Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-17 06:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2009/12/22/tomten-lever-och-har-halsan-5700/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Tomten lever och har hälsan

Det börjar så smått bli dags för tomten att knacka på. Lite rödbrusig med tovigt skägg, som sett allt för många julars dryckjom passera, klampar han in i farstun för att skrämma slag på de minsta och glädja de något litet större.

Men Jenny Nyströms rödmössade tomtefar är inte ensam om att bebo de vida skogarna. Granne med denne vykortskändis har i långeliga tider funnits en annan, lite kortare och betydligt mindre färggrann figur som varit både en trygghet och en skräck för de människor som anat honom i mörkret utanför den timrade stugan.

Själv har jag jagat tomten på bred front. Inte minst i Språk- och folkminnesinstitutets arkiv i Uppsala där det sparats åtskilliga exempel på hur människor sett och umgåtts med varelser utöver det vanliga. Tyvärr blir man ofta frustrerad eftersom nedtecknarna sällan eller aldrig brydde sig om att fråga om några detaljer. Istället noterades berättelserna kortfattat och torftigt som när torparen Karl Fahlborg, född 1856, återberättade ett möte med en tomte.

Händelsen skulle ha inträffat i Säfsnäs socken i Dalarna och tecknades ned av Elis Starborg i juni 1935. Fahlberg berättade då hur hustrun på en gård hade gräddat pannkakor och var på väg att sätta ut dem i farstun då hon fick se en liten man ”med en huva ned över ögonen”. Om mannen stod i farstun får vi inte veta, han kan också ha befunnit sig utanför huset. Hustrun, som var gravid, födde sedan en liten pojke med stort huvud vilket kom att skyllas på tomtegubben. För en sådan var det tydligen som hade råkat visa sig.

Nu är möten med tomten och annat småfolk inget som hör enbart äldre tider till. För några år sedan träffade jag Ingvar Andersson som bor i Kallinge i Blekinge. Ingvar tillhör dem som har mött ”tomten” i modern tid. Om det nu var tomten. Liten och grå var han och med en luva på huvudet. Händelsen inträffade i augusti 1999 i skogsområdet Kilarna någon mil från Möljeryd i Ronneby kommun där Ingvar var ute för att leta svamp. Han vandrade längs en grusväg som ledde upp mot Listersjöarna där det en gång legat bebyggelse men som nu är borta sedan sextio år. Skogen på båda sidor av vägen består av tall och björk.

– Klockan var kring fyra på eftermiddagen och jag gick längs vägen. Jag brukar vara där uppe och vandra och känner till området väl. Då kommer det ut någonting på vägen 30–35 meter framför mig. Det är en liten person helt klädd i grått, 80–90 centimeter lång och med en toppad luva. Han blir stående mitt på vägen och tittar på mig en stund innan han fortsätter och försvinner ner i skogen. Jag har videokameran med mig men får inte fram den. Jag blir liksom paralyserad.

Ingvar Andersson vet att en djurstig korsar vägen precis på den plats där varelsen gått över så han tar sin videokamera och rusar efter in i skogen, övertygad om att det nu bara skulle vara en tidsfråga innan han skulle få syn på den lilla varelsen igen. Men så blev det inte.

– Jag gick hela stigen ned till sjön och förbi husgrunderna men såg honom inte igen. Och jag tittade noga. För något var det men vad, det är helt oförklarligt för mig.

När jag frågar Ingvar så uppskattar han tiden till nästan en halv minut. Så länge stod han och tittade på den lilla grå varelsen. Något ansikte kunde han inte urskilja, men vad det än var så rörde sig den lille precis som en människa. Fast utan ett ljud.

– Jag kan se bilden av honom stående där på vägen vilken dag som helst.

Att tomtar rör sig genom skogen och då och då korsar en väg tillhör vanligheterna när det gäller iakttagelser av dessa märkliga naturväsen. Inte så konstigt kanske eftersom det är här som folk rör sig och sikten är bra.

Vad vi än tror
om tomten så verkar han leva och ha hälsan också i vår moderna tid. Och bultar det på dörren efter Kalle Anka så skynda er att öppna, det kan vara enda chansen att få se denna svårfångade varelse.