Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Framstegsbloggen

Krösamaja mår toppen

krosamaja

Nej, det här går inte.

Trump vinner valet, och sedan kan vi säga adjö till den amerikanska demokratin och rättsstaten. Nästa år gör Le Pen om tricket i Frankrike. Sedan går land efter land i fällan. Värderingar som omhuldats sedan franska revolutionen faller som käglor, och för det öppna Europa är det rullgardin ner.

Då har vi inte talat om Syrien. Finns något som tyder på att munvädret på fredssamtalen har någon som helst effekt? Nej, snarare lär våldet vridas upp i en dödsbringande virvel som drar in fler länder i regionen.

Och då har vi fortfarande inte talat om klimatet. Politikernas tugg från Paris bedövar väljarna, medan atmosfären fortsätter att packas med koldioxid. Jorden steks, och följderna kommer att få ”Armageddon” att framstå som en barnfilm. Frågan är bara om klimatdöden kommer före AI-katastrofen. Den artificiella intelligensen växer nu så snabbt att våra hjärnor kommer att manipuleras av robotar inom bara tio år.

Dessutom förlorar jag själv jobbet, tappar håret och blir inkontinent.

Hur kändes det där?

Jag lärde mig av P1 för några dagar sedan att det tydligen är ute med positivt tänkande. Det har kommit en mottrend. ”Det finns inga risker med att tänka negativt i nuläget, det behövs verkligen som en motvikt”, sade psykologen Ida Hallgren till P1 Morgon.

Hallgren leder i höst i Göteborg en kurs i negativt tänkande. Kursen ”utvinner det bästa ur det negativa tänkandets guldgruva”, står det i programmet.

Nu är det bara det att ganska precis samtliga människans sämsta yttringar, det må vara våld, diskriminering eller andra kränkningar kommer ur någon form av negativt tänkande, vars yttersta form är rädsla. De som utövar våldet, diskrimineringen och kränkningarna väntar sig inte något gott av sina medmänniskor.

Populismen beror på negativa – och falska – tankar om vart vi är på väg. Misogynin beror på negativa tankar om kvinnor. Rasismen beror på negativa tankar om personer med en annan mängd melanin i hudcellerna.

I stort sett alla problem vi har beror i grund och botten på någon form av negativt tänkande. Det helt avgörande skälet till att vi har kommit så här långt är att tillräckligt många människor genom historien trots allt trott på sina medmänniskor och sig själva. Tack och lov har den utvecklingsoptimism som föddes under upplysningen lyckats överleva, i de dystraste tiderna snarast övervintra, fram till i dag.

Jag inser att den där kursen i negativt tänkande, liksom den allmänna mottrenden, om den finns, tillkommit som en reaktion på en typ av oreflekterad eller i värsta fall pådyvlad positivism som under en tid smetat ner en del livsstilstidningar och böcker. Okritisk positivism är värdelöst (men okritisk negativism är värre). I värsta fall, som när cancerpatienter får höra att de blir friska bara de tänker mer positivt, är det upprörande.

Att vi tänker kritiskt är naturligtvis fullständigt oundgängligt för att vi ska kunna utvecklas. Det är något helt annat än att tänka negativt. Vi måste reda ut rimligheten i det vi får höra. Gör vi det finns det nästan alltid goda skäl att ha förtröstan.

Ett annat sätt att beskriva de olika förhållningssätten är att man kan tänka konstruktivt eller destruktivt. I medierna finns en svårutrotlig missuppfattning om hur man ska hantera balansen positivt-negativt. Man får för sig att man med jämna mellanrum behöver lägga in ”goda nyheter” i flödet, när det i själva verket handlar om att man i varje berättelse ska sträva efter att ge hela bilden, inte bara det smala utsnitt som utgörs av konflikt, kris eller fara. Det är konstruktivt.

Begreppet konstruktiva nyheter börjar användas allt oftare, och det är bra. Men det handlar fortfarande om andra nyheter än ”de vanliga”. Vi journalister kommer aldrig ur risken att vara destruktiva om vi inte vågar ställa oss samma frågor som vi gör när någon politiker eller organisation framställer något de gjort som framgångsrikt (”varför för de fram detta, vad har de för intresse av det?”) även när något framställs som katastrofalt: Är det för att väcka de rubrikhungriga redaktörernas intresse? Eller de trygghetssökande väljarnas? Är det för att få anslag eller bistånd? Är detta verkligen hela sanningen?

Huruvida kursledaren Ida Hallgren i Göteborg tycker att medierna är alldeles för positiva för vårt eget bästa är oklart. Gissningsvis – förhoppningsvis – problematiseras i alla fall vissa aspekter av negativitet under kursen.  Vad som framgår av kursbeskrivningen är att man mycket riktigt ska bena ut definitionerna av negativt, positivt respektive kritiskt tänkande.

Gott så. Men lite snusförnuft och Krösamaja andas det allt.

För övrigt var det lite kul att ingen av de fem personer på stan som P1 pratade med i inslaget om kursen tyckte att det behövs mer negativt tänkande.)