Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-11-28 02:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/framstegsbloggen/2013/04/07/786/

FRAMSTEGSBLOGGEN

En platt kurva träder in i ljuset

Hur varmt kommer det att bli på jorden, egentligen? Att svaret på den frågan är ”ingen vet” borde verkligen inte överraska, men som klimatscenarierna har framställts i medierna de senaste åren har man lätt kunnat få intrycket att frågan är avgjord.

Klimatkänsligheten – den uppvärmning vi på sikt kan vänta oss om koldioxidhalten i atmosfären fördubblas från förindustriell tid – har av FN:s klimatpanel angetts till mellan 2 och 4,5 grader. De senaste 15 åren har medeltemperaturen strängt taget legat still, samtidigt som koldioxiden ökat i oförminskad takt. En tillfällig fluktuation, rimligen, vars orsaker hett debatteras, men trots allt en både vetenskapligt och journalistiskt intressant avvikelse från FN:s huvudscenario.

Uppvärmningspausen började noteras för några år sedan i bloggosfären och i några få redaktionella hörn (för DN.se:s noteringar i ämnet se exempelvis här, här, här och här), men generellt har det varit påtagligt tyst om temperaturen i det breda medieflödet, medan koldioxidökningen refererats generöst.

På senare tid har dock intresset ökat för de studier som visat en lägre känslighet än klimatpanelens snitt, och denna vår har något hänt även i medierapporteringen. Bland andra The Economist, Die Welt, Jyllands-Posten och Ekot har haft ambitiösa artiklar och inslag som på olika sätt uppmärksammat den (i förhållande till vedertagen bild) förvånande temperaturkurvan.

Det tråkigasteinslaget i argumentarsenalen från de debattörer som kallar sig skeptiker (en glidande skala, bör påpekas) är konspirationsteorierna; att klasvis med forskare medvetet skulle manipulera data för att påvisa en uppvärmning som inte finns – och dessutom lyckas undanhålla tilltaget.

En stå stor samling fritt arbetande forskare kan inte konspirera. Däremot kan det finnas outtalat grupptryck, och man kan helt enkelt ha missat något i sin forskning. I en så komplicerad fråga som klimatet vore det extremt underligt om inte det senare förelåg.

För 12 år sedan publicerade FN:s klimatpanel i sin tredje stora sammanställning ett diagram som blev mycket kontroversiellt i debatten. Det har senare modifierats, även om de grundläggande slutsatserna har överlevt. Den så kallade hockeyklubban visade att jordens medeltemperatur efter tusen år av rätt odramatiska förändringar stack av brant uppåt under 1900-talet.

I början av mars publicerads en ny liknande studie i Science, byggd på så kallade proxydata för hela jorden (sjöbottensediment, isborrkärnor mm, som studeras i brist på faktiska temperaturmätningar). Denna gång sträckte sig jämförelsen hela 11.000 år tillbaka i tiden, och även nu framträdde ett slags hockeyklubba, om än med lite välvt skaft: En nedkylning på 0,7 grader under tusentals år hade plötsligt följts av en uppvärmning i samma storleksordning på bara hundra år. Saken slutligen biff? Nej.

Ett par veckor efter publiceringen i Science medgav forskarna själva att den till synes dramatiska uppgången under 1900-talet inte är ”statistiskt robust” och inte utgör grund för några av de vetenskapliga slutsatser de kan dra.

The Economist sammanfattar, som så ofta, saken på pricken i en rubrik: ”Climate science – a sensitive matter”. Känsligt, var ordet. Och i diverse bemärkelser.

En klimatkänslighet på två tre grader skulle inte på något sätt göra det ansvarsfullt att somna om i frågan, men den vore mindre apokalyptisk än fyra fem. Det skulle betyda mer tid och mindre risk för ogenomtänkta energibeslut. Och inte minst: mindre energislukande klimatångest hos människor. Politiker och näringsliv har mängder av beslut om kloka omläggningar, nedskärningar och anpassningar framför sig. Men livet går nog vidare, trots allt.

Fotnot: "Hockeyklubbsdiagrammen" över historisk temperatur och beräkningar av klimatkänsligheten är olika saker, men min poäng är att den senaste händelseutvecklingen kring båda forskningsgrenarna tydligt visar vikten av ödmjukhet i klimatdebatten.

Grafik: DN, Källa: NOAA