. Det hindrar inte att oron för att mänskligheten på ett eller annat sätt står inför en katastrof, kanske inte ens särskilt avlägsen, är utbredd. Varför dras så många av oss till idén att vi snart kommer att gå under?

Att våldet är nere på lägre nivåer än någon gång i mänsklighetens historia, eller att demokratin har ett starkare fäste än någonsin,  det tycks inte imponera särskilt mycket.

Att FN:s fattigdomsmål uppnåddes sju år i förtid och att övervikt nu är ett större globalt problem än undernäring spelar uppenbarligen inte heller någon större roll, särskilt inte som vi i Europa och Nordamerika rids av ångest över en recession som framställs som vår nemesis.

Eller, för den delen, att människan tagit sig an vartenda miljöproblem hon till fullo insett varit allvarligt och försökt göra något åt det. Och hittills lyckats hyggligt med föroreningar och gifter men sämre med överfiske och utsläpp av växthusgaser. Det förra är knappast av apokalyptisk dimension. Låt gå för att det senare kan ha sådan potential – men bara för den som konstruerar sin världsbild utifrån de allra största rubrikerna.

Rubrikerna, ja. Är det mediernas fel? ”If it bleeds it leads”, brukar det heta. Men medier skapas av människor. Goda nyheter fångar sällan vår uppmärksamhet. Dåliga nyheter säljer därför att amygdala, två urgamla mandelformade delar av det limbiska systemet, programmerar oss att ständigt vara på jakt efter något att frukta.

För några tusen år sedan var det rationellt att snabbt bli rädd och flyktklar när rovdjur eller skogsbränder hotade, men i den tryggaste av livsmiljöer hittar vi faror där det inte finns några.

Det är faktiskt löjligt svårt att skriva en spetsig rubrik om en långsam förbättring (vilket det mesta i världens utveckling handlar om), medan varje redaktör kan väckas mitt i natten och omedelbart sätta en rubrik om en snabb försämring.

I en oöverskådlig och förvirrande värld förlitar vi oss dessutom på heuristik, smarta gissningar, som är bekväma genvägar men blockerar nya sätt att se på verkligheten. Om vi är inställda på att mänskligheten är på väg ner i källaren tar vi till oss information som bekräftar det och sållar automatiskt bort det som säger något annat. Och det är det många som är, inte minst när tillvaron har blivit så rörig (”otrygg”) av alla raserade gränser mellan nationer, kön, yrken och andra kategorier.

En sak till: ses det inte, åtminstone i vår kultur, som lite mer seriöst, lite mer trovärdigt, att vara pessimist och lägga pannan i djupa veck än att vara optimist, det vill säga ”blåögd”? Kontrollfråga: vilken av kategorierna brukar ställas till svars när de beslås med att ha haft fel?

Allt samverkar till att dra växlar på en tusenårig centralamerikansk kalender och se järtecknen hopas.

Men det kommer att vara en lika gråkall decembermorgon när du vaknar upp på lördagen som på fredagen. Fast kanske med en aning av mer ljus, eftersom vintersolståndet just passerat.