Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-17 06:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2009/06/28/nar-molnen-lyser-4006/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

När molnen lyser

Clas Svahn
Rätta artikel

 

Om ni var ute efter midnatt natten till i torsdags (den 25 juni) och råkade höja blicken något över asfaltsnivå, då är ni bara att gratulera. För 80 kilometer upp i riktning mot norr där lyste himlen som av ett vintrig norrsken, fast utan färg.

Själv stod jag och beundrade skådespelet i över en timma. En stund tillsammans med barnen och det tog inte lång stund innan Markus insåg var han sett dessa häftiga slöjor förut. ”Det ser ut som Skriet”, sa han. Och visst var det så.

Få moln är så flyktiga som nattlysande moln. Som skira slöjor från en älvdans avtecknar sig de lysande molnen mot den mörkt blå natthimlen och den som ser dem kan inte annat än att stanna till för att beundra skådespelet. Klockan ska vara kring midnatt eller därefter då sommarhimlen skimrar orange i nordost. Högt, högt över jordytan, på den yttersta gränsen till rymden, där hänger de isvita molnen. Och ju längre sommaren går desto större är chansen att se detta fenomen.

De nattlysande molnen var faktiskt helt okända före 1885 då de plötsligt började dyka upp på himlen. Många tror att de skapades av vulkanen Krakatoas enorma utbrott den 20 maj 1883 och sambandet verkar onekligen intressant men inte särskilt begripligt. Vulkanutbrott har ju förekommit långt tidigare utan att producera några nattlysande moln. I tidningarna åren efter utbrottet konstateras gång på gång att dessa nattliga gäster först observerades just på sommaren 1885 och några rapporter från tidigare år har inte gått att hitta. Häpenheten över dem var stor.

Under rubriken ”Märkliga nattmoln” skrev i en amerikansk lokaltidning i Maryland fyra år senare hur de lysande molnen setts nästa varje kväll mellan 21 och 22. ”De verkar dyka upp på den norra delen av himlen, mycket vita och ljusare än den omgivande skyn. De sträcker sig ända upp till zenit och har ibland en lätt rosa färg”, skrev den förundrade redaktören.

Nu verkar de skira nattgästerna vara här för att stanna. Och de kommer att bli fler i sommar än på mycket länge. Forskaren Scott Bailey vid Virginia Tech i Blacksburg säger till New Scientist (den 2 juni) att den låga solaktiviteten gör att molnen får lättare att bildas.

De nattlysande molnen bildas i den övre delen av atmosfären som kallas mesosfären men hur och varför de uppstår är till stora delar okänt. Flera forskare tycker sig se en ökning av antalet nattlysande moln och också en tendens för dem att bildas allt längre söder ut.

Just nu är solen inne i en lugn fas med mycket få, om ens några, solfläckar. Detta betyder i sin tur att den ultravioletta strålning som normalt strömmar mot jorden har minskat kraftigt. Detta gör att de vattendroppar som utgör själv grunden för att ett moln ska bildas inte slås sönder lika lätt. Det blir helt enkelt molnigare när solen är lugn. Om en vulkan då skulle få utbrott så kan stoftpartiklarna bli kvar i atmosfären länge. Och den 12 juni fick en vulkan på Kurilerna i östra Ryssland et omfattande utbrott som fångades av astronauterna på den internationella rymdstationen "ISS". Ni kan se deras häftiga bild längst ned.

Rymdforskare har länge visat intresse för de nattlysande molnen och den första svenska sondraketen som skickades upp för att utforska vår närrymd 1962 undersökte just de nattlysande molnen. Sedan dess har Sverige deltagit i många liknande projekt. Under senare år har astronauterna på rymdskytteln och den internationella rymdstationen ”ISS” kunnat fotografera nattlysande moln vid flera tillfällen. ”Att se dessa moln från rymden är verkligen en sann glädje för oss på ISS”, sa astronauten och vetenskapsmannen Don Pettit vid ett tillfälle.

För några dagar sedan, den 24 juni, publicerade forskarna Michael Kelley och Charles Seyler en undersökning som till och med ser ett samband mellan de nattlysande molnen och uppskjutningar av rymdfärjan. Skytteln släpper nämligen ut omkring 300 ton vattenånga som på något sätt förs norr ut och söder ut där de blir hängande i mesosfären och bildar molnen. Kelley och Seyler har kunnat visa att nattlysande moln har uppstått inom ett par dagar efter flera uppskjutningar som de har studerat.

Vid flera tillfällen har också ryska raketuppskjutningar från ubåtar i Barents hav eller från den militära raketbasen Plesetsk orsakat sådana moln som har kunnat ses från norra Sverige och Finland.

Nu fanns det ju inte särskilt många rymdfärjor på 1800-talet men däremot kometer. De två forskarna drar till och med slutsatsen att Tunguskaexplosionen, som jag har bloggat om tidigare, orsakades av en komet och att det var vattenånga från denna smutsiga snöboll som spreds över norra halvklotet och orsakade de vita nätterna som förvånade miljoner européer. Kanske var det så men säkert är det nog inte.

De moln som
vi kan njuta av och som ni ser på min bild här ovan är så tunna att de är omöjliga att se från jorden utom när solen lyser upp dem underifrån. Solen måste befinna sig mellan 10 och 18 grader under horisonten för att belysningen ska bli den rätta. Molnen syns bäst på sommaren, under juni och juli, och fram tills helt nyligen har de bara kunnat ses från platser norr om 50 graders nordlig bredd, alltså i höjd med Prag och Vancouver. Av någon gåtfull anledning har molnen börjat vandra söder ut och har kunnat observeras så långt ned som från Colorado och Utah och har nu passerat 40 gradersstrecket. De kan även ses från södra halvklotet när det råder sommar där.

Också satelliten ”AIM” håller numera ett öga ned mot de nattlysande molnen från sin bana 600 kilometer över jorden. ”AIM” sköts upp, fyra månader försenad, från Vandenbergflygbasen i Kalifornien i slutet av april 2007 och söker nu svaret på gåtan. Kanske visar sig molnen innehålla stoft från vulkaner, kanske partiklar från instörtande meteorer, kanske ispartiklar eller kanske något helt annat.

En forskargrupp menar att molnen är ett tecken på att allt mer metangas samlas i atmosfären och därmed alltså är en del av den globala uppvärmningen. Gasen kommer från jordens ökande folkmängd, idisslande djur och från odling av ris som alla avger metan. Gasen reagerar sedan och bildar vatten som på 80 kilometers höjd förvandlas till iskristaller.

I vilket fall så är de vackra molnen värda att hålla sig vaken för. Spana gärna ut genom fönstret innan ni lägger er. När sommarnätterna är som vackrast kan de plötsligt bjuda på denna extra krydda. Då är det bara att klä på sig och vandra ut i den ljumma natten för att njuta av skådespelet. Gratis som det mesta som naturen bjuder på.

Och hur var det då med "Skriet"? Jo, Edvard Munch blev faktiskt vittne till hur stoftet från Krakatoas utbrott något år senare färgade de europeiska kvällshimlarna blodröda. Han beskriver själv hur han drabbades av melankoli när han såg detta framför sig. Då hade stoftet förts över en stor del av jorden för att bryta solstrålarna också över Oslo till en skrämmande röd syn som sex år senare resulterade i tavlan "Skriet".

 

Foto: Nasa