Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 14:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/framstegsbloggen/2014/06/13/vatten-inget-att-kriga-om/

Framstegsbloggen

Vatten – inget att kriga om

Israeliska avsaltningsanläggningen Sorek.

Foto: Dan Balitty/AP  För att lösa problemet med sötvattenbrist

Efter den torraste vintern i mannaminne reagerar israelerna nu som aldrig tidigare – nämligen genom att inte göra ett skvatt, skriver tidningen Haaretz. Under tidigare torrår har stora ransoneringskampanjer dragits i gång. Nu: en axelryckning. ”Vi har allt vatten vi behöver”, säger ansvariga tjänstemän.

Förklaringen är återvinning och avsaltning.

Samtidigt som återvinningen av förbrukat vatten har blivit alltmer avancerad (inom jordbruket återanvänds 90 procent) har de senaste åren allt större mängder havsvatten börjat avsaltas. Fyra avsaltningsanläggningar har tagits i bruk sedan 2005, och en femte startar senare i år. Redan är 35 procent av Israels dricksvatten avsaltat havsvatten, och man siktar på 70 procent.

Avsaltning är en dyr och energikrävande process som tidigare bara har varit ekonomiskt försvarbar där energin har varit mycket billig, som i oljerika länder på Arabiska halvön. Men billigare membranmaterial och teknikeffektivisering har sänkt kostnaderna.

Med vatten från de senaste israeliska anläggningarna beräknas årskostnaden för en normalförbrukande familj bli mellan 2.000 och 3.000 kronor. Mycket pengar för bara vatten, kanske en regndränkt svensk tycker, men inte mer än att det är hanterbart för medborgare i medel- och höginkomstländer. Man kan prioritera om. Och man måste ha vatten.

Även Kalifornien är torrt som fnöske för tillfället. Vattenbristen har dock varit närmast kronisk så länge det bott folk där. Korruptionen och kriminaliteten kring den sydkaliforniska vattenförsörjningen i början av förra seklet gav inspiration till Polanskithrillern ”Chinatown”.

Först när Hooverdammen stod klar 1936 fick man en någorlunda tillförlitlig försörjning.

Men problemen har tilltagit i takt med vattenkonsumtionen, och nu har avsaltningsanläggningar börjat bli en möjlighet på riktig även i sydvästra USA. I Carlsbad söder om Los Angeles har en miljard dollar investerats i en anläggning som 2016 ska tillfredsställa sju procent av färskvattenbehovet.

Tanken att vattenförsörjningen i torra områden skulle kunna tillgodoses genom avsaltning ger lite samma hisnande känsla som tanken på att någon löser problemet med att lagra solenergi.

För israelerna betyder det inte bara att en typ av återkommande samhällskris kan förpassas till historien, utan även att den långvariga tvisten med palestinierna och grannen Jordanien om tillgången till Jordanflodens vatten kan biläggas.

För den som över huvud taget läser nyheter låter antagligen företeelsen ”konflikter om vatten” välbekant. Men faktum är att Västbanken är ett av de få områden i världen där vattenförsörjningen på riktigt varit föremål för konflikt (åtminstone potentiell sådan). I övrigt är det mest en myt att vattenbrist orsakar krig och kriser, trots att även forskare av olika schatteringar slentrianmässigt hävdar det.

Omfattande forskning vid universitetet i Oregon visar att några ”vattenkrig” sträng taget inte går att påvisa. Däremot är vattendrag som ligger mellan länder ofta föremål för samarbete. Tusentals avtal har slutits genom historien, och de har huvudsakligen hållits. Så här sammanfattade geografiprofessorn Aaron Wolf läget för några år sedan:

”Den historiska verkligheten har varit helt annorlunda än vad man skulle kunna tro utifrån litteraturen om ’vattenkrig’. I den moderna historien har bara sju mindre sammandrabbningar ägt rum om gränsöverskridande vattenresurser – i samtliga fall också med andra faktorer inblandade. Däremot har över 3.600 internationella fördrag slutits om olika aspekter av internationella vattenresurser” ··· ”varav många uppvisar en oerhörd elegans och kreativitet med att hantera denna kritiska resurs.”