Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 22:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2011/05/20/campings-glomda-dagar/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Campings glömda dagar

Samtidigt som pastor Harold Camping gör sig redo för att möta sin skapare i Kalifornien så är vi många som funderar på hur han ska kunna klara av att möta sina församlingsmedlemmar, pressen och oroliga människor från hela världen när det visar sig att jorden inte gått under nu på lördag.

Jag behöver väl inte säga att Camping, och hans Family Radio, är långt ifrån den förste som har förläst sig på Bibeln och sedan tolkat den efter eget huvud.

Så frågan är – hur brukar sådana här profeter och deras församlingsmedlemmar reagerar på det misslyckande som enligt all tidigare statistisk erfarenhet väntar på söndag?

Ett bra exempel kan vi hitta på 1830-talet då en baptistpräst i delstaten New York, William Miller, upptäckte att Daniels bok i Bibeln talade om en ”rening” som skulle inträffa ”om 2.300 dagar”. Miller tolkade raskt detta som 2.300 år och efter lite matematiska krombukter räknade han fram att jorden stod inför sitt slutliga öde 1843. När inget hände detta år spikade Miller den 22 oktober 1844 som dagen då Jesus skulle komma tillbaka.

Men Jesus vägrade följa Millers profetia och datumet kom snabbt att bli känt som ”Den stora besvikelsen”.

Så hur reagerade då Millers församling på detta misslyckande? En del kom logiskt nog fram till att man helt enkelt haft fel. Andra menade istället att Jesus faktiskt kommit tillbaka men att jordmänniskorna var så fyllda av synd att de inte kunde se honom.

Ur denna övertygelse bildades Sjundedagsadventisterna som i dag har 16 miljoner medlemmar.

Och tack vare den rörelsen har vi i dag Cornflakes att sätta på frukostbordet eftersom bröderna John Harvey och Will Keith Kellogg, båda medlemmar i kyrkan, ansåg att ett mera vegetariskt alternativ till frukost skulle minska lusten hos människorna och därmed minska antalet tillfällen till syndigt levene och på så sätt kratta gången till Gud.

Den amerikanske sociologen Leon Festinger intresserade sig på 1950-talet för detta fenomen och fann då att grupper som mötts av liknande motgångar valde att sätta sin tilltro till det som kändes gammalt och invant istället för det nya och obehagliga som plötsligt hotade gruppen.

Omvärldens kritik ses helt enkelt som ett yttre hot mot gruppen och gruppen betyder trygghet – även om en liten detalj som jordens undergång skulle utebli.

Man kan känna igen liknande sätt att agera från Jehovas Vittnen som i början av förra seklet regelmässigt ägnade sig åt att förutspå Jesus återkomst och världens snara slut. Herrens ankomst flyttades till exempel fram från 1874 till 1914 och så sent som i september 1975 skulle Jesus komma tillbaka. Igen.

Trots alla misslyckade förutsägelser finns Jehovas Vittnen kvar och de väntar med all säkerhet lika mycket på Jesus som den 89-årige Camping i Oakland. Fast där tror jag nog att deras agendor har olika datum markerade.

Så hur har då Camping kommit fram till att jorden ska gå under just på lördag? Grundbulten i hans resonemang är att Noa ska ha seglat iväg med sin ark, med två djur av varje sort, år 4.990 före Kristus. Detta gjorde han på den sjuttonde dagen i den andra månaden enligt Camping.

Camping tar sedan aposteln Petrus på orden när denne skriver att en dag är som tusen år för Gud (”Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag.”) och citerar sedan Första Mosebok 7:4 där Gud slår fast att allt på jorden till slut ska utplånas:

”Ty sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.”

Enligt Camping så betyder det att 7.000 år efter det att Noa seglade ut med arken så ska Herren straffa oss arma jordemänniskor. Men ska det verkligen börja regna på lördag och inte sluta förrän om 40.000 år? Visserligen har en del somrar varit dåliga, men ändå.

Och en något större fråga:

Vad hände med de 40 dagarna och 40 nätterna kanske ni undrar? Och så gör jag. Borde inte det betyda att Guds straff ska komma om 40.000 år på lördag, alltså den 21 maj år 42.011? Efter att regnet har slutat. Och att vi alltså kan räkna med dåligt väder ett tag till? Och om Bibeln skiljer på dagar (som är som tusen år) och dygn så kanske vi får dubbla det hela till år 82.011 då en natt borde gå att jämställa med en dag?

Detta problem bekymrar inte Camping som inte nämner det med ett ord. Istället lägger han glatt ihop 4.990 med 2011 och drar bort ett år för år noll och får 7.000 - vilket skulle bevisas.

Och för att ytterligare stärka sina argument skriver Camping att den 21 maj råkar vara den sjuttonde dagen i den andra månaden i den bibliska kalendern. Alltså samma dag som Noa seglade iväg.

Så när exakt kommer då Gud att "utlösa en större jordbävning än någon tidigare som ska kasta upp alla döda ur sina gravar och förvandla dem som så förtjänar till gudomliga väsen med sikte på himlen"?

I en filmad intervju med Expressen säger Camping så här på frågan om när jordbävningen ska slå till:

”Vart än i världen det blir den 21 maj på deras kalender, omkring klockan sex Standard Time på kvällen.”

Detta skulle betyda att länder med sommartid ska räkna bort den och använda vanlig tid och att The End kommer att rulla fram tidszon för tidszon med start i Stilla havet då klockan klämtar 18 på den internationella datumlinjen den 21 maj.

Så långt innan klockan slår sex på kvällen här i Sverige så lär vi märka hur det går med vårt arma jordklot. Mitt tips är att vi snurrar vidare några varv till - liksom Harold Camping.

Och mitt tips är att det kommer att regna i 40.000 år (eller 80.000 år) med start på lördag. Det har jag läst i Bibeln.