Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 19:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/framstegsbloggen/2016/05/22/att-kasta-pengar-i-sjon/

Framstegsbloggen

Att (inte) kasta pengar i sjön

Rätta artikel

Oförsvarligt slöseri eller välfärdsunderlag? Foto: TT

Inför Eurovisionskalaset kunde man höra den inte alldeles överraskande invändningen att evenemanget kostade mer än det smakade. För en del var det likvärdigt med att kasta 220 miljoner skatte- och licenskronor i Årstaviken. Även privatfinansierade jätteprojekt brukar generera samma bekymrade invändningar: ”Pengarna i sjön.”

Självklart finns det bättre och sämre sätt att använda pengar på. Men frågan är om inte det centrala är att undvika att göra dåliga saker, vilket som bekant definieras väldigt olika. Vi kanske inte ska vara så oroliga för de pengar som kommer i omlopp i sammanhanget, för det är ett och samma ekonomiska blodomlopp för gott och för ont.

Fantasisummor satsas oavbrutet på allt möjligt här i världen:

Paret Gates har lagt över 25 miljarder kronor på delvis oprövade metoder i kampen mot malaria

Ikea investerar 15 miljarder kronor på 25 nya butiker i Indien.

Astra Zeneca satsade 315 miljarder forskningskronor under tio år och fick ut fyra nya läkemedel på marknaden. De flesta av miljarderna gick till projekt som aldrig blev till piller i apoteken.

Presidentkampanjerna i USA i höst beräknas sammanlagt gå på 25 miljarder kronor.

Sverige betalar netto 20 miljarder till EU.

Det svenska försvaret kostar 48 miljarder per år, ungefär tre gånger så mycket som läggs på garantipensionen.

De kritiserade miljonprogramshusen måste rustas för 300 miljarder, mer än vad det kostade att bygga dem.

Opinionen i både Danmark och Sverige var konsekvent emot Öresundsbron innan den byggdes för 20 miljarder.

Vilka av alla dessa väldiga utgifter är att jämställa med att hiva sedelbuntar över bord? Svaret beror alldeles säkert på vem man frågar.

För välståndsutvecklingens skull är det sämsta en person, ett företag eller en stat kan göra med sina pengar förmodligen att inte göra något alls. Att lägga alla tusenlappar, miljoner eller miljarder på hög. Och då menar jag inte att säkra en buffert, bygga upp någon investeringsfond eller av inflationstekniska skäl hålla igen, utan att hamstra för sakens skull.

Man kan måla om sitt hus själv för att man älskar att måla eller för att man har ont om pengar, men värnar man om samhällsbygget är det snarare bättre att man lejer för den där fasadstrykningen.

Pengar betyder ju inget så länge de inte omsätts i något som har värde i våra liv: en surdegslimpa, en suv, en fotmassage eller en Håkan Hellströmkonsert i Slottsskogen. Att kalla pengar ”energi” (som i en del ostiga framgångsfilosofier) kan förefalla flummigt, men frågan är om inte den definitionen är bland de mer träffsäkra.

Bland de ymnigt förekommande åsikterna om vad som görs för pengar låter det inte sällan som om vi talar om en given mängd, där de som blir rika måste bli det på någon annans bekostnad. Idén om ekonomins nollsummespel är ett av de vanligaste felslut vi gör (pedagogiskt förklarat i denna radiokrönika av Johan Norberg).

Kanske gör vi det för att det känns intuitivt rätt i stenåldersdelarna av hjärnan. Icke desto mindre är det ett väldigt stort felslut, som kan leda till väldigt felaktiga beslut om hur välfärd bäst kan förbättras och fördelas.

För i takt med att världen utvecklas och blir bättre på att skapa varor och tjänster ökar summan av värdet på allt det vi jobbar och sliter för att tillverka, tänka ut, berätta och bistå varandra. I brist på bättre mått mäter vi detta som BNP-ökning. Och jo, alla kan växa samtidigt. Och gör det också.

Den spektakulära idén om ”helikoptersläpp” visar nästan löjligt tydligt både det skenbara och det neutrala i penningsystemet: För att få fart på prisökningarna ska pengar tryckas upp under kontrollerade former och i en samordnad operation sättas in på medborgarnas bankkonton, kanske 100.000 kronor per person. Från vem har de tagits? Ingen. De skapas där och då för att öka penningmängden, alltså skapa inflation.

På sätt och vis är pengar ett bländverk. De motsvarar bara vad vi för tillfället sätter för värde på varor, tjänster och arbete. Om vi bara kunde lita på att alla minns och håller sig till vad de utfäst sig kunde vi lika gärna bara berätta för varandra vad vi är beredda att betala och vad vi fått löfte om att tjäna. Pengar är förtroende.

Man kan – och bör – ha olika åsikter om hur viktig den ena eller andra satsningen är, men pengar i sjön blir det trots allt inte så länge satsningarna höjer värdet på ekonomin, alltså våra löner, alltså skatteunderlaget.

Investeringar och konsumtion ska naturligtvis inte skada människor eller miljö, men det stora felet är inte att någon betalar för dåligheter utan att dåligheterna alls utförs. Det är inte bättre för en skog om en ideell marodör går runt där på nätterna och injicerar gift i träden så att de dör än att ett företag med rymligt miljösamvete betalar några skogsarbetare med motorsågar för att uppnå samma resultat.

Så, om du är mån om välfärden: 1 Gör av med pengar, om du har dem. 2 Gör inte dåliga saker, särskilt inte gratis.