Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-17 20:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2009/03/26/hemliga-uforapporter-ut-i-ljuset-2426/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Hemliga uforapporter ut i ljuset

Hemlighåller myndigheterna uforapporter? Givetvis. Exemplen på detta är otaliga även om Sverige varit ett ovanligt öppet land i just den här frågan. Under de senaste 20-30 åren har dock allt fler länder börjat göra sina uforapporter tillgängliga för allmänheten genom att lägga ut dem på internet.

Följande länder har släppt på hemligstämpeln:

USA: drygt 20.000 rapporter

Storbritannien: 10.000 rapporter

Kanada: 9.500 rapporter

Frankrike: 1.600 rapporter

Australien: 1.258 rapporter

Norge: Omkring 1.000 rapporter

Ryssland: 417 rapporter

Uruguay: 400 rapporter

Danmark: Omkring 300 rapporter

Italien: 300 rapporter

Brasilien: Några hundra rapporter

Spanien: 122 rapporter

Equador: 44 rapporter

Filippinerna: 20 rapporter

Schweiz: 18 rapporter

Irland: 11 rapporter

Portugal, Chile, Belgien och Peru har släppt ett fåtal rapporter medan Nya Zeeland håller på att göra hela sitt arkiv tillgängligt.

För svensk del handlar det om många tusen rapporter och jag har läst i princip alla. Det rör sig om äldre utredningar från 1930-talet då den så kallade spökflygaren observerades över framför allt norra Sverige och Norge och flera än tusen från 1946 då en våg av raketliknande föremål (”spökraketerna”) sågs över Sverige. Från 1947 fram till i dag hittar vi ytterligare ett par tusen rapporter.

Spökraketmaterialet var hemligt fram till 1986 då Anders Liljegren vid Arkivet för UFO-forskning i Norrköping spårade dem och fick dem offentliggjorda. Det händer dock fortfarande att vissa enstaka rapporter hemligstämplas. När ett okänt föremål störtade i Backsjön i Värmland 1999, framför ett stort antal vittnen, valde militären att lägga locket på och ännu i dag är delar av Operation Sjöfynds rapport hemlig även om den till största delen har blivit offentlig. Vad som kraschade i sjön har aldrig kommit fram och i rapporten står bara att man ingenting hittade. Det finns det de som tvivlar på.

Det finns givetvis flera andra exempel också där försvaret har valt att hemligstämpla materialet. Orsakerna är oftast någon eller några av följande tre:

Föremålet misstänks ha rört sig om intrång av främmande makt.

Observatören har begärt anonymitet.

Rapporten innehåller känslig information kring försvarsanläggningar eller radarprestanda.

I samtliga fall väljer militären att hemligstämpla materialet.

Sedan 1965 finns en officiell talesman i ufofrågor inom det svenska försvaret. Men arbetet har låg prioritet och förväntas skötas vid sidan av ordinarie uppgifter. För drygt en månad sedan intervjuade jag försvarets nye ufohandläggare, Per Söderberg, på Försvarets forskningsinstitut (FOI) i Kista. Ni kan se honom och hans företrädare Sandra Lindström på bilden ovan. Per hade då blivit den sjätte som kommer att inneha tjänsten efter Tage Eriksson (1965-1976), Sture Wickerts (1976-1990), Arne Gjärdman (1990-2000), Karsten Jöred (2000-2006) och Sandra Lindström (2006-2009). Själv har jag haft förmånen att lära känna fem av dessa forskare genom åren och vi har alltid haft ett gott samarbete.

Per Söderberg är maringeolog och intresserad av att lösa spännande gåtor. Ufofrågan ser han som en utmaning och han lovar att sträva efter största möjliga öppenhet:

- Absolut. Det försöker jag i alla sammanhang och det kommer att gälla i ufofrågor också. Jag uppskattar om folk hör av sig, helst via mejl, då kan de få mera genomtänkta svar. Jag ska göra vad jag kan för att förklara. Och kan jag inte förklara så ska jag säga det också, sa han till mig när vi träffades på FOI.

Samtidigt som svenska försvaret alltså har varit måttligt intresserat av att hemligstämpla ufomaterial så har många andra länder gått rakt motsatt väg. Inte minst under 1950- och 60-talet hemligstämplades stora mängder ufomaterial runt om i världen.

Häromdagen släppte så brittiska försvarsdepartementet en tredje samling med uforapporter vilket gör att flera tusen observationer nu finns tillgängliga på brittiska nationalarkivets hemsida. Det finns en utbredd missuppfattning att militära arkiv skulle innehålla särskilt anmärkningsvärd information. I själva verket består det brittiska arkivet av, liksom andra som tidigare avhemligats, sida upp och sida ner med ljusprickar, möjliga flygplan och dåligt dokumenterade observationer. Men det finns guldkorn som är väl värda att titta närmare på och jag lovar att återkomma till några av dessa längre fram.

Massmedier över hela världen uppmärksammade frisläppandet av uforapporterna och ett femtiotal svenska tidningar lade ut Tidningarnas Telegrambyrås, TT, telegram på sina hemsidor. Telegrammet byggde i sin tur på ett telegram från nyhetsbyrån Reuters.

Den rapport som fick mest uppmärksamhet under veckan, och som lyftes fram i det telegram som TT skickade ut, var en händelse i Norwich den 20 november 1989 där en förskrämd kvinna ringde flygbasen i Wattisham och under nästan en timmes tid berättade om hur hon mött en ljushårig man som talade med ”skandinavisk accent” och som dessutom påstod sig komma från en annan planet. Mannen berättade för kvinnan att det var han och hans kollegor som låg bakom de cirklar i sädesfälten som hade blivit allt vanligare i Storbritannien i slutet av 80-talet. Efter tio minuter försvann den mystiske mannen och kvinnan kunde strax efter höra ett surrande ljud för att sedan se ett runt, orangelysande föremål ge sig av upp mot skyn.

En häftig rapport som alla ville prata om och som jag själv fick kommentera i såväl Sveriges Radio, som TV4 och norska NRK. Men som så många andra rapporter om ufo blev inte heller den här undersökt av DI55. Kvinnan vägrade uppge sitt namn och hennes berättelse har aldrig gått att kontrollera. Och en aldrig undersökt rapport är bara en intressant historia som egentligen inte bevisar något alls.