Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-06 07:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2010/11/15/leoniderna-overraskade-alla-8516/

MÄRKLIGHETER

Leoniderna överraskade alla

Allt var definitivt inte bättre förr men en sak var det trots allt. Leoniderna. Denna novemberskur av rymdgrus som har sitt maximum på onsdag. I bästa fall kan den bjuda på omkring tjugo meteorer i timmen som alla ser ut att komma rusande från en punkt i stjärnbilden Leo, Lejonet.


Den som hade lyckan att leva i november 1833 och dessutom befann sig utomhus tidigt på morgonen den trettonde fick uppleva något som ingen människa som var med skulle glömma. Tidningarna dagarna efteråt var fyllda med beskrivningar av det himmelska skådespelet och det är inte konstigt att många trodde att jordens sista timmar stod för dörren.


I tidningen Adams Sentinel beskrevs hur himlen under nästan tre timmar fylldes av lysande föremål:


”Hela himlen såg ut att lysas upp av oräkneliga meteorer i olika storlekar, som föll mot horisonten, lämnande efter sig långa streck, men oftast föll ljudlöst mot jorden, liknande, som någon gjort, stora snöflingor, som om det hade snöat stjärnor.”


Western Reserve Chronicle publicerade ett brev från en läsare som berättade om hur han väckts vid femtiden på morgonen av att en vän skrikit ”det regnar eld”. När brevskrivaren, en K. Warren, kom ur sängen kunde han konstatera att vännen inte hade överdrivit:


”Jag såg hur hela himlavalvet lystes upp av en ström av fallande meteorer eller lysande kroppar. I storlek varierade de från den som planeten Venus har, som befann sig strax över horisonten, till en ynka lysande punkt, och de lämnade alla en lysande svans som kunde ses under flera sekunder, beroende på deras ljusstyrka. De största släppte stora gnistor ifrån sig som liknade korta blixtar som från åska. Det är omöjligt att försöka uppskatta hur många som syntes i varje ögonblick eftersom det varierade. Även om det fanns de som liknade det hela vid en snöstorm så var de inte lika många som flingorna i en sådan.”


Mr Warren avslutar sitt långa brev till redaktionen med orden: ”Jag lämnar härmed alla försök till förklaringar till vetenskapsmännen och till de vidskepliga eftersom båda nu är fullt upptagna med att fundera över en sådan.”


Senare uppskattningar talar om flera hundra tusen meteorer i timmen bara över USA.


Själv upplevde jag en minnesrik Leonidskur i november 2001 då jag och hela familjen hade tagit oss utanför Stockholms ljusförorenade omgivningar och placerat barnen i solstolar ombyltade med filtar och med varm choklad inom räckhåll.


Klockan 21.10 kom den första. Och så den kom!


Ett starkt lysande eldklot med röksvans likt en stor fyrverkeripjäs svepte fram mellan stjärnorna. "Där!" Alla stod och pekade på det majestätiskt flammande rymdgruset som beseglade sitt öde i jordatmosfären, lysande orange och med en lång svans efter. Och det skulle komma fler. Några lågt över horisonten, ur nattens mörker, på väg mot Orion eller Lyran. Andra rakt över våra huvuden, ljudlöst sprakande i en båge, försvinnande långt bakom våra nackar.


I Japan rapporteras uppemot 100 meteorer i minuten och på många platser i Asien och Australien beräknas mellan 2.000 och 5.000 leonider i timmen ha setts på himlen. Själva räknade vi till omkring 50 mellan klockan 21 och 23.


Men var och en av de 50 var värd att vänta på.


Trots tusentals timmar under natthimlen hade jag aldrig upplevt något liknande. Och då var det ändå ett stilla regn.


Tyvärr blir det inte lika häftigt i år. Men spana gärna. Bästa tidpunkten är någon eller några timmar före soluppgången den 17 och 18 november. Då har månen dessutom hunnit gå ner och himlen ska vara mörk och fin. Om det inte slutar som det brukar när jag skriver om meteorregn – med moln…

Här nedan kan ni se en teckning av hur leoniderna år 1833 tedde sig. Bilden är hämtad från Wikipedia.