Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Bob Lind inför skranket

I åratal har striden stått på en av Sveriges vackraste arkeologiska platser. Striden mellan den självutnämnde ”forskaren” Bob Lind på ena sidan och Riksantikvarieämbetets arkeologer och Ystads kommuns guider på den andra.

Sommaren 2010 gick det så långt som till handgemäng och kommunens guider fick under en period skydd av väktare.

Platsen är Kåseberga och Ales stenar. Högt över södra Östersjöns vågor där vinden från havet kan blåsa nog så snålt och Bornholm anas i fjärran.

Ales stenar är byggt som en skeppssättning och med lite solsken är den ett utmärkt utflyktsmål. Men trots många utgrävningar, där åtminstone en förstörde lika mycket som den gav ny information, spekulationer och noggrant presenterade teorier har stenarnas gåta ännu inte kunnat skingras. Varför restes de 59 stenarna, var och en vägande närmare 5.000 kilo? Och till vilken nytta?

Bob Lind menar att stenarna är en solkalender och att formationen är sedan bronsåldern. Etablerade arkeologer menar att stenarna kom på plats under vendeltid och var en kultplats och/eller begravningsplats. Det skiljer 2.000 år mellan de båda åsikterna och en avgrund när det gäller vetenskapliga metoder.

Den 16 mars i år väcktes åtal mot Bob Lind för upprepat ofredande av kvinnliga arkeologer. Och jag kan inte påstå att jag är förvånad. Bob Lind är nämligen knappast känd för sin vetenskaplighet eller förmåga att använda sig av objektiva metoder.

Själv har jag stött på honom i ufosammanhang vid några tillfällen. För Bob Lind tror nämligen att de cirklar som under en period trampades upp i Sverige, men nu av någon anledning inte dyker upp här längre, skapades med en teknik ”fullständigt överlägsen vår egen och fjärrstyrs alltid av en flygande farkost med utomjordisk intelligentia ombord”. Så skrev han i sin egen lilla bok ”Budskapet i sädesfälten”.

Bob Lind ansåg också att cirklarna var ett tecken på den ökande miljöförstöringen och att de skulle komma att bli allt fler. Åtminstone förde han fram dessa tankar i mitten av 90-talet. I dag, när miljöförstöringen knappast kan sägas ha minskat så är antalet cirklar färre än för 15 år sedan. Men denna avvikelse från den egna profetian har Lind aldrig kommenterat.

”Amatörforskaren” Bob Lind, som han ofta hovsamt kallas av pressen, har också mediala krafter och kan förutsäga framtiden. Han har även rapporterat inre visioner av hur en ödelagd planet kan komma att se ut. Om han får säga det själv, vill säga. I juli 1993 gick han in i en cirkel på ett fält i Harplinge och kände där en sådan ”kraft” att han fick ta sig krypande därifrån på alla fyra. Samma cirkel kunde jag själv några år senare bevisa var gjord av några ungdomar under en nattlig fyllevandring.

För arkeologerna är Bob Lind ett högljutt problem och för guiderna på Kåseberga en irriterande konkurrent. För mig är han en typisk new age-personlighet som tror sig själv om att ha både övernaturliga krafter och förmågan att alltid veta bäst.

Snart får tingsrätten i Ystad avgöra om han också ger sig på kvinnliga arkeologer.