Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-26 14:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2009/05/12/arkivet-for-ovanliga-fenomen-3213/

MÄRKLIGHETER

Arkivet för ovanliga fenomen

Från att ha varit tämligen okänt kom Arkivet för UFO-forskning i Norrköping i nyheternas fokus under några dagar i veckan som gick. Arkivet, som förkortar sig AFU, är störst i världen i sitt slag och innehåller tiotusentals rapporter om kända och okända fenomen från en rad länder. På bilden ovan ser ni Håkan Blomqvist från AFU när han möter pressen.


Själv har jag engagerat mig i AFU:s verksamhet sedan början av 1980-talet. Då hade arkivet redan funnits i tio år efter att ha uppstått i form av en bokhylla med ufolitteratur i en lägenhet i Södertälje. I dag har det vuxit till en 250 kvadratmeter stor anläggning i fyra olika lokaler längs en och samma gata i Norrköping.

Här finns 11.000
böcker, över 30.000 tidskrifter, tusentals bilder och filmer, brev mellan ufologer (ufointresserade), tusentals bandinspelningar, tiotusentals tidningsartiklar från Sverige, England och USA och mycket, mycket annat med koppling till ufofenomenet. I dag är arkivet känt över stora delar av världen men hittills alltså tämligen okänt i Sverige. Det finns inga skyltar på dörrarna och tills i helgen har dessa hållits stängda för en bredare allmänhet.


Men i söndags (den 10 maj) var det alltså slut på det då alla som ville under några timmar kunde botanisera bland hyllorna. Och även fortsättningsvis går det givetvis bra för privatpersoner att höra av sig om man är ute efter någon speciell information. Så har det alltid varit.

Varför sparar vi
då på allt detta och till vilken nytta? Svaret är enkelt. Utan ett arkiv är det omöjligt att forska i detta omstridda ämne. Och samtidigt som arkivet ger en bild över nutidens folklore så finns här också hårda fakta om något som kanske ännu återstår att upptäcka – svaret på ufogåtan. För religionsforskare och folklivsforskare är arkivet en guldgruva. För andra typer av forskare återstår det ännu att upptäcka.


Det är lätt att känna sig lätt bedövad av den mängd information som trängs i hyllorna på AFU när man sitter där. Den som vill forska i materialet blir lätt sittande med en helt annan rapport eller bok i handen än den han eller hon först hade tänkt sig att titta i.


Ryggraden i arkivet är de 18.000 svenska rapporterna som står prydligt placerade i blå pärmar. Här finns också flera tusen norska och danska rapporter, prydligt ifyllda av förvånade observatörer. Hur många av dessa som innehåller verkligt intressanta händelser är en fråga som vi knappt kan svara på själva men siffran torde ligga någonstans mellan 600 och 1.000 rapporter.


Allt detta drivs av ideella krafter utan bidrag från stat, kommun eller landsting. Däremot har Norrköpings kommun och Arbetsförmedlingen/Försäkringskassan använt sig av AFU för att slussa ut personer i arbetslivet. På det sättet har många rapporter kunnat registreras och databaser över tidningsartiklar och tidskrifter kunnat läggas upp. Och inte minst så har en lång rad personer fått en meningsfull sysselsättning under en tid.


Man skulle kunna säga att AFU är ett utslag av den svenska folkbildartraditionen och föreningsengagemanget.


Det är lätt att skämta bort ämnet och att se gröna gubbar i flygande tefat flimra förbi när tanken vandrar iväg åt de mest extrema tolkningarna av vad som kan ligga bakom de oidentifierade flygande föremålen. Men oavsett vad man tror eller vilken infallsvinkel man har i den här frågan så är det alltid bra att ha fakta på fötterna när man ska diskutera ämnet. Så fakta var vad vi en gång bestämde oss för att samla in.


När jag själv bestämde mig för att engagera mig i AFU så var det just viljan att bevara ett stycke historia åt framtiden som drev mig. Kanske också det faktum att jag själv hatar att kasta saker (fråga min stackars fru). Jag åker gärna land och rike runt bara för att rädda en ufosamling från att hamna på tippen. Trots det händer det att vi kommer för sent.


För några år sedan avled en av Norges mest kända ufologer. Eftersom han bodde ensam och inte hade några släktingar så kom kommunen till hans lägenhet och började rensa. Trots att en av de kommunanställda förvånades över den stora mängde ovanliga böcker som trängdes i hyllorna, och för ett ögonblick funderade på att ringa till UFO-Norge och be dem komma, så orkade han inte föra den tanken till slut. Istället kördes alla böcker, rapporter och bilder på tippen. Sådant kändes inte bra när vi ett par dagar senare fick klart för oss vad som hänt.
 
Men mycket har vi räddat, både från England och USA, Danmark och Norge och flera andra länder. Vart annat år tar jag och någon kollega bilen till Storbritannien och fyller den till brädden med ufomaterial som vi fått folk att skänka. Senast i dag kom tre paket från England med gamla ufoklipp och mer är att vänta.

Så även om det inte finns några riktiga ufon arkiverade bland hyllorna (men flera fina modeller!) så finns där i alla fall mycket att fundera över. Om inte annat så för framtida forskare som undrar vad i hela friden vi egentligen trodde på för konstigheter under några årtionden kring år 2000.