Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-18 09:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/framstegsbloggen/2013/04/25/modet-att-byta-fot-infor-oppen-rida/

Framstegsbloggen

Modet att byta fot inför öppen ridå

Foto: Andy Wong/AP Kinesisk åker med näringsberikat ris.

Det var ett omvälvande tal. Åskådarna, som förväntat sig något helt annat, tappade hakorna.

”Jag vill börja med en ursäkt”, inledde Mark Lynas. ”Jag ber om ursäkt för att ha i flera år ha rivit upp GM-grödor. Jag är också ledsen över att jag var med och startade anti-GM-rörelsen i mitten av 1990-talet, och att jag därmed bidrog till att demonisera en viktig teknisk möjlighet som kan användas för att gynna miljön. Jag kunde inte ha valt en mer kontraproduktiv väg. Jag ångrar den nu fullständigt.”

Mark Lynas är en respekterad brittisk miljöaktivist. Han är bland annat känd för en bok om klimathotet, ”Sex grader”, (som inspirerade till en uppmärksammad artikelserie i denna tidning), men han slogs också i åratal mot genmodifierade grödor, GM. I det där talet på en jordbrukskonferens i Oxford i januari i år kom han ut på andra sidan. Hur var det möjligt?

Vad som hade hänt var att Lynas börjat läsa om den företeelse han bekämpat. Han hade tagit till sig vetenskapen och upptäckt att det han varit övertygad om inte var stort mer än en uppsättning urbana myter. I en Guardianartikel beskriver han hur illa han mådde när han 2008 lämnade in sin sista anti-GM-artikel, i ett läge när han inte längre själv trodde på vad han skrev.

Tidigare hade han utgått från att GM var något ont eftersom storföretag var pådrivande. Han hade utgått från att det var farligt eftersom arbetet skedde i laboratorier. Han hade utgått från att det innebar en ökad belastning på miljön, eftersom syftet var högre produktion. Han hade utgått från att inga vettiga bönder ville ha det.

Att vara försiktig med ny teknik är mycket klokt, men förr eller senare är tekniken inte ny längre, och det finns gränser för hur länge försiktighet är en dygd. Mer än 500 forskargrupper har publicerat 130 studier som samstämmigt visat att genmodifierade grödor inte utgör större hälsofara än traditionellt odlad mat. Man har ännu inte kunnat påvisa att någon människa insjuknat eller avlidit på grund av GM-mat. Däremot dog över 50 personer och 3.500 fick njursvikt efter att ha ätit ekologiskt odlade groddar från en gård i Tyskland 2011.

Det fortsatta motståndet mot genmodifierad mat hade väl inte varit ett problem om det inte var så att genmodifiering av allt att döma är enda sättet att föda världens befolkning utan väldigt stora miljökonsekvenser. Vi kommer att bli drygt två miljarder fler, och på något sätt måste matproduktionen fortsätta att öka – precis som den i trots mot tidens domedagsprofetior kunde göra mellan 1960 och 2000, tack vare Norman Borlaugs växtförädlingsrevolution.

Naturen ”genmodifierar” sig själv hela tiden, om än långsamt, och människan har aktivt förädlat växter i tusentals år. Modern genmodifiering är en träffsäkrare form av växtförädling. Med GM-teknik bjuder nya sorter på färre överraskningar och oönskade egenskaper än med traditionella metoder. Det man vill uppnå är inte bara ökad avkastning utan också sådant som ökad motståndskraft mot skadedjur (mindre behov av giftbesprutning), bättre hållbarhet (mindre andel kasserad mat), ökat näringsvärde och bättre smaker.

Den ökade avkastningen innebär i sig att vi slipper utöka åkermarken, vilket radikalt begränsar klimatutsläppen från jordbruket och räddar livgivande skogar. För att uppnå motsvarande produktivitetshöjning med traditionella metoder, om det ens är möjligt, krävs rimligen mer konstgödsel. Vad det betyder för övergödningen av haven är väl känt.

Nya rön visar att GM-odling hittills har minskat användningen av bekämpningsmedel med nio procent och att utsläppen av växthusgaser från jordbrukssektorn minskat så mycket att det motsvarar tio miljoner bilar – bara under 2011.

Den där övermogna försiktigheten är framför allt en europeisk företeelse, vilket SEI-forskaren Ivar Virgin visar i en ny rapport. I världen i övrigt är i dag 80 procent av alla soja och bomull och 30 procent av majsen från GM-frön, men i Europa är GM-andelen i praktiken noll. Trots att beläggen alltså tycks vara närmast bedövande för att GM-grödor inte utgör större faror för hälsan än traditionellt odlade grödor röstar EU-länder som Österrike och Grekland konsekvent nej till dem. Samtidigt piratkopieras patenterade genmodifierade frön för soja och bomull i Brasilien och Indien eftersom bönderna där är så angelägna om att få använda dem.

Allt det här tog Mark Lynas till sig. Han förlorade många vänner efter fotbytet. Den person som varit best man på hans bröllop bröt kontakten helt. Lynas beskriver händelseutvecklingen som en tragedi, ”men tragiskt i den shakespeareska betydelsen att man såg det komma.” Han kände att han inte hade något val.

Vad Lynas upplevt liknar Greenpeaceveteranen Patrick Moores öde. Moore var med och grundade den inflytelserika miljöorganisationen på 1970-talet men hoppade av efter femton år eftersom han tröttnat på vad han menade var dogmatism och brist på konstruktiva lösningar. Han fick epitetet ”eko-Judas”.

Jag undrar om inte den radikala miljöaktivismen efter kalla kriget och murens fall tagit över stora delar av den mentala politiska dikotomi som under decennier stod mellan vänstern och högern. Det är i den gröna rörelsen de eviga, förmodligen demokratiskt nödvändiga, antietablissemangsstriderna förs numera. Tankefigurer från de forna vänsterbarrikaderna finns kvar. Det är guilt by association; näringslivet kan inte stå för något gott, politikerna går i storbolagens ledband, och avhopp från den rätta gröna vägen ses som förräderi.

Miljörörelsen har framgångsrikt cementerat bilden av sig själv som en David i kamp mot Goliat – en bild som förmodligen var ganska sann för 40 år sedan men som är oändligt mycket komplexare i dag. Det ger den ett moraliskt övertag av samma slag som vänstern en gång hade. Därför är det så mycket svårare att byta sida åt det håll som Mark Lynas och Patrick Moore gjort. Det är varmt och skönt i de sällskap som åtnjuter moralisk överhöghet, och det är obehagligt att få deras fördömanden.

Men frågan är vad som är viktigast: att till varje pris döma ut det som ”makten” och storbolagen kommer med eller hålla alla intellektuella dörrar öppna för att vi på ett hållbart sätt ska klara att föda drygt nio miljarder människor inom tre decennier?

Lynas avslutade sitt tal med ett budskap till sina forna vänner i anti-GM-lobbyn: ”Ni har rätt till era åsikter. Men ni ska veta att de inte stöds av vetenskapen. Vi är på väg mot ett vägskäl, och för både människornas och planetens skull är det nu dags för er att gå ur vägen.”

Foto: Henrik Montgomery Mark Lynas.