Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 07:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/framstegsbloggen/2014/05/30/icke-trender-och-grupptryck/

Framstegsbloggen

Icke-trender och grupptryck

Andel av jordytan utsatt för torka. Från gult till brunt: ju mörkare, desto allvarligare torka.

Grafik: Scientific Data

Förra månaden var den varmaste aprilmånad

Hela perioden januari till april i år var den sjätte varmaste hittills. Med den utgångspunkten ser alltså 2014 inte ut att bli ett nytt rekordår, men å andra sidan finns en bubblare i form av en väntad så kallad El Niño-effekt. En jättebubbla av varmt vatten i Stilla havet har börjat röra sig österut längs ekvatorn, vilket är en indikation på att jordens kraftfullaste väderfenomen åter håller på att utvecklas. Det brukar betyda värme. Rekordåret 1998 var ett starkt El Niño-år.

Om det nu skulle bli så måste man därefter vänta några år till för att veta om det har rört sig om en ”ren” El Niño-effekt eller om den underliggande medeltemperaturen dessutom tagit fart uppåt igen. Klimatforskning som siktar mot framtiden kräver mycket tålamod.

Lättare – fast inte alldeles lätt – är det att reda ut vad som har hänt hittills. Nyligen kom nya data över förekomsten av torka på jorden de senaste 30 åren. Det sammanfattande diagrammet (se ovan) är tydligt i sin enformighet: det har inte blivit vanligare med torka. Om man verkligen letar efter någon tendens visar den snarare att omfattningen minskat en liten aning under perioden. De extremt torra åren 1997-1998 framstår som en anomali. (Läs här även om öknarnas tilltagande förgröning .)

Denna icke-tendens ligger i linje med de slutsatser FN:s klimatpanel drog i sin senaste stora rapport: ”Sannolikheten är låg för en global trend när det gäller torka eller brist på regn sedan mitten av 1900-talet …  Utifrån uppdaterade studier var slutsatserna i AR4 (närmast föregående IPCC-rapport, min anm.) om en globalt ökande trend för torka sedan 1970-talet sannolikt överskattade.”

Liknande skrivningar görs för tropisk cyklonaktivitet. Ingen trend, alltså.

De nya rönen om torka fick mig att tänka på den svenska klimatforskaren Lennart Bengtsson, en av landets mest välmeriterade. När han tidigare i vår anslöt sig som rådgivare till en brittisk lobbygrupp som ifrågasätter delar av mainstreamlinjen i klimatpolitiken blev han så intensivt kritiserad och påhoppad för detta av kolleger i facket att han inte stod ut utan hoppade av. Han har själv beskrivit det som ”McCarthyism”.

Den forskare som kanske mest idogt försökt föra fram rönen om hur torka och annat extremväder utvecklats hittills – och därmed ge en motbild till den gängse berättelsen om att diverse typer av extremväder skulle ha blivit vanligare – heter Roger Pielke Jr. Han har kommenterat påtryckningarna på Bengtsson och säger sig känna igen dem från sin egen forskning på universitetet i Boulder, Colorado.

Och dessa båda noggranna forskare är inte ens ”klimatskeptiker”. De har bara lagt tonvikten på det som hittills är vetenskapligt belagt på deras respektive expertområden och inte på modeller. Sagt ”hold your horses”, helt enkelt.

Grupptryck är en kraft som kan vara mycket stark. Om den är så starkt att den hindrar diskussionen inom ett av våra viktigaste forskningsområden att frodas utanför de ramar som sätts av IPCC:s presskonferenser är det sorgligt. Men det är ett tecken på hur extremt politiserad klimatfrågan blivit vid det här laget – ”patologiskt” politiserad, enligt Pielke Jr – och detta lär inte ändra sig under överskådlig tid.

Lennart Bengtsson har vittnat om att han också fått mängder av stöd från akademiker i Storbritannien, Tyskland och USA för att han månar om att balansera klimatbilden. Typiskt nog visar de det dock inte öppet. I Sverige finns meteorologer som är oroliga för hur Bengtsson behandlats och för tillståndet i debatten. Jag vet, för jag har haft sådana kontakter. Vill även dessa meteorologer vara anonyma? Har Antarktis tjock is? Så här förklarar en av dem läget: ”Grupptrycket är stort, och det är lätt att bli ansedd som imbecill trots att det egentligen bara handlar om vetenskapligt kritiskt tänkande. Om en gigant som Lennart Bengtsson råkar illa ut uppmuntrar det knappast andra att göra sin röst hörd.”