Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Framstegsbloggen

Sjunkande våldstal väcker starka känslor

Foto: Scanpix

Att berätta att våldet minskar väcker ibland starka reaktioner. Det handlar inte bara om att medier, politiker och polis av olika skäl kan ha intresse av att lyfta fram brott och ond bråd död. Jag gissar att många faktiskt inte blir särskilt lättade av den statistik DN presenterar på onsdagen.

Varför? Därför att det fortfarande finns brutalt och högst verkligt våld kvar i vårt samhälle, och de flesta vill inte ha våld i sina liv. Inte något. Trots att allt färre av oss utsätts för våld plågar det våra samveten mer än någonsin.

Vår benägenhet att anmäla våldsamma händelser har ökat kraftigt. Vi accepterar inte längre pojkslagsmål på skolor som något naturligt. När det händer kallar vi till krismöte. Barnaga är i dag förbjudet i lag i 33 länder.
Det motsägelsefulla är att det fiktiva våldet på film och i datorspel ökat. Våldet tycks ha en fast plats i vår föreställningsvärld. Men i den fysiska världen blir vår toleranströskel allt lägre.

Inte sällan misstänkliggörs kriminologer för att manipulera statistiken. Sådant får de bland annat höra från främlingsfientliga grupper, vars världsbild förutsätter att brotten ökar i takt med invandringen.

Ofta lanseras krassa förklaringar till nedgången. Den vanligaste är att fängelserna helt enkelt fyllts. I USA är det en del av sanningen, men om hårdare tag var hela saken skulle inte våldsbrotten minska även där antalet personer i fängelse sjunkit, vilket är fallet i exempelvis Sverige, Tyskland, Nederländerna och den amerikanska delstaten New York under 2000-talet.

En annan teori är att våld och brott sjunker bara när folk får det bättre. Men inte heller den ekonomiska kraschen från 2008 bröt de nedåtgående kurvorna i västvärldens brottsstatistik.

Den senaste våldsnedgången kommer förvisso efter ett par decennier med ökande våld på 1960- och 1970-talen. Men sett i ett riktigt långt historiskt perspektiv är tendensen en alltmer fridsam mänsklighet. Harvardprofessorn Steven Pinker, som granskat krig, mord, misshandel och straff genom årtusendena, menar att vi nu lever i mänsklighetens fredligaste epok hittills (läsare av denna blogg känner väl till Pinkers rön, se här och här).

En person i England löpte 50 gånger högre risk att mördas på 1400-talet än i dag. Ännu på 1700-talet utdömdes i västvärlden dödsstraff för 200 olika brott, inklusive umgänge med zigenare.

De flesta av dagens västerlänningar lever fjärran från vardagssmärta, men en gång i tiden var lemlästande olyckor, spädbarnsdöd och svåra infektioner vardag. Det är förmodligen lättare att avstå från smockan mot en irriterande granne i kön om man slipper gå runt med en konstant brutal tandvärk.

Under tusentals år förväntades varje kränkt man med självaktning ta saken i egna händer. Till dagens förskolebarn som försöker lösa en konflikt med knuffar säger vi: ”Det är inte okej”. Civilisationsprocess kallas det.