Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 22:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2009/06/08/gud-ifragasatts-igen-3748/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Gud ifrågasätts - igen

Om Gud finns så är han (hon) bestämt reglerna och har fixat till oss så att vi tänker på precis det sätt som han (vi säger väl han, då slipper jag sura mejl vilket jag fick sist) har bestämt. I så fall har han också skapat tvivlarna och deras tvivel på att Gud finns.

Gud är givetvis också skaparen bakom Moment 22 där också tvivlen på hans existens blir ett bevis för att han finns.

Nu har Humanisterna bestämt sig för att så ytterligare tvivel. I en riksomfattande kampanj låter man stora, blågula reklamaffischer basunera ut budskapet ”Gud finns nog inte”. I versaler dessutom. Syftet sägs vara att vi människor ska vakna upp och inse att många av oss lever i en drömvärld där Gud fått en särställning som begränsar de demokratiska fri- och rättigheterna.

Vi ska tro på Humanisterna och inte på Gud.

Samtidigt läser jag i det senaste numret av Illustrerad Vetenskap att religionen är något som är en naturlig del av den mänskliga arten. Eller rättare sagt att tron är en del av oss alla. Denna tro kan manifestera sig genom att vi ber till gudar eller tror på spöken. För hjärnan verkar det inte spela någon roll.

Som exempel nämns hur en forskare vid Queens University i Belfast lät en grupp elever få veta att en avliden man nyligen setts vandra genom den sal där eleverna skulle få genomföra ett skriftligt prov. När forskaren, Jesse Bering, lät en kontrollgrupp göra om samma prov, fast utan spökinformationen, så visade det sig att dessa elever fuskade mer än de som fått veta att ett spöke kunde tänkas övervaka dem.

Så även om vi inte erkänner att vi tror på spöken så vill vi inte chansa. Kanske står de där och spanar. Kanske skvallrar de för rektorn.

Tidigare i år kom rön som också de visade att våra hjärnor verkar programmerade (skapade?) för att tro på en gud eller diverse andra övernaturligheter. Mannen bakom studien, professor Jordan Grafman vid US National institute of neurological disorder and stroke i Bethesda, menar att våra hjärnor är uppbyggda för att tro på nästan allting. ”När vi inte har vetenskapliga belägg för något har vi en tendens att lita på övernaturliga förklaringar,” säger han i en intervju.

Utan hårda fakta tenderar vi att tro. Och att tro är att inte veta.

För en tvivlare är detta ett ypperligt belägg för att Gud bara finns i våra hjärnor. För den troende ett starkt indicium för att Gud på så sätt hjälpt oss på traven för att göra det lättare för oss att komma till tro.

Frågan om Gud finns eller inte kommer aldrig att lösas eftersom det hela bygger på tro och övertygelse. För Humanisterna är Gud antidemokratisk eftersom han används för att ge diverse större och mindre religioner en särställning gentemot andra livsåskådningar. Ingen vågar ändra på detta eftersom risken trots allt är den samma som för eleverna i Belfast. Finns han där så skulle han inte uppskatta att bli satt på undantag. Och inte hans efterföljare heller.

För mig är frågan om Gud finns eller inte mindre intressant och jag inser att vad jag än säger i saken så kommer detta inte att förändra någons inställning. Jag intresserar mig mera för dem som tror än för den de tror på. Varför ser en del människor ett flygande tefat när andra ser planeten Venus? Är det så att vår världsbild påverkar hur vi upplever den fysiska verkligheten? (En hel del tyder på det).

För många år sedan intervjuade jag två polismän i Östersund som suttit tillsammans i samma patrullbild. När de kom upp för en backe såg båda ett starkt ljus på himlen framför bilen. Den ene polismannen såg just det starka ljuset, som han tyckte var underligt men inte mycket mer än så, medan den andre tyckte sig se rakt in i en kupolförsedd farkost där en varelse verkade arbeta med några kontroller.

Vem hade rätt? De satt en decimeter ifrån varandra. Det de såg tillhörde helt olika världar.

Så om Gud kanske inte finns så finns det i alla fall en rik flora av upplevelser där folk har mött honom, talat med honom och fått hjälp av honom. Andra har mött änglar, utomjordingar eller sett tomtar passera över vägen. Kanske är allt bara ett skådespel som äger rum inne i våra skallar. Kanske rör det sig om glimtar av en större verklighet. Kanske är en del fantasifoster medan annat är rent fysiskt verkligt.

Det blir många kanske i den här branschen.

För mig är änglar och utomjordingar utbytbara begrepp. Men varför ser vid dem? Det är den ultimata utmaningen att undersöka.